Saale - Unstrut    

Regionen Saale-Unstrut är som många andra delar av Sachsen-Anhalt ett område fyllt av historia. Genom flera av områdets städer och orter går turistleden Romanska vägen med ett stort antal kyrkor, kloster, borgar och slott uppradade som på ett pärlband. Natur och historia har skapat en harmonisk helhet - romantiska vinberg och trotsiga borgar formar ett landskap, som inbjuder till rekreation och njutning. Klimatet i regionen är så milt, att många växter, som egentligen trivs bättre längre söderut, kan leva också här. Den kalk- och sandstenshaltiga jorden präglar också vinerna från området, där den viktigaste druvan är Müller-Thurgau.

Regionens norra del utgöres av byar, småorter och småstäder och domineras helt av Halle (ca 232 900 inv.) vid floden Saales högra strand. Staden är känd sedan 806 genom att här fanns ett kastell. Redan tidigt fick man privilegier inom handelsområdet och 1281 omnämns Halle som hansestad, men knappt 200 år senare förlorade man denna frihet till ärkebiskopen av Magdeburg. 1694 grundades stadens universitet, som 1817 slöts samman med det traditionsrika universitetet i Wittenberg. Strax dessförinnan hade staden överförts till kungariket Westfalen och fick ganska långtgående självständighet. Under 1800-talet utvecklades staden till en industriell storstad, som redan år 1900 hade 150 000 innevånare. Flera stora industrier slog sig ned här och befolkningstillväxten ökade snabbt. Under 1900-talet ökades Halles betydelse inom den naturvetenskapliga sfären genom att viktiga institutioner förlades hit. Genom en inkorporering av näraliggande områden kom Halle att bli den fjärde största staden inom det område som numera kallas de nya förbundsländerna. 

Gamla stan i Halle är fylld av sevärdheter. Under andra hälften av 1100-talet började man uppföra en borg, Oberburg, som tjänade som säte för ärkebiskopen, när han besökte staden. Under trettioåriga kriget förstördes den delvis för att runt 1800 bli en väsentlig symbol för den tyska romantiken. Sedan 1966 tjänar borgen som arkitekturfriluftsmuseum. Efter 1990 har ytterligare murrester frilagts, varför man nu kan göra sig en ganska god bild av borgens storlek.

Ett likartat öde gick borgen Moritzburg till mötes. Denna borg tillkom omkring 1500 för att ersätta Oberburg. Efter en brand under kriget 1637 byggdes borgen delvis upp igen. Idag härbärgerar den bl.a. museer.

Till sevärdheterna hör också Domen i Halle. Den skiljer sig utseendemässigt från de flesta domkyrkor genom att den helt saknar torn, vilket beror på att det ursprungligen var en klosterkyrka tillhörig ett dominikanerkloster. Dess utomordentliga akustik gör den mycket eftersökt i konsertsammanhang. Under reformationstiden byggdes den om i renässansstil och ytterst litet av den ursprungliga inredningen har bevarats.

Gamla stan är en av Tysklands största av kriget opåverkade stadskärnor, där de medeltida byggnaderna tillsammans med representativa byggnader från 1800- och tidigt 1900-tal bildar en arkitektonisk tyngdpunkt. Under senare tid har ett stort antal hus sanerats, även om ett drygt arbete återstår.

Till skillnad från den tornlösa domkyrkan har Mariakyrkan fyra torn, två i öst och två i väst. Anledningen är att från början två kyrkor låg på platsen. Under 1500-talet revs den ena så när som på tornen och en sammanbyggnad mellan de båda tornparen skedde. Härav kommer det sig att de västra tornen är sengotiska och de östra senromanska till stilen. Ytterligare en märkvärdighet med de östra tornen är en sammanbindande gång mellan tornen, varifrån brandvakten kunde överblicka staden. Märkvärdig i kyrkan är också den stora orgeln, som invigdes 1716 i J.S. Bachs närvaro.

Mariakyrkan ligger vid det största av Halles torg, där inte mindre än 14 gator mynnar ut. Detta har av tradition varit en plats för handel. På torgets medelpunkt står en staty av stadens store son, Georg Friedrich Händel, född i Halle 1685. (Händel var organist i domkyrkan åren 1702-3.) På sin upphöjda plats ser han i riktning mot England, som blev hans andra hembygd. Varje år håller man festspel till hans minne med besökare från hela världen. Halle är känt inte bara för den äldre musiken. I staden finns också ett omtyckt Beatlesmuseum. Intressant för besökande kan också vara Europas äldsta chokladfabrik, som efter uppköp av andra fabriker numera är tillverkare av de berömda Mozartkulorna. Berömd är staden också för sitt universitet med tyngdpunkt på utbildning inom medicin och bioteknologi. I staden och dess nära omgivningar finns ett flertal bra och prisvärda hotell.

www.halle.de 

I området söder om Halle finner man industriområden längst i öster och jordbruksbygd med bördiga jordar i väster. Båda dessa områden är starkt påverkade av människan, medan däremot i den mittersta delen värdefulla landskapsområden har bevarats opåverkade. Till dessa kommer dessutom sådana områden som man återställt efter brunkolsbrytning.

Störst bland städerna i området är Merseburg (ca 35 400 inv.), som norrifrån utgör inkörsporten till vindistriktet Saale-Unstrut. Landskapen i floddalarna utgjorde sedan lång tid tillbaka boplatser för slaviska och germanska folkstammar. Under tidigt 1000-tal byggs stadens domkyrka, som invigs 1021. Från slutet av 1100-talet är kyrkan vid nya torget. 1426 inträdde staden i Hansan och ca 1470 nybyggdes slottet i sengotisk stil för att sedan i början av 1600-talet byggas om och utvidgas. Under 1900-talet byggdes flera fabriker, som sedan kom att tjäna produktionen av krigsnödvändig materiel. Följaktligen bombades staden häftigt under andra världskriget. Efter kriget byggdes staden upp igen, varvid stora delar av Gamla stan föll offer för den "socialistiska rekonstruktionen". Återföreningen av de tyska staterna satte stopp för vidare rivningar.

Domkyrkan i Merseburg räknas tack vare sina medeltida och även nyare konstverk till de mest imponerande byggnadsminnesmärkena utmed den romanska vägen. Föremålen i domkyrkoskatten är av särskild kulturhistorisk betydelse. I skattkammaren presenteras förutom dyrbara handskrifter, som t.ex. Merseburgerbibeln från 1200-talet, ett romanskt bärbart altare och en liten elfenbenslåda från mitten av 1200-talet. Under skattkammaren, i "besvärjelsevalvet", kan man se de kända "besvärjelserna" i faksimil.

Staden är känd för sina "Merseburger Zaubersprüche" (besvärjelser), som härstammar från mitten av 900-talet. Denna gammalhögtyska handskrift upptäcktes 1841 i stadens domstiftsbibliotek och fick genast stor betydelse inom den tyska litteraturhistorien.

Förutom slottet och de båda ovan nämnda kyrkorna, av vilka den senare har en alldeles utmärkt akustik för konserter, kan också nämnas gamla rådhuset, vars äldsta delar är från 1478 och som under 1560-talet byggdes ut i renässansstil. Här bör man lägga märke till alla de biskopsvapen, som finns på fasaden. Mittemot rådhuset finns stadskyrkan S:t Maximi, som förmodligen grundades under 900-talet. Den nybyggdes under 1400-talets andra hälft som en sengotisk hallkyrka. Det nygotiska tornet från 1872 är stadens högsta byggnadsverk.

Den som intresserar sig för kemi bör inte underlåta att göra ett besök i kemimuseet, som visar alla de kemiska processer, som har gjort staden och dess fabriker berömda över hela världen. I museet över luftfart och teknik kan man bekanta sig med allehanda tekniska apparater, som behövs för att presentera ett tekniskt museum.

www.merseburg.de 

Väster om Merseburg ligger den mindre staden Querfurt (ca 11 800 inv.). Dess historia går tillbaka till 500-talet, när det thüringska riket besegrades av franker och saxare. Staden omnämns inte förrän sent under 800-talet och 300 år senare nämns i en urkund stadens kända stadsmur. Under 1200- och 1300-talen bosatte sig bönder och hantverkare på olika platser i staden och en ny andra stadsmur med 20 torn och en djup vallgrav byggdes för att säkra de nya stadsdelarna.

Borgen i Querfurt hör till de största och bäst bibehållna borgarna i Mellaneuropa. Den är känd sedan 800-talets andra hälft och omges av två ringmurar från 1200 resp. 1350. Borgen utgör ett bra exempel på medeltida försvarsbyggnadskonst. På borggården finns den fristående korsformade borgkyrkan från 1100-talet med ett under 1300-talet tillbyggt gravkapell.

www.querfurt.de 

En plats med svenskt intresse är den lilla staden Lützen (ca 9 200 inv.), som ligger strax intill gränsen mot Sachsen, endast en mil från Leipzig. I likhet med de flesta städer i området sträcker sig Lützens historia tillbaka till 700-talet, då slaver bosatte sig här. Först 1269 omnämndes den slaviska bosättningen med namnet 'Lucin', vilket betyder 'folk, som bor på ängsmark'. Denna bosättning befann sig i södra delen av staden omkring den senare tillkomna kyrkan S:t Viti. De tyska bosättarna koncentrerades norr om det nuvarande torget. Eftersom orten låg vid en av medeltidens stora handelsvägar, Via Regia, fick den en allt mera strategisk betydelse. Tillsammans med den första bybosättningen fick staden en gemensam stadsmur och den första befästningen anlades 1355. 1430 förstördes staden och dess befästningar av hussiterna. Att återställa murarna tog nästan ett sekel, då det saxiska broderskriget kom emellan och förstörde staden ännu en gång. Av den ringmur, som byggdes upp, finns inga spår kvar idag. Den fortsatta historien visar, att staden ofta var utsatt för bränder, som förstörde stora delar av bostadsbeståndet. Före 1631 hade Lützen inte haft någon direkt känning av det trettioåriga kriget. Nu besattes staden emellertid av de katolska trupperna under Tilly, varpå den plundrades. Året efter besattes den ånyo, denna gång av Wallenstein, som beslöt sig för att dela upp sina trupper och sända en del att övervintra i Halle. När Gustav II Adolf fick reda på detta, bestämde han sig för att anfalla den kvarvarande styrkan. Egentligen ville kungen överraska fienden, då denne befann sig i sitt kvarter, men förseningar på vägen mot Lützen gjorde, att Wallenstein kunde ställa upp sin här för att möta de anfallande trupperna. De kejserliga trupperna blev slagna, men till ett mycket högt pris för segrarna, då den protestantiska sidan genom kungens död miste sin mest framstående ledare, både militärt och politiskt. Följderna för staden blev också förödande, då den hela tiden under det fortsatta kriget besattes och plundrades av nya styrkor, som tågade igenom området.            Lutzen   Lytzen  Luetzen

För en svensk besökare i staden är kanske sådant, som har med svenskarnas deltagande i trettioåriga kriget att göra, mest intressant. Så finns t.ex. en minnesplats, Gustav Adolf Gedenkstätte, på den ungefärliga platsen för hans död och ett minneskapell strax bredvid. I museet i slottet finns dessutom en utställning av tennfigurer, som visar hur trupperna stod uppställda. Även i det närbelägna Meuchen finns en romansk bykyrka med detaljer, som skall påminna om den svenske kungen. 

www.stadt-luetzen.de/ 

Staden Weissenfels (ca 41 400 inv.) grundades 1185 vid floden Saale och är känd för sin rika kulturella historia. Sitt namn har staden fått genom en borg byggd på en vit klippa. Borgen har nu ersatts av det väldiga barockslottet "Neu-Augustusburg", vars slottskyrka hör till de vackraste mellaneuropeiska byggnaderna från tidig barockperiod. Bland de många musiker, som verkade i staden, fanns bl.a. Heinrich Schütz (den tyska musikens fader), J. S. Bach, Georg Philipp Telemann och Georg Friedrich Händel. Bland författarna återfinns lyrikern Friedrich von Hardenberg, mera känd under namnet Novalis.

Stadens medelpunkt utgörs av torget med det vackra rådhuset och den sengotiska stadskyrkan S:t Marien. Här finns också ett flertal gamla vackra privathus.

En viss svensk anknytning har staden också. Det var hit, till Geleitshaus, som Gustav II Adolf fördes efter sin död för att obduceras och balsameras. Hans inre organ bisattes i klosterkyrkan under det att kroppen i övrigt överfördes till Sverige. Huset, som också kallas Gustav Adolfs minnesplats, har en utställning omfattande 10 000 tennfigurer, som visar upp slaget vid Lützen.

http://www.weissenfels.de 

Nästan lika stor som Weissenfels är också staden Naumburg (ca 34 200 inv.). Stadens historia går ca 1000 år tillbaka i tiden och förknippas med den mäktiga grevliga ätten Ekkehardinger. Redan tidigt lät man bygga en borg i gränslandet mot slaverna. 1028 blev Naumburg biskopssäte, vilket bidrog till att man också strax därpå fick stadsrättigheter. Staden byggdes ut och drog till sig köpmän och hantverkare, som bosatte sig i närheten av torget. Under 1300-talets andra del byggdes en stadsmur som skydd. Av denna finns kvar förutom en liten bit av själva muren bara den 1446 byggda Mariaporten, en av de fem stadsportarna.

Som handelsplats är staden känd sedan tidigt 1300-tal, då man började hålla handelsmässor, där man kunde köpa både utländska och inhemska produkter. En stark konkurrent  fick man i den uppåtsträvande mässtaden Leipzig och efter trettioåriga kriget kunde man inte längre knyta an till de tidigare handelstraditionerna.

I början av 1200-talet påbörjades bygget av en ny domkyrka i senromansk stil. Eftersom bygget drog ut på tiden finns flera stilarter representerade, västra koret är tidig gotisk stil medan det östra liksom tornen är höggotiska. Denna kyrka utgör en av de mest besökta utefter "Strasse der Romanik". Från samma tid är också rådhuset, som dock senare har byggts om flera gånger. Många av  stadens vackra hus är byggda i renässansstil. Då staden i stort skonades från bomber under andra världskriget, finns en sluten stadsbild med många gamla byggnader kvar. Man bör särskilt lägga märke till husen vid torget, vilka också till det yttre genom sina markanta lagerlokaler påminner om stadens forna betydelse som handelsstad.

Under 1800-talet byggdes Naumburg ut till garnisonsstad, vilket det förblev fram till Tysklands återförening. Enda kvarvarande minne av denna militära epok är kadettskolan, som numera används av armén som språkskola.

Strax norr om staden rinner floden Unstrut ut i Saale. Floden är mest känd för sina vinodlingar, som hör till Tysklands nordligaste och som ger ett mycket gott vin.

http://naumburg-tourismus.de 

I delstatens sydöstra hörn återfinner man staden Zeitz (ca 31 500 inv.), känd sedan 967, då staden blev biskopssäte. 1028 övergick denna värdighet till Naumburg, men från slutet av 1200-talet residerade biskoparna åter på sin borg i Zeitz. Under trettioåriga kriget belägrades staden flera gånger och 1644 förstördes biskopsborgen av de svenska trupperna. I stället för den förstörda borgen uppfördes i mitten av 1600-talet ett slott, Moritzburg, som numera härbärgerar stadens museum.

På slottsområdet finns också domkyrkan S:t Peter och Paul, som hör till de historiskt intressanta byggnadsverken i regionen. Den på 1000-talet byggda romanska stiftskyrkan konstruerades som en korsformig treskeppig basilika och byggdes under 1300-talet om till en gotisk hallkyrka. Fram till 1718 användes den som slottskyrka, under 1900-talet dessutom som lasarett och fängelsekyrka. 1982 störtade delar av kyrkan in men har restaurerats och återinvigts.

Något yngre än domkyrkan är Mikaeliskyrkan, som påbörjades under 1100-talets början. Ursprungligen gjord i romansk stil byggdes den i mitten av 1400-talet om i sengotisk stil. Sedan 1539 är kyrkan protestantisk och intimt förknippad med släkten Luther. I anslutning till sakristian finns kyrkans värdefulla bibliotek med bl.a. ett avtryck av hans uppspikade teser.

Sevärt är också stadens rådhus, byggt 1505-09, som tillsammans med de restaurerade privathusen låter ana, hur den medeltida staden var anlagd. I början av 1900-talet byggdes de västra delarna av rådhuset till med användande av barocka stilelement. Från det 52 m höga tornet har man en vidsträckt utsikt över staden och dess närmaste omgivningar.

Ölbryggandet har gamla anor i staden och en speciell sevärdhet utgör de underjordiska gångar, som tidigare användes som lagerplats för det nybryggda ölet. Gångarna finns under nästan hela Gamla stan och ung. 700 m av dem är upplåtna för guidade turer. Den som vill delta i ett besök i gångarna, anmäler sig i byggnaden t.v.

www.zeitz.de 

En mindre, men inte mindre intressant stad är Freyburg/Unstrut (ca 4 900 inv.), ej att förväxla med Freiburg i Breisgau (sydvästra Würtemberg). Staden är bekant som vinstad och har många kopplingar till tidig historia. Staden visar upp en ganska rätvinklig struktur, som tyder på att den planlades under sent 1100-tal, men ett flertal stora bränder har påverkat utbyggnaden. Fortfarande finns den ca 1200 m långa stadsmuren kvar, som anses vara tillkommen under 1300- och 1400-talen. Stadens ursprungliga rådhus stammar från 1425, även om det har byggts om efter bränder under 1500- och 1600-talen. De allra flesta privata husen i staden är från tiden efter de stora bränderna.

Stadens mest betydande byggnad är stadskyrkan S:t Maria, som har stora likheter med domkyrkan i Naumburg. Basilikan är byggd under senromansk tid men senare ombyggnader uppvisar gotisk stil.

I borgen Neuenburg har förvånande mycket bevarats av den ursprungliga borgen från tiden 1090 till 1240, däribland det konsthistoriskt värdefulla slottskapellet. Dess yttre är numera starkt påverkat av de ombyggnationer, som ägde rum under senare tidsperioder, då gotik, renässans och barock var förhärskande.

Freyburgs omgivningar utgöres av vinberg, vilket har bidragit till att staden kallar sig "vinstaden". Vinet har alltid spelat en stor roll för staden och så tidigt som 1248 finns belagt, att det fanns ett vinberg i närheten av borgen. Från staden leder en "vinväg" till de omkringliggande odlingarna, där man kan provsmaka de olika sorterna. (Det finns över 15 olika.) I slottet kan man också besöka ett vinmuseum, som i en utställning informerar om vinkulturen. Stadens största företag inom vinbranschen är Rotkäppchen, som tillverkar sekt (en tysk motsvarighet till champagne). Här kan man delta i visningar och bl.a. beundra Tysklands största blandfat, som rymmer 120 000 l.

www.freyburg-info.de 

Genom detta område passerar turistleden: Romanska vägen

[Upp]