Rhen

Rhen är Tysklands längsta flod, 1 320 km, där den största delen ligger inom Tysklands gränser. Övriga länder, som i större utsträckning också berörs av Rhen, är Schweiz, Frankrike och Nederländerna. Rhens största källfloder finns i kantonen Graubünden i Schweiz och kallas Vorderrhein och Hinterrhein, men även många andra mindre vattenflöden med tillnamnet Rhen bidrar till att göra floden större. Rhen delas i övrigt in i sex delsträckor: Alpenrhein, Hochrhein, Oberrhein, Mittelrhein, Niederrhein och Rhendeltat.

De båda källfloderna rinner samman vid Reichenau (Schweiz) och flyter sedan under namnet Alpenrhein mot nordväst för att mynna ut i Bodensjön. Under ca. 25 km av denna sträcka utgör floden gräns mellan Schweiz och Liechtenstein. Den sista delen har rätats ut och kanaliserats och mynnar ut i Bodensjön vid Hard i Österrike under beteckningen "Nya Rhen". Denna reglering av floden företogs för att minska antalet översvämningar i kombination med starka avlagringar. Även den nya delen leder in stora mängder avlagringar i Bodensjön, vilket gör det nödvändigt med en permanent borttagning av dessa sediment. Enligt experter skulle Rhen genom dessa avlagringar slamma igen Bodensjön på 12 000 år.

Efter att ha använt sig av Bodensjön som genomströmningsvatten, övergår floden i Hochrhein (en ca. 145 km lång sträcka mellan Untersee och Basel). Den första delen av Hochrhein är en bred, lugn flod, som emellertid efter några kilometer trängs samman i en dalgång. Vid Schaffhausen störtar sig floden 23 m ned på ca. 150 meters bredd med omkr. 700 m³ vatten per sekund. Underlaget här utgörs av kalkskikt, och eftersom vattnet inte medför sand eller andra rivande partiklar, kan man inte räkna med någon större slipningseffekt. Följden blir, att Rhen ändrar sitt lopp i olika riktningar, allteftersom de hårda kalklagren reser hinder för ett normalt lopp. Härtill bidrar också sådana tillstötande floder, som medför avlagringar, som tvingar den långsamt flytande Rhen att ändra riktning. I närheten av schweiziska Koblenz rinner floden Aare som första större biflod in i Rhen. Anmärkningsvärt är, att Aare är den vattenrikare floden av de båda.

Sträckan Basel - Bingen går under beteckningen Oberrhein och är ca. 273 km lång. Tidigare slingrade sig floden efter Basel i väldiga bågar genom det låga landskapet och förorsakade översvämningar och var allmänt opålitlig. 1817 påbörjades ett projekt, som avsåg att reglera floden. Härvid kapades alla slingor bort och bredden blev max. 250 m. Härigenom hade man förkortat floden med ca. 81 km, vilket medförde stora fördelar för flodtrafiken. Från Basel till strax SV om Karlsruhe utgör Rhen gränsflod mellan Tyskland och Frankrike. Parallellt med Rhen har man på denna sträcka tidigt byggt ut kanalväsendet (Canal d'Alsace), dels för att underlätta båttrafiken och dels för att kunna utvinna energi ur vattenkraften. Genom att dämma upp Rhen och leda in vattnet i kanalen, kom floden att under 51 km ligga på franskt område, vilket var en konsekvens av den långa fransk-tyska kampen om Rhen, som under nästan 200 år gjorde de båda folken till arvfiender. Vid Strassburg mynnar Rhein-Marne-kanalen och Rhein-Rhône-kanalen ut i Rhen. I Oberrhein flyter också in flera stora floder som Neckar, Main och Nahe.

Sträckan mellan Bingen och Köln kallas Mittelrhein och är den del av Rhen, som är mest besökt av turister. Mellan Bingen och Koblenz har floden skurit sig ned genom klipporna (Hunsrück på Rhens vänstra sida och Taunus på den högra), som ger landskapet det romantiska utseende, som tilltalade 1800-talets poeter: på varje klippa en borg och däremellan vinodlingar på de branta hangen. Genom att UNESCO tog upp denna sträcka på sin världsarvslista, har man kunnat bevara mycket av landskapets särpräglade karaktär. Utefter flodens sträckning finner man sådana populära platser som borgen vid Kaub, Loreley, de båda borgarna Liebenstein och Sterrenberg. Dessutom finns kända småstäder som Bacharach, St. Goar och Boppard, som gärna förknippas med rhenvinet. Ett flertal större eller mindre floder stöter till utefter Mittelrhein: bl.a. Mosel, Lahn, Wied, Nette, Ahr och Sieg. Efter Koblenz blir städerna utefter Rhen större och mera präglade av industrier: Neuwied, Remagen, Bonn m. fl. Här ändrar landskapet också karaktär; klipporna ersätts av böljande kullar, som övergår i ett alltmer platt landskap.

Foto:www.boppard.de

Den sista delen av den egentliga floden Rhen är Niederrhein mellan Köln och Emmerich vid holländska gränsen, där floden är ca. 730 m bred. Rhen förknippas här oftast med de stora industristäderna i Ruhrområdet och dess närhet: Leverkusen, Düsseldorf, Krefeld, Duisburg m.fl. Man kan lägga märke till, att namnet Niederrhein också står för det geografiska området. Genom olika kanalbyggen i Ruhrområdet har skapats goda möjligheter att förbinda Rhen med andra tyska floder. (Karta)

Redan några kilometer efter att Rhen har passerat den holländska gränsen börjar Rhendeltat och floden delas sedan upp i två huvudarmar: en sydlig, Waal, och en nordlig, Pannerdens Kanaal. Båda dessa armar byter namn flera gånger, innan de rinner ut i Nordsjön. Den sydliga delen, som är huvudfarled för sjöfarten, rinner ut vid Hoek van Holland under namnet Nieuwe Waterweg; den nordliga under namnet Lek. En tredje gren av floden är IJssel, som rinner i nordlig riktning via Deventer för att slutligen utmynna i IJsselmeer. Strängt taget finns alltså ingen flod med namnet Rhen, som mynnar ut i Nordsjön.

Rhen har alltid varit en betydelsefull farled, som utnyttjades redan långt före romarnas erövringskrig norr om Alperna. För att kunna förflytta alla de stenblock, som de behövde för att bygga sina kastell inom de erövrade områdena, använde de sig av båtar för att frakta materialet från Siebengebirge till städer som Bonn, Köln, Xanten och många andra orter. I omvänd riktning färdades de vikingar, som under 800-talet och framåt härjade framför allt inom området Niederrhein, där de bl.a. överföll Köln och Bonn. Innan båtarna hade försetts med motor, drogs de av hästar uppför Rhen till de olika destinationsorterna. Dessa hästvägar låg alltid på Rhens vänstra sida (sett i den riktning vattnet flyter) och används delvis fortfarande som promenadvägar. I och med att behovet av trä ökade, utvecklades flottningen på Rhen. Det var stora simmande "träöar", som kunde vara upp till över 300 m långa och 60 m breda. Sedan ångmaskinen och sedan motorn hade kommit i bruk, började den motoriserade yrkestrafiken på Rhen. Härvidlag var det inte endast frakttrafik utan också persontrafik, som utnyttjade de nya båtarna. Rhen är idag en av de mest använda vattenlederna i Europa och kan tack vare utbyggnaden användas också av stora containerfartyg, om vattendjupet så tillåter.

Även om antalet broar över Rhen har ökat, är på många platser det enklaste sättet att ta sig över till andra sidan, att använda sig av de mindre färjor som med jämna mellanrum kör fram och tillbaka. Mycket populära, inte minst bland turister, är också de passagerarfartyg, som kör upp- och nedför Rhen och varifrån man kan njuta av utsikten av det omgivande landskapet.