Detmold (ca 78 000 inv.) fick sina
stadsrättigheter troligen 1263, då staden grundlades där den gamla
handelsvägen mellan Paderborn och Lemgo korsar floden Werre. Under 800-talet
omtalas orten i skriftliga urkunder under olika men ganska likartade namn. Redan
vid grundläggningen hade staden alltför små skogs- och landarealer, varför
omfattande rättigheter tillerkändes staden av landsherren vad beträffade bete
o. dyl. Efter strider i mitten av 1400-talet, 
då staden kraftigt förstördes,
byggdes Detmold ut till en stark fästning. Under 1600-talets andra hälft
byggdes många av de små korsvirkeshus, som ligger utmed Adolfstrasse. 1720
började man ta bort vallar och vattengravar runt staden, däremot behöll man
stadsportar och torn ytterligare 60 år. Sedan man brutit genom murarna kunde
staden utvidgas och flera representativa byggnader i klassicistisk stil tillkom.
Stadens innevånarantal växte snabbt, mycket beroende på att Detmold på ett
tidigt stadium utsågs till säte för den furstliga förvaltningen och senare
för efterföljande förvaltningar. Ännu idag är förvaltningssektorn
dominerande inom arbetsmarknaden.
Den historiska stadskärnan präglas av byggnader från
tre epoker: den sena medeltiden, den senklassicistiska tiden (även kallad
Biedermeierzeit 1830 - 1860) och tiden efter 1875 (kallad
Gründerzeit).
Medelpunkten i gamla stan utgörs av torget, där Detmolds äldsta kyrka (Erlöserkirche
- en sengotisk hallkyrka av den westfaliska typen från 1300- och 1400-talen)
och rådhuset (klassicistisk byggnad från 1828/30 med dubbeltrappa och
pelarportal) dominerar. Mitt
i staden ligger också det
furstliga
slottet som en stilla oas i den livliga innerstaden. Under den senare
hälften av 1900-talet har en ansenlig mängd pengar lagts ned på renovering av
det gamla husbeståndet i centrum, vilket har inbringat utmärkelser i
tävlingar med andra städer över hela Tyskland.
Ett av de omtyckta utflyktsmålen, Hermannsminnet, är det minne av "Slaget i Teutoburger Wald", som rests för att påminna om att germanerna besegrade den romerska hären, så att ett vidare framträngande norrut omöjliggjordes. Minnet har uppkallats efter ledaren för germanerna, Hermann der Cherusker.
[Upp]