Den
tyska nationalsången tillkom 1841 och författaren var August
Heinrich Hoffmann von Fallersleben (1798-1874). Hoffmann var professor i tyska
vid universitetet i Breslau och hade liberala, demokratiska, politiska åsikter.
Han verkade för ett enande av det på den tiden mycket splittrade Tyskland,
vilket tydligt visas i hans patriotiskt lyriska 
diktning.
På grund av sin liberala, frihetsinriktade inställning avskedades han 1842
från sin professur och landsförvisades.
Som musikalisk förebild för texten använde sig Hoffmann av en melodi ur Joseph Haydns (1732-1809) "Kejsarkvartett" (opus 76, nr. 3) komponerad 1797/98. I detta verk ingår i andra satsen den hymn, som Haydn 1797 hade komponerat till kejsarens, Franz II, ära: "Gott erhalte Franz den Kaiser, unsern guten Kaiser Franz".
 |
über alles in der Welt, wenn es stets zu Schutz und Trutze brüderlich zusammen hält. Von der Maas bis an die Memel, von der Etsch bis an den Belt. Deutschland, Deutschland über alles, über alles in der Welt. deutscher Wein und deutscher Sang, sollen in der Welt behalten ihren alten schönen Klang. Uns zu edler Tat begeistern unser ganzes Leben lang. Deutsche Frauen, deutsche Treue, deutscher Wein und deutscher Sang. das deutsche Vaterland, danach laßt uns alle streben brüderlich mit Herz und Hand. Einigkeit und Recht und Freiheit sind des Glückes Unterpfand. Blüh' im Glanze dieses Glückes, blühe deutsches Vaterland! |
(För att lyssna på nationalsången, klicka här, sedan Anhören och "hier". Man behöver ha RealPlayer installerad för att kunna lyssna. Den som inte har det, kan ladda ned på samma sida vid andra "hier".
Historisk bakgrund:
När Hoffmann skrev sin dikt, befann han sig i exil på Helgoland och längtade efter sitt fädernesland, vilket egentligen hade upphört att existera redan 1806. Det tyska förbundet, som kom 1815 efter den franska ockupationen av stora delar av Tyskland, var en form av polisstat under Metternich med Wien som huvudstad. Eftersom inga ansatser gjordes för att åstadkomma ett riktigt enande av de tyska småstaterna, blev önskan efter ett enat fosterland det centrala för framstegsvänliga kretsar, framför allt studentföreningarna.
Vissa rader i dikten kan tyckas återspegla imperialistiska åsikter eller anspråk på ett utökat geografiskt herravälde: "Von der Maas bis an die Memel, von der Etsch bis an den Belt". Dessa geografiska namn betecknade de yttersta gränserna för de tyska småstater, som faktiskt ingick i det tyska förbundet och där människorna trots många skiljaktigheter verkligen var tyskar. Den västra gränsen utgjordes i stort av floden Maas, den östra av Memel, som under århundraden hade utgjort Tysklands östgräns. Floden Etsch flyter i det sydliga gränsområdet och i norr begränsas det tyska området av (Lilla) Bält.
När deltagarna i Förbundsdagen samlades i Paulskyrkan i Frankfurt 1848 fick hymnen ett begeistrat mottagande av de frihetstörstande "revolutionärerna". Hoffmanns förhoppning efter detta var, att hans "Lied der Deutschen" skulle utses till tysk nationalsång vid grundandet av det tyska riket 1871, vilket emellertid inte skedde. I stället valdes "Die Wacht am Rhein", mycket som en följd av de tysk-franska stridigheterna. Vid första världskrigets utbrott sjöngs Hoffmanns hymn framför allt i Österrike, av alla befolkningsskikt och alla partier. Efter krigets slut förbjöds hymnen av ockupationsmakterna, men 1922 upphöjdes den av den socialdemokratiske rikspresidenten Ebert till officiell nationalsång. 1933 övertog nationalsocialisterna den första strofen som en inledning till den nazistiska "Horst-Wessel-Lied" (med de två kända första raderna "Die Fahne hoch! Die Reihen fest geschlossen!". H.W. var medlem i SA och omkom föga ärorikt i ett svartsjukedrama i Berlin 1930. Det är numera förbjudet att i Tyskland spela eller sjunga denna visa. Förbudet gäller även om melodin förses med annan text.) De övriga två stroferna passade inte in i den nationalsocialistiska ideologin (2 alltför romantisk och 3 demokratiskt innehåll).
1952 överenskoms mellan den förste tyske förbundspresidenten, Theodor Heuss, och förbundskanslern Konrad Adenauer att hela hymnen skulle erkännas som tysk nationalsång. Vid statliga tillställningar skall emellertid bara tredje strofen sjungas. Denna överenskommelse har senare befästs 1991 och 1998. Observera att den första strofen inte är förbjuden att framföra, även om detta är en spridd uppfattning.
[Upp]
