Tyska flaggan

Flaggor eller emblem, som skulle utvisa tillhörighet till det tyska riket eller den tyska staten, har funnits sedan Karl den Stores tid under 800-talet. De hade då helt andra färgkombinationer och de nuvarande kom inte i bruk förrän under 1800-talet. Under frihetskrigen mot Napoleon grundades en militär enhet av frivilliga, som inte kom från Preussen. De rekryterades i många av de tyska staterna och kan ses som föregångare till en nationellt inspirerad armé. De bar svart uniform med röda slag och gyllene knappar, därtill en svart mössa med kokarder i svart, rött och guld. Uniformen blev omåttligt populär och vapenrocken användes efteråt av flera deltagare som tecken på sin tillhörighet till en studentförening i Jena. När denna förening sedan behövde en fana, tillverkades 1816 en med utgångspunkt i de tre färgerna: två röda yttre fält och ett svart inre med ett gyllene eklöv i mitten. Användningen av de tre färgerna spred sig i nationella och republikanska kretsar, som ville övervinna det tyska systemet med småstater och alla deras monarker. 1817 och 1832 visades flaggor med de nuvarande färgerna, fast dessa då var ordnade i motsatt ordningsföljd. Först 1848 i samband med den borgerliga revolutionen visades den bekanta flaggan i svart - rött - guld upp. Denna antogs av nationalförsamlingen som tysk nationsflagga och många stater i Tyska Förbundet övertog den likaledes som egen statsflagga. 

Det finns flera teorier till varför man valt just dessa tre färger: 

1) direkt övertagande av färgerna från den militära enheten och studenterna, 

2) identifikation med de gamla färgerna, som gick tillbaka till det vapen, som det heliga romerska tyska riket förde (svart örn på gul botten, den röda färgen tillkom senare i form av en vimpel, som visades tillsammans med vapnet), 

3) komplettering av de tidigare riksfärgerna svart och gult med rött, som sedan den franska revolutionen tolkades som frihetens färg; därmed skulle man ha skapat en trikolor efter fransk förebild. 

Efter att revolutionen hade misslyckats och nationalförsamlingen upplösts, förbjöds flaggan som symbol för hela Tyskland av den preussiske kungen 1850, även om den kom att användas i tysk-danska kriget 1864, fast då på den österrikiska sidan. Efter Preussens vinst i kriget mot Österrike 1866 (också kallat broderkriget) verkade segrarna för att det Nordtyska Förbundet och senare också Tyska Riket skulle använda en flagga med färgerna svart, vitt och rött. Denna färgkombination uppstod 1867 genom en sammanställning av Preussens färger (svart och vitt) och färgerna, som fördes av hansestäderna Hamburg, Bremen och Lübeck (rött och vitt). Denna flagga, som alltså inte var tänkt som en nationsflagga utan som en flagga för handelssjöfarten och marinen, användes fram till revolutionen 1918, då den ersattes av den tidigare flaggan i svart - rött - guld, som också infördes 1919 som nationsflagga för det Tyska Riket (Weimarrepubliken). 

1933 avskaffades den av nationalsocialisterna förhatliga svart-röd-gula flaggan, som i stället under åren 1933 - 35 använde den äldre svart-vit-röda. Av politiska grunder återinfördes den emellertid inte helt och hållet, då nationalsocialisterna såg sig som förnyare och betraktade kejsarriket som reaktionärt. När så rikspresidenten Hindenburg dog 1934, övertog Hitler också detta ämbete och antog titeln "Führer". All makt var nu koncentrerad i en hand och nationalsocialisterna härskade med oinskränkt makt. Detta tog sig nu uttryck i den heraldiska symboliken, som politiserades. Partiets flagga med hakkorset blev nu också landets flagga, och alla andra flaggor fick ny design, där hakkorset ingick. Denna flagga användes sedan fram till krigets slut. 

Hakkorsflaggan bygger på ett utkast av Adolf Hitler och visades för offentligheten för första gången 1920. Den var ett fullständigt brott med den gängse flaggestaltningen och rönte stort uppseende. Som tecken på en absolut omstart efter den misslyckade Weimarrepubliken och följderna av Versaillesfreden blev den därför mycket populär. Hakkorset i den använda formen är ett på indogermanskt område utbrett tecken med betydelsen sol, lycka, hälsa och välstånd. Viktigt är härvid att det symboliska korset vänds åt rätt håll. Om flaggan framställs i genomtryck, skulle man på andra sidan flaggan få ett kors, där korsets armar pekar motsols. Detta skulle då få följden, att symbolerna vänds till sin motsats. Av denna anledning kom senare att på fartyg användas "dubbla" flaggor, för att hakkorset skulle ses från rätt håll oavsett från vilken sida man betraktade flaggan. 

Åren 1945-49 fanns ingen nationsflagga, eftersom det inte fanns någon tysk nation. Däremot måste enligt lag alla fartyg föra sitt lands flagga och de allierade beslöt då, att tyska fartyg skulle föra en flagga som motsvarade bokstaven C i signalalfabetet. Avsikten med detta var, att förödmjuka tyskarna, då C stod för kapitulation (Capitulation). Gentemot denna praxis besvärade sig Costa Rica, eftersom de förde en sådan nationalflagga. För att skilja dem åt, bestämdes då att den tyska från ytterkanterna skulle förses med en rätvinklig inskärning.

Trots att en tysk stat inte existerade 1945-49, användes inofficiellt och i enskilda delstater den svart-röd-gula flaggan. Officiellt antogs den i maj 1949 och övertogs av Förbundsrepubliken Tyskland i september 1949. En obetydlig skillnad i proportionerna finns mellan den äldre förlagan (2:3) och den nya (3:5). Året därpå återinfördes också det tyska statsvapnet, som går tillbaka på det vapen, som användes under Weimarrepublikens tid: svart örn med röd omramning på gul botten. Vissa delstater (Niedersachsen, Rheinland-Pfalz och Saarland) använder sig också av nationsflaggan som grund för sina med olika emblem försedda delstatsflaggor.

I det tidigare DDR beslöts redan 1948 av den sovjetiska ockupationsmakten, att flaggan där skulle vara den tidigare svart-röd-gula och stå för hela Tyskland. Efter grundandet av staten DDR bibehölls flaggan och båda de tyska staterna hade samma flagga. I och med att de båda staterna allt mer fjärmade sig från varandra, uppstod behovet av att bättre kunna skilja mellan dem, varför DDR 1952 infogade sitt statsvapen i flaggan. Vapnet står för enighet bland dem som var verksamma inom industri (hammaren), vetenskap (passare) och jordbruk (kransen av ax). Under åren 1959 - 1973 hade DDR en egen handelsflagga, där statsvapnet fanns placerat i övre vänstra hörnet. Det hände dock ganska ofta att "havsvinden tillfälligtvis" vecklade flaggan ett antal varv runt masten, så att vapnet inte längre syntes och flaggan därmed till mångas förtret inte kunde skiljas från Förbundsrepublikens.

I samband med att muren öppnades och fram till återföreningen kunde man se den östtyska flaggan med bortklippt statsvapen, varmed många medborgare i DDR ville tillkännage, att de vände sig bort från sin gamla stat. Förebild för detta handlande var rumänerna, som kort innan i sin decemberrevolution hade rivit bort statsvapnet från sin nationsflagga. (Denna flagga används fortfarande som symbol av en stiftelse med uppgift att inom olika områden bearbeta konsekvenserna av den tidigare DDR-staten.)

 I och med enandet av de båda staterna 3/10 1990 avskaffades samtliga varianter av den östtyska flaggan.

[Upp]