Saltvägen

Karta med vänlig tillåtelse av LGN - Landesvermessung + Geobasisinformation Niedersachsen

Namnet Gamla Saltvägen eller Alte Salzstrasse, som den heter på tyska, har den fått tack vare den livliga trafiken med salt från Lüneburg till Lübeck för att användas vid behandlingen av den sill, som man fångade i Östersjön. Detta salt kallades "det vita guldet" av köpmännen i Lübeck, eftersom det var det bästa sättet att konservera fisken, innan den kunde skeppas vidare. En tunna salt räckte till fem tunnor sill och köpmännen i Lübeck försåg hela Östersjöområdet med det kostbara saltet. En resa med salt från saltgruvorna i Lüneburg till saltmagasinen i Lübeck tog 20 dagar i anspråk, även om avståndet bara är 95 km mellan de båda orterna.

Alla städerna finns mera detaljerat beskrivna på andra sidor. Klicka på stadsnamnet på kartan  för att läsa vidare.

Den markerade sträckan är tänkt för cyklister och följer Elbe-Lübeckkanalen fram till Lauenburg, sedan utefter Elbe och slutligen längs Elbe-sidokanal till Lüneburg. Bilister väljer riksvägen 209 från Lüneburg via Lauenburg till Schwarzenbek och sedan riksväg 207 över Mölln och Fredeburg längs Ratzeburger See mot Lübeck. Denna led för genom naturparken Lauenburgische Seen och har få gemensamma beröringspunkter med den historiska vägen.

Från Lübeck följer man Travekanalen söderut mot Mölln. Efter Lübeck passerar man Krummesee, där en av Tysklands äldsta bykrogar finns med utskänkningsrätt sedan 1557.  Ett besök i byns kyrka lönar sig också. Kyrkans väggmålningar räknas till de äldsta i Schleswig-Holstein. På den slingrande vägen utmed kanalen passeras också Berkentin, där man kan besöka byns kyrka från 1200-talet. Intressant är också kanalens slussanläggning, som baseras på en över 100 år gammal teknik med vattnet som drivkraft vid slussningen. Innan man kommer fram till Mölln kan man njuta av kanalens anpassning till det naturliga landskapet, där kanalen mera liknar en flod än en byggd kanal. Redan tidigt kunde Mölln profitera av sitt läge i skärningspunkten mellan viktiga handelsvägar. Härtill kom också den 1398 färdigställda Stecknitzkanalen som Tysklands äldsta kanal. Färden går vidare utmed Elbe-Lübeckkanalen, där det idag växer popplar på de tidigare dragvägarna utmed kanalen. Man kommer förbi de små byarna Güster med det konstgjorda sjölandskapet, Siebeneichen med kanalens enda färja (i bruk endast under sommarhalvåret) och Büchen med tidigare svensk anknytning. Inte långt från byn arbetade under en tid Alfred Nobel, varför uppförandet av en sprängämnesfabrik låg nära till hands. Denna lades ned 1931 och anläggningarna avyttrades. Efter 1945 blev Büchen sista järnvägsstation före gränsen till den sovjetiska zonen och fick som sådan stor betydelse som godsomlastningsplats. Byns museum har en permanent utställning om den tysk-tyska gränsen. Från Büchen går kanalen nästan helt rakt till Lauenburg och Elbe. De många restaurerade korsvirkeshusen från 1500-talet och framåt i Lauenburg ger den gamla skepparstaden vid Elbe ett eget utseende, som inte kan förväxlas med någon annan stads. Man kör över Elbe vid Lauenburg och fortsätter sedan fram till Elbe-sidokanal fram till Scharnebeck. På långt håll ser man den imponerande anläggningen, som skall lyfta fartygen de 38 m, som utgör höjdskillnaden mellan Elbes marskområde och Lüneburger Heides geestland. Vid Erbstorf lämnar man kanalen och cyklar mot Lüneburg, som är en fascinerande stad präglad av tysk tegelstensgotik som motsats till det livliga, unga stadslivet. Överallt i innerstaden påminns man om, att saltet var stadens viktigaste ägodel och att staden genom handeln med det på den tiden dyrbara "vita guldet" under medeltiden fick både rikedom och anseende.