Julgranen

Julgranen användes först av protestanterna under 1500-talet. Enligt legenden skall Martin Luther ha legat bakom det mera utbredda bruket av julgranar, som först spred sig inom mera välsituerade kretsar. Allt eftersom tillverkningen av ljus och utsmyckning blev billigare, spred sig bruket också till fattigare familjer. Eftersom protestanterna hellre firade inom familjen, gjorde de julgranen till en estetisk, väldoftande och högtidlig symbol för julen.

Om man letar efter de ursprungliga rötterna för den moderna julgranen, så hittar man dem i trakten av Elsass. I Schweiz och Sydtyskland hade medlemmarna i olika skrån för vana att vid julen smycka ett träd med äpplen, sötsaker och små presenter i sina samlingslokaler. Här fick sedan stadens fattiga barn försöka att plocka av trädets utsmyckning.

På 1700-talet var julgranen fortfarande en ganska tysk angelägenhet. Genom att den omnämndes i olika böcker (t.ex. Goethe: Den unge Werthers lidande) blev den allt mer känd bland människor över hela världen. Mera påtaglig inverkan hade 1800-talets tyska utvandrare till USA, som tog med sig sina vanor och seder från hemlandet. I slutet av 1800-talet förekom julgranen praktiskt taget i alla länder över hela världen. 

För att smycka träden använde man senare inte bara äpplen och kakor. I Nürnberg började man att tillverka julgransprydnad av stanniol, s.k. Lametta. Klassiska är också de tunna glaskulorna i olika färger. Fram till andra världskriget kom dessa glaskulor nästan uteslutande från området omkring Lauscha i Thüringer Wald. Redan omkring 1600 hade bömiska köpmän grundat glasindustrier och efter 1820 utvecklades en hemindustri, där hela familjen sysselsatte sig med att blåsa glaskulor. Under 1900-talet användes de populära prydnaderna också för politiska ändamål. Under första världskriget tillverkades julgransprydnader i form av t.ex. flygplan och zeppelinare och under den nationalsocialistiska perioden försågs kulorna med hakkors. Under DDR-tiden var de omåttligt populära glasänglarna inte ideologiskt godkända utan skulle ersättas med begrepp som "årsslutsfigurer med vingar" för att inte påminna om den religiösa högtiden. Detta var emellertid inte ett språkbruk, som i någon större utsträckning slog igenom bland gemene man.

De första ljusen hade man satt fast vid grenarna med hjälp av vax. Efter flera olika konstruktioner uppfann man omkring 1870 den fastsättningsanordning med "krokodilkäftar", som man fortfarande använder.

[Upp]