Miljözoner    

För ett antal år sedan utfärdade EU riktlinjer för att förbättra luftkvaliteten genom att ange en gräns för luftföroreningar. I dessa riktlinjer anges som ett gränsvärde, att luften inte skall få belastas med mer än 50 mikrogram småpartiklar per kubikmeter luft och överskridas under högst 35 dagar/år. För att kunna utfärda körförbud antog regeringen i maj 2006 en förordning om märkning av fordon med ringa utsläpp av avgaser (Plakettenverordnung). Enligt denna förordning, som kommer att gälla från och med 1 mars 2007, skall alla personbilar, lastbilar och bussar i hela förbundsrepubliken förses med enhetliga plaketter, som anger vilken avgasreningsklass de tillhör. För Sveriges del finns motsvarande bestämmelser att läsa i Förordning om motorfordons avgasrening (SFS 2001:1085). Den tyska förordningen gäller också för turister i landet, om man avser att besöka städer med inrättade miljözoner. 

Då det visade sig, att många bilar med äldre, men fullt funktionella katalysatorer, skulle falla för klassindelningarna, uppstod kraftiga protester över hela landet. Detta förde till, att förordningen måste omarbetas och de första miljözonerna inrättades först i januari 2008.

Med småpartiklar menar man partiklar med en diameter som är mindre än 10 mikrometer (1 mikrometer = 1/1000-dels millimeter). Dessa kan ha naturligt ursprung men frigöres också genom industri eller hushåll. I trafiken uppstår dessa fina partiklar genom t.ex. däckslitage, uppvirvlat damm från vägarna eller genom avgaser - framför allt då från dieselfordon med otillräcklig avgasrening. 

Delstaterna måste ange hur mycket föroreningar luften får innehålla och dessa regler skall sedan ligga till grund för kommunernas bestämmelser om inskränkningar i trafiken på vissa gator eller inom vissa områden. Starkt förorenade områden kan sedan - temporärt eller permanent - förklaras för "miljözoner", där körförbud kan råda för vissa typer av fordon. Hitintills har endast större städer påbörjat planer för ett införande av miljözoner, medan andra städer avvaktar.

Som angavs ovan, gäller bestämmelserna också för utländska bilister. Ett problem i sammanhanget är hur de utländska registreringsdokumenten skall tolkas av de berörda plakettutdelande instanserna, vilket på många ställen har lett till oklarheter. För att undvika ett hotande kaos, har Hannover under 2008 befriat utländska bilister från plakettplikten. Eftersom föreskrifterna utfärdas av städerna lokalt, kan man räkna med ett antal undantagsbestämmelser, varför man gör klokt i att besöka städernas hemsidor och forska efter de lokala bestämmelserna. (Använd ordet "Umweltzone" på stadens egen sökmaskin.) 

Det är möjligt att skaffa sig en miljöplakett i förväg. Enklast sker detta via Internet. Man kan t.ex. skriva till Kfz-Zulassungsstelle i Berlin ( kfz-zulassung@labo.verwalt-berlin.de ) och beställa en plakett. Till beställningen skall som bilaga fogas skannade kopior av registreringsdokumenten. Hjälp med anskaffningen kan man också få av många hotell inom miljözonerna. Den som vill ta hjälp av en tysk god vän eller bekant, måste vara beredd på att skicka iväg bilens originalhandlingar, eftersom inte alla myndigheter godtar kopior. Det finns också instanser, som via Internet erbjuder hjälp med införskaffandet, men då till skyhöga priser. I så fall kan man lika gärna göra beställningen själv. Hela proceduren bör inte kosta mer än 6-10 Euro. Man bör under alla omständigheter vara ute i god tid, eftersom det som regel dröjer minst 2-3 veckor, innan man har plaketten. Utgiften för plaketten är en engångskostnad, eftersom den gäller kontinuerligt för bilen, så länge den har samma registreringsnummer kvar.

Den som kör in i en miljözon utan plakett kan räkna med böter 40 Euro. Det finns ingen generell plikt att man alltid måste ha en sådan plakett - bara om man skall köra in i en miljözon. Plaketterna kan man få bl.a. hos dem som genomför avgastester (bilprovningen (TÜV) och verkstäder) och kostar från 5 Euro och är giltiga i alla städer som inför miljözoner.

Miljözonernas början resp. slut markeras med ett nytt vägmärke (se ovan), som också kan kompletteras med en tilläggstavla, som anger vilken avgasreningsklass som är tillåten inom området. Bilar, som kan få förbud, är övervägande fordon av äldre datum med högre utsläpp av skadliga gaser. Ofta gäller det dieselbilar tillverkade före mitten av 1990-talet liksom bensinbilar utan katalysator från före början av 90-talet, men det kan också gälla äldre katalysatorbilar. Generellt undantag från förbudet gäller för motorcyklar, trehjuliga fordon, veteranbilar och specialfordon som utryckningsfordon. Bilägare, som bor i miljözoner och som äger sådana äldre fordon, där det är omöjligt att efterutrusta bilen för att uppnå stadgade värden, kan hos resp. stad ansöka om ett tidsbegränsat körtillstånd. Dessa begränsas då vanligtvis till ett år och kostar mellan 5 och 1000 Euro. Att det inte finns en enhetlig reglering för hela landet utan varje stad bestämmer, hur man skall förfara i dylika fall, kritiseras av motorklubben ADAC, som kommer att understödja ett antal klagande med deras besvärsskrivelser. 

Fordonen indelas i fyra klasser, som med en färgad plakett, som anbringas på framrutan, anger vilken miljöklass fordonet tillhör. Utan denna plakett får man inte köra in i en miljözon. I den vita rutan anges bilens registreringsnummer.

Fakta och bilder från ADAC-Motorwelt

[Upp]