Leipzig    

Karta med vänlig tillåtelse av Tourismusverband "Sächsisches Burgen- und Heideland" e.V.

Leipzig (ca 500 000 inv.) ligger i en låglandsbukt vid floderna Elster, Pleisse och Parthe och är av tradition en plats, där människor alltid har mötts. Till detta har bidragit det ursprungliga läget i korsningen mellan två här- och handelsvägar (Via regia och Via imperii), där ett handelscentrum uppstod. De första bosättningarna går tillbaka till 600-talet, då slaver slog sig ned i närheten av sammanflödet mellan Elster och Parthe. 1015 omnämns Leipzig i en biskopskrönika för första gången som stad och omkring 1165 förlänas staden stadsrättigheter och marknadsprivilegier. För kultur och bildning var året 1212 viktigt, då man grundade Augustinerstiftelsen St. Thomas. Denna utvecklades senare till den kända Thomasskolan med dess inte mindre kända gosskör. 1409 grundades universitetet, sedan tyska professorer och studenter hade lämnat universitetet i Prag. Ytterligare ett framsteg inom kulturens område gjordes 1481, då man tryckte den första boken i Leipzig. För handel och ekonomi var det viktigt, att man hade kejsarens stöd, och detta fick man 1497 genom ett kejserligt privilegium att hålla mässor. Detta bekräftades åter 1507, samtidigt som staden fick rätt att magasinera varor. 1539 kom reformationen till Leipzig och Martin Luther predikade i Thomaskyrkan. 1650 utkom i Leipzig världens första dagstidning. Åren 1723 - 1750 kom att bli en musikalisk höjdpunkt i staden, då J. S. Bach tjänstgjorde som kantor i Thomaskyrkan. Under denna period påbörjades också de "stora konserterna", föregångare till det som nu kallas Gewandhauskonserter. Vid denna tid startades också Gewandhausorkestern, den äldsta tyska borgerliga konsertorkestern, som under den följande tiden skulle komma att dirigeras av många stora och välkända dirigenter. Under 1700-talet studerar flera av Tysklands kända personligheter som Klopstock, Lessing, Goethe och Jean Paul vid universitetet. En av de stora tyska kompositörerna, Richard Wagner föds 1813 i staden. Samma år står folkslaget vid Leipzig. 1826 börjar ett av Tysklands största förlag, Brockhaus, med sin industriella tillverkning av böcker och följs två år senare av en annan av de tyska giganterna inom förlagsväsendet, Reclam. I mitten av 1800-talet grundas flera betydande kulturella institutioner som musikkonservatoriet, Saxiska vetenskapsakademin, bildmuseet, nya teatern samt zoologiska trädgården. I början av 1890-talet nybyggs dessutom universitetet. Det andra världskriget fick stora konsekvenser för staden, som utsattes för flera flyganfall, det svåraste i dec. 1943. Staden intogs av amerikanska styrkor i mitten av april 1945 men överlämnades efter en kort tid till den ryska ockupationsmakten. 1989 kom det till massdemonstrationer mot regeringen. Dessa började som fredsböner i Nikolaikyrkan och fortsatte sedan som måndagsdemonstrationer på gatorna, varvid upp till 500 000 människor deltog. Dessa demonstrationer blev utgångspunkten för Tysklands fredliga återförenande.

Leipzig är en stad fylld med sevärdheter. Speciellt under 1700-talet tillkom många av stadens mest kända byggnader. Romanushuset på Katharinenstrasse är ett av de mest betydande borgerliga barockhusen i staden och uppfördes strax efter sekelskiftet 1700. Med Romanushuset började den borgerliga barockens blomstringsperiod - nästan vart tredje hus, som om- eller nybyggdes, hade detta som förebild.

Det gamla rådhuset tillkom 1556/57 och hör till de vackraste tyska renässansbyggnaderna. Redan före den första fullständiga restaureringen 1672 hade det fått några arkitektoniska tillbyggnader. 1744 skedde en höjning av tornet i barockstil. Genom detta kom det tidigare litet klumpigt verkande tornet att anpassas mera till de majestätiska tornen på Nikolaikyrkan och St. Thomaskyrkan. Det asymmetriska byggnadssättet förtar intrycket av att den långsträckta byggnaden är så låg. Sedan 1909 är gamla rådhuset hemvist för Stadshistoriska museet.

Mittemot rådhuset ligger "Alte Waage" (gamla våghuset längst till höger), uppfört 1555 i renässansstil av samma byggmästare, som året efter byggde rådhuset. Här skulle alla vagnar, som körde in i staden vägas och förtullas. I källaren fanns rådhusvinstugan och i övervåningen rådsherrarnas krogrum. Från 1661 tjänstgjorde byggnaden som postkontor. Sedan den förstörts 1943 byggdes den åter upp och stod klar 1964.

På torgets sydsida står det s.k. Kungahuset, som hör till Leipzigs konsthistoriskt mest intressanta byggnadsminnen. Omkring 1610 lät man riva ett tidigare 1400-talshus för att ersätta detta med en ståtlig byggnad, där rådet sedan brukade härbärgera sina gäster. Bland andra kända gäster fanns t.ex. tsar Peter den Store. 1706/07 lät man bygga om huset i barockstil, vilket gjorde det ännu mera populärt och kunde nu räkna in gäster som August den Starke och Napoleon.

Foto: Auerbachs Keller

Foto: Auerbachs Keller

Den som har läst Goethes Dr. Faustus är också bekant med "Auerbachs källare". Det var här, som Faust satt och funderade, medan Mefisto disputerade med de drickande studenterna. Fatet, som den sagoomspunne Dr. Faustus skall ha ridit på, står uppställt som imitation i källaren. Utanför källaren tar Faust och Mefisto emot de passerande. Den bekanta källaren finner man i "Mädler Passage", en av Leipzigs vackraste inköpspassager, 140 m lång.

Leipzigs mest kända kyrka är Nikolaikyrkan tack vare de fredliga sammankomster och demonstrationer, som senare ledde fram till att staten DDR upphörde att existera. Till minne av dessa demonstrationer har man utanför kyrkan byggt en pelare, som är en kopia av en pelare inne i kyrkan som en symbol för att revolutionen bars ut från kyrkan till ett nytt, yttre liv. Nikolaikyrkan är också den äldsta och största kyrkan i staden. Man antar, att den grundades 1150, men den finns inte omnämnd förrän 1213. Den byggdes som en treskeppig basilika av sten med en för den romanska stilen typisk anläggning av två torn på västra sidan. I början av 1300-talet byggs på östra sidan en absid i gotisk stil med typiska spetsbågefönster och på nordsidan anslöts ett kapell. 1452 fick kyrkan sin första klocka, som då också tjänade som varningsklocka vid bränder. 1476 byggs också på södra sidan till ett kapell i gotisk stil. Sedan andra kyrkor i staden hade byggts i gotisk stil, beslöts att även Nikolaikyrkan skulle byggas om. Detta påbörjades 1513 under bibehållande av de gotiska inslagen samt den västra sidans utformning. 1525 har man fått en ny gotisk hallkyrka. 1555 infogades mellan de två tornen på västsidan ett tredje, som under 1730-talet försågs med en barockkupol. Tydligen blev detta för mycket för den gamla romanska portalen, som några år efteråt måste ersättas med en ny i barockstil. Under åren 1784-97 ändrades kyrkans inre och allt gotiskt togs bort och ersattes med klassicistiska inslag. En viss förändring av kyrkans yttre ägde rum i början av 1900-talet, då man ville åstadkomma en mera sluten arkitektur. Den har senare restaurerats några gånger, bl.a. för att reparera söndriga tak och bättra på färger. Det senaste stora projektet är en genomgripande renovering av kyrkans orgel, som är en av Tysklands största.

Foton från www.punctum.net 

Lika känd som Nicolaikyrkan är också Thomaskyrkan, men dennas berömmelse går längre tillbaka i tiden. Kyrkan tillkom omkring 1212 och tjänstgjorde som kyrka för Augustinerstiftelsen. Redan 1355 byggde man om det romanska korrummet så att det fick en sengotisk gestaltning. I slutet av 1400-talet hade man gjort stora silverfyndigheter i Erzgebirge, vilket förde till ett stort ekonomiskt välmående. Detta kom Leipzigs kyrkor till godo, som under en period av 40 år förnyades och utvidgades. För Thomaskyrkans del innebar det, att det romanska skeppet ersattes med ett sengotiskt, så att man nu hade en sengotisk hallkyrka. Så när som på tornet, som fick sitt slutgiltiga utseende 1702, har inget ändrats i kyrkans arkitektur. De kapelltillbyggnader och övriga förändringar som gjordes på kyrkans norra front under 1600-talet, togs bort i slutet av 1800-talet. Det svåraste ingreppet i kyrkan åstadkoms med en renovering under 1880-talet, då hela den barocka inredningen togs bort. Sedan dess har kyrkans inre en nygotisk stil. Vid en renovering under 1960-talet bemödade man sig om, att betona, att kyrkan åter skulle framstå som en sengotisk hallkyrka. I samband med en restaurering efter 1990 kunde man byta ut den gamla orgeln, som nu finns i St. Mariendom i Fürstenwalde, mot en ny. Idag tjänstgör kyrkan både som församlingskyrka och konserthus. Traditionen med musik av kyrkans mest bekante kantor J. S. Bach och den av honom även så ledda Thomanerkören är fortfarande återkommande inslag i kyrkans musikaliska utbud. (Den som vill veta mera om Bach, kan besöka det s.k. Bosehuset mitt emot kyrkan, där ett museum är inrättat.)

Foton från www.thomaskirche.org/ 

Den som vill skaffa sig en överblick över Leipzigs byggnadshistoria under 1900-talet rekommenderas besöka Augustusplatz, där man kan se växlande byggnadsstilar och byggnadssätt från det senaste seklet. Här finns stadens första höghus från 1929, vid dess sida praktfulla bostadspalats från Stalineran under tidigt 50-tal, typiska DDR-byggnader från Ulbrichtperioden samt byggnader från Honeckerperioden. Vid platsen finns också universitetets höghus från 1975 och Gewandhaus, stadens berömda konserthus.

Leipzigs enda slott är Gohliser Schlösschen, som påbörjades 1755. På grund av det påbörjade sjuårskriget, då preussiska trupper besatte Leipzig, kunde slottets inre inte byggas färdigt förrän efter 1770, då rummen utsmyckas i den nya klassicistiska stilen och förses med en beaktansvärd konstsamling av målningar och kopparstick. 1793 testamenteras slottet till staden, som skall sörja för det fortsatta underhållet. Under folkslaget vid Leipzig plundras slottet och det begagnas som militärsjukhus. Flera höga militärer låter inkvartera sig i slottet. Sedan slottet genomgått nödvändiga reparationer säljs det av staden till en privatman. Det förblir i privata händer till 1902, då staden köper det tillbaka och hyr ut det. 1934 saneras slottet och öppnas för allmänheten som ett kulturens hus. Under andra världskriget skadas slottet till en viss del genom brandbomber. Restaureringen påbörjas 1947. Under perioden 1950 - 1985 används delar av det för Bacharkivet i Leipzig. 1955 målas Oesersalens vackra målningar över för att sedan vid en restauration 1977-81 åter tas fram. 1990 öppnas åter slottets portar för konsten. Under 90-talet genomförs flera nödvändiga restaurationer för att stå klart 1998.

Foto: Leipziger Messe GmbH

1497 fick Leipzig tillåtelse att hålla mässor, vilket gör staden till världens äldsta mässtad och en internationellt välkänd samlingspunkt för utställare och besökare. Sedan 1996 har staden ett nytt mässområde, som skapades under fem år för en investerad summa av 700 miljoner euro. Inom området finns fem med varandra förbundna hallar, var och en med en yta av 20 000 m².

För den som är intresserad av museer, har staden ett stort antal att erbjuda inom många olika områden. Så finns i gamla rådhuset det stadshistoriska museet, där man alltid kan se en utställning om stadens historia. Dessutom har man regelbundet specialutställningar över särskilda teman. Museet för bildande konst tillkom 1837 och har idag en stor samling målningar, plastiker, teckningar och grafiska blad. Enastående är samlingen av Cranachbilder. Även modern konst är rikligt företrädd. Modern konst visas också i galleriet för modern konst. I naturkunskapsmuseet, som har funnits sedan 90 år, visas utställningar över förhållandet människa - natur och ekologi. Musikintresserade kan besöka Bachmuseet, Mendelssohnhuset, Schumannhuset eller musikinstrumentsmuseet. Detta är bara ett mycket litet urval av alla de museer, som finns i staden, och den som är intresserad av att besöka andra och kanske mindre museer, gör bäst i att skaffa sig en sammanställning hos stadens turistinformation. Många av stadens broschyrer kan också laddas ned från nätet från stadens egen hemsida.

Den tekniskt intresserade har möjlighet att besöka den nybyggda BMW-fabriken i stadens norra delar. Området är 208 hektar stort och den bebyggda ytan ca 290 000 m². Fabriken togs i bruk 1 mars 2005 och skall, när den utnyttjas för fullt, ha ca 5 500 arbetsplatser. Den biltyp, som tillverkas här, är BMW 3 Limousine. Eftersom lagren till stor del befinner sig på väg, levererar ca 500 lastbilar dagligen de nödvändiga delarna.

Alla bilder ovan med copyright LTS-Schmidt, om inte annat anges.

www.leipzig.de 

[Upp]