Nedre Mosel

Den nedre delen av Mosel består av tre turistiska områden: Zeller Land, semesterområdet Cochem och Nedre Mosel, även kallat Terrassmosel.

Zeller Land

Semesterområdet Zeller Land är mycket mångfacetterat och erbjuder en omväxlande natur, kulturell rikedom, fritidsaktiviteter och givetvis en unik vinkultur. Regionen består av 7 kommuner längs Mosel och 17 byar i Hunsrück.

Zell (ca 4 300 inv.) utgör den geografiska mittpunkten i området och var i likhet med andra orter i Moseldalen tidigt bebodd. Fynd i stadsdelarna Kaimt och Barl tyder på bosättningar omkring 2000 f.Kr. Dessa namn är av keltiskt ursprung och på höjderna runt om låg ofta keltiska befästningar, som också bevarades under romartiden. De blev senare ofta de första kristna kyrkorna. Vid tiden för Caesars erövring av det keltiska området omkring 50 f.Kr. assimilerades snart nog den inhemska befolkningen och en ekonomisk och kulturell uppgång satte in avbruten av några få uppror och germanska anfall. Sedan romarna förlorat mot de frankiska erövrarna 475 införlivades Zell med omgivningar i det frankiska riket. Omkring 940 omnämns för första gången att man skulle odla vin i Zell och Kaimt. 1229 fullbordades Zells stadsbefästning, av vilken det fortfarande finns kvar det runda och det fyrkantiga tornet samt rester av stadsmuren. Från ca 1460 och fram mot slutet av 1500-talet hade Zell en blomstringsperiod och staden utvecklades inom alla områden. 1535 påbörjades byggandet av slottet i Zell, vilket skulle tjäna som ett extra residens för kurfursten av Trier. Under trettioåriga kriget erövrades och plundrades staden av svenska trupper vid två tillfällen, 1632 och 1635. Vid det senare franska kriget 1689 förstördes staden och stadsbefästningen. I och med att de franska revolutionstrupperna erövrade Rhenlandet 1794 upplöstes Kurstaten Trier och kyrkans, klostrens och adelns egendomar förstatligades och såldes ut till privatpersoner. På så vis kom också många bra belägna vinberg i privata händer. Både under fransk förvaltning och senare under preussisk utsågs Zell till förvaltningsstad.

Det kurfurstliga residensslottet är ett sengotiskt stadsslott med renässanstillbyggnad och stenfigurer från rokokotiden och räknas som en av de vackraste profana barockbyggnaderna vid Mosel. Slottet är idag ombyggt till slottshotell.

Det runda tornet, som nu är stadens symbol, var ett tidigare kruttorn och är en rest av den gamla stadsmuren. Runda tornet med sin välkända barockkupol utgjorde en gång den starkaste bastionen i stadsmuren vid den hotade bergssidan av befästningen.

I stadsdelen Merl kan det löna sig att besöka kyrkan St. Michael, som fram till 1805 var franciskanerklostrets klosterkyrka. Kyrkan har ett av de vackraste, snidade Antwerpenaltarna från 1500-talet. Den gamla romanska hallkyrkan revs 1823, när församlingen övertog klosterkyrkan, men det gamla romanska tornet finns kvar på kyrkogården.

Om man befinner sig i närheten av den lilla byn Alf (ca 900 inv.) bör man inte underlåta att uppsöka borgen Arras, som ligger på ett berg ovanför byn. Platsen användes redan av romarna som en befäst gränsstation. Omkring 900 uppfördes borgen, som tog 50 år att färdigställa och är den äldsta befästningsanläggningen i regionen. Herrarna till Arras hade under tidig medeltid ett högt anseende och tjänstgjorde som kejsarens rådgivare. Vid ett tillfälle förde de förhandlingar med den franska kungafamiljen, som inte ville överlåta hertigdömet Burgund till ätten Habsburg. Dessa stridigheter förde sedan till det pfalziska tronföljdskriget med förstöring av borgen Arras och fördrivning av dess innevånare. Efter krigets slut förföll borgen och ruinerna användes som stenbrott. Det 25 m höga försvarstornet med 4 m tjocka murar vid basen motstod dock alla rivningsförsök och är nu ett av de äldsta byggnadsverken mellan Koblenz och Trier. Den tidigare kejserliga borganläggningen är numera i privat ägo och har byggts om till Mosels enda borghotell. I borgen finns också ett borgmuseum, som ger inblickar i Mosels historia. Här finns även en minnesplats över den tidigare förbundspresidenten Dr. Lübke, där man samlat presenter från utländska gäster och hans personliga minnen från hela världen.

Semesterområdet Cochem

Landet omkring Cochem präglas av vinodling och är ett gärna besökt semester- och rekreationsområde.

Cochem (ca 5 100 inv.) omnämns för första gången 866 i en urkund i klostret Prüm, då det får motta en gård i Cochem som gåva. På borgen i Cochem satt de rhenska pfalzgrevarna som herrar fram till 1151, då borgen intogs av ätten Hohenstaufen och förklarades som riksborg. Fram till 1294 fungerade den som kungligt tullställe. Området, som hörde till Cochem, var tämligen stort och kilade in sig som en barriär mellan de båda delarna av Triers stift. Ärkebiskoparna av Trier strävade efter att få lägga samman sina åtskilda delar och denna önskan villfors av kung Adolf av Nassau, som led av penningbrist och nu kunde pantsätta området till ärkebiskopen. Panten löstes aldrig in och Cochem tillhörde ärkebiskopsdömet Trier fram till 1794. 1332 fick Cochem stadsrättigheter och befästes. I stort sett hade befolkningen en bra tid med kyrkan som ägare, men också dåliga tider förekom. Under trettioåriga kriget hemsöktes staden av rövarband, som skövlade och stal. Den värsta tiden var emellertid 1688 och 1689, då franska trupper från det närbelägna Traben-Trarbach plågade innevånarna i Moseldalen genom våld och skräck. Slottet brändes ned, liksom senare hela staden. En återuppbyggnad kunde endast ske långsamt och då som en ödets ironi delvis med material från den förstörda franska borgen i Traben. Under 1700-talet blev Cochem allt mera ett centrum för hantverk och handel och varje vecka reste ett skepp med varor till marknaden i Koblenz. 1796 besatte de franska revolutionstrupperna staden och hela området inlemmades med Frankrike. Genom Wienkongressens beslut kom Cochem 1815 till Preussen.

De första riktiga turisterna kom till Cochem i början av 1800-talet och utgjordes av engelska målare, som ville måla av och teckna den romantiska Moseldalen. Utvecklingen till den ledande turistorten vid Mosel tog sedan fart under 1930-talet.

Cochems förnämsta sevärdhet är riksborgen, som byggdes omkring 1000. Under lång tid tillhörde den ärkebiskopen av Trier, vilket också blev det avgörande för att den förstördes 1689, sedan ärkebiskopens trupper hade återtagit den från fransmännen. Ockupationsmakten återkom med en betydligt större och starkare styrka än vad ärkebiskopen hade i borgen och slaget slutade med att försvararna nedkämpades och borgen brändes. Borgen låg sedan outnyttjad fram till 1874, då den köptes av en privatperson, som lät bygga upp den igen efter gamla planer. 1942 övergick borgen i statens ägo. Sedan 1978 ägs den av staden Cochem, som upplåter den för bl.a. konserter och andra evenemang. Guidade turer i borgen möjliga.

Av den historiska stadsmuren finns många väl bibehållna rester att se. Hit hör tornet vid Endertporten med en tornväktarvåning från 1332, försvarstornet vid Balduinsporten och Burgfriedenporten med en försvarsgång.

Historisk byggsubstans innehåller också de vackra korsvirkeshusen vid torget med sin brunn och det 1739 i barockstil byggda rådhuset. Från torget leder också stentrappor upp till Klosterberg och det omkring 1630 uppförda kapucinerklostret, som idag är stadens kulturcentrum.

www.cochem.de

Inte långt från Cochem ligger Klotten (ca 1 300 inv.), en idyllisk vinby och turistort med attraktioner för de minsta i sällskapet. Här finns en fritidspark med mängder av attraktioner från karuseller till vattenrutschbana. Och har man en gång betalat inträdet, så är alla attraktioner gratis med ett undantag. Här finns också en djurpark med många olika sorters djur.

Valwig (ca 450 inv.) är känd för att tack vare sin varma väderlek vara en ort, där det finns flera för Tyskland ovanliga insekter, framför allt fjärilar, som annars påträffas i trakterna vid Medelhavet.

Nedre Mosel - Terrassmosel

Begreppet "Terrassmosel" har blivit en allt vanligare beteckning för Nedre Mosel fram till Deutsches Eck i Koblenz vid inflödet i Rhen. Mellan Treis-Karden och Koblenz finns väl utbyggda vägar på Mosels båda sidor. Geografiskt känner man igen Terrassmosel på, att hangen här är brantast, vilket innebär att solens intensitet är starkare än i övriga delar av Moseldalen. I speciellt branta hang kan detta motsvara ett läge, som man hittar kanske 100 mil längre söderut. Att området var känt för sin värme och solintensitet redan under keltisk tid, bevisas av de lämningar som tyder på solriter, som avhållits på höjderna, där nu energibolaget RWE har en stor solkraftsanläggning. De romantiska vinorterna inom området Terrassmosel har alla ett historiefyllt förflutet med byggnadsminnen och andra kulturella skatter från de senaste 2000 åren.

Treis-Karden (ca 2 300 inv.) bildades 1969 genom en sammanslagning av de båda fristående kommunerna Treis och Karden. Redan under 300-talet skall den helige Castor ha grundat en kristen församling i Karden. Under antiken och medeltiden var Karden en betydelsefull plats och ett religiöst centrum. Treis var huvudort i ett medeltida förvaltningsområde, som en grevlig ätt var huvudman över. När denna ätt i slutet av 1000-talet dog ut, invecklades Treis i en mängd kontroverser med flera ätter inblandade, som försökte ta kontroll över området. Slutligen hamnade även Treis 1148 under kyrkans herravälde och förblev så till 1794, då båda orterna övertogs av de franska ockupationsstyrkorna. Som resultat av Wienkongressen övertogs de sedan av Preussen. Treis är en av de Moselorter, som på grund av bron över Mosel bombades under andra världskriget, varvid många av de gamla byggnaderna skadades. Trots detta finns fortfarande några gamla vackra byggnader från tidigare århundraden.

På den plats där Treis ligger, utmynnar också ett par av Mosels sidodalgångar, som gäller som klassiska platser för borgar. Treis har två borgar, vilket visar på ortens betydelse vid den tid, då borgarna byggdes. Den första av dessa, idag borgen Treis, låg strategiskt gynnsamt vid några branta hang med utsikt över orten. Idag finns bara vakttornet kvar. Den andra borgen, Wildburg, tillkom troligen direkt efter intagandet av borgen Treis för att på så sätt skapa stöd i ryggen åt denna. Dess primära uppgift var att bevaka vägarna i dalgångarna och säkra marschvägar på höjderna. Wildburg är numera i privat ägo.

I Karden grundades omkring år 350 den första kristna församlingen vid nedre Mosel. Efter grundaren, den helige Castor, uppkallades stiftskyrkan St. Castor, som med sina mäktiga torn behärskar bilden av orten. Med sin blandning av romanska, gotiska och barocka stilelement hör den till de konsthistoriskt värdefulla kyrkliga byggnaderna vid Mosel. Till kyrkans rika inre utrustning hör ett sengotiskt altarskrin från omkring 1420 och den tremanualiga barockorgeln från 1728.

I stiftsmuseet bakom kyrkan visas dokument och fynd, som illustrerar Kardens betydelse under gångna tider. Här finns fynd från den keltiska och romerska tiden, som visar att området redan då var en plats, där man dyrkade sina gudar. I museet visas också en samling sakral konst.

www.treis-karden.de

Alken (ca 600 inv.) är en av de äldsta Moselorterna och anses ha uppkommit under kelternas och romarnas tid. En av ortsdelarna har ett keltiskt namn och på en kulle i närheten finns rester av grundmurarna till en keltisk borg. Borgen Thurant är delvis uppförd på fundament, som stammar från romartiden. Åtskilliga andra fynd bekräftar romarnas närvaro i orten. Men även fynd från senare tider visar på historiska skeenden. Eftersom orten låg mitt i det område som behärskades av ärkebiskopen i Trier men var en pfalzisk besittning uppstod ständiga stridigheter med kurfurstarna i Trier och Köln om rätten till detta område. Sedan de båda ärkebiskoparna 1248 hade erövrat borgen Thurant och orten, förvaltade de gemensamt det erövrade området. Fredsfördraget finns fortfarande bevarat som ett av de äldsta skriftstyckena på tyska. Efter att ringmuren hade färdigställts och förenats med borgen, betecknades Alken som stad och fick 1332 samma rättigheter och friheter som Frankfurt.

Bland ortens sevärdheter nämns oftast borgen och gamla St. Michaelskyrkan. Kyrkan finns omnämnd redan 1015 och är en av de äldsta bevarade kyrkorna i Mosellandet. I korets tak finns fortfarande en väl bibehållen freskmålning från 1350 föreställande den yttersta domen. Även i kyrkans skepp finns ytterligare väggmålningar från 1400-talet. Dessutom finns många konstfulla altare, målningar och statyer, även om en del inventarier har överflyttats till den nya kyrkan, som togs i bruk 1849.

Foto: Uwe Petersen www.gemeinde-alken.de/

Kobern-Gondorf (ca 3 200 inv.) slöt sig 1969 samman till en kommun, som senare biträddes av ytterligare småorter i närheten. Förutom sammanlagt fyra borgar kan de båda huvudorterna ståta med en omfattande medeltida byggnadssubstans. Även på det sätt som vägarna i Kobern är byggda, låter sig medeltida influenser spåras. Man utgår också från att Kobern var befäst, eftersom man i början av 1800-talet ännu kunde se rester efter förfallna portar.

Från förhistorisk tid (1200 - 800 f.Kr.) stammar den s.k. Goloringen, som består av en rund 175 m bred utgrävning med en utanför liggande vall 190 m i diameter. Ringen är en kultplats, som påminner om likartade platser i England (t.ex. Stonehenge) och på Irland. Arkeologer är ganska säkra på att Goloringen är en av de mest betydande keltiska kultplatserna på kontinenten och att druiderna träffades här för sina samlingar. Här hölls inte bara religiösa ceremonier utan behandlades också världsliga angelägenheter. Goloringen med omkringliggande keltiska gravfält utgör med dagens kunskaper ett kulturminne av oskattbart värde.

Matthiaskapellet är en senromansk byggnad och en av de mest berömda byggnaderna i området. Kapellet beskrivs i kulturhistoriska framställningar och många reseguider som en "juvel inom byggnadskonstens område". Det byggdes som ett relikkapell för att bevara aposteln Matthias huvud, som hade förts tillbaka som relik efter ett korståg i början av 1200-talet. Kapellet är gjort efter en förebild från Tomar i Portugal, vilket kan förklara de inslag av maurisk och orientalisk stil, som man tyckte sig kunna spåra. 150 år förvarades huvudet i kapellet, innan det fördes till andra platser, bl.a. till domkyrkan i Trier. Kapellet ägs av delstaten, som har låtit restaurera det för att den värdefulla byggnaden skall kunna bevaras. Kapellet används numera för bröllop och konserter.

I ortsdelen Gondorf finns två slott, Schloss Gondorf (Oberburg) och Schloss Liebieg (Niederburg). Slottet Gondorf är en anläggning från 1300-talet och var stamsäte för ätten von der Leyen. Slottet Liebieg har sina rötter i 1200-talets andra hälft och ägdes länge av en adelsfamilj från Eifel. Så småningom kom det genom giftermål att ägas av friherrarna von Liebieg och fick deras namn. Slottet används numera för olika evenemang liksom för presentation av antikviteter, möbler och konst.

Inom området Terrassmosel finns ytterligare många små vinorter, där vin och kultur kan kombineras, som t.ex. Pommern, Burgen, Hatzenport, Löf-Kattenes, Lehmen, Winningen m.fl.

[Upp]