Münster    

Münster (ca 280 000 inv.) har en historia, som går mycket långt tillbaka i tiden. Redan 700 år f. K. fanns här en tidig bosättning och på 200-talet upprättade frankerna en bosättning i närheten av Horsteberget. I slutet av 700-talet kom en frisisk missionär, som grundade ett kloster, vilket skulle ge namn åt staden. Samtidigt tillkom också St. Paulusdomen, som blev stadens medelpunkt. 1121 förstördes staden genom ett saxiskt anfall men återuppbyggdes och fick stadsrättigheter 1170. 100 år senare fick staden också sin egen rådsförfattning. I mitten av 1300-talet stod Münsters vackra rådhus färdigt och i egenskap av betydande hansestad blev staden ett viktigt andligt och kulturellt centrum. Dagens besökare i Münster kan i Lambertikyrkans torn se tecken på stadens emellanåt blodiga historia. Där hänger fortfarande tre burar i järnsmide, vilka under 1500-talet användes till att förevisa liken efter offentligt avrättade vederdöpare. Känd över hela Europa blev staden i samband med fredsslutet efter trettioåriga kriget, då Münster tillsammans med Osnabrück utsågs till förhandlingsort för den westfaliska freden. För Münsters del ägde dessa förhandlingar rum i fredssalen i rådhuset.

Under 1600- och 1700-talen upplever Münster två divergerande utvecklingar: 1. staden utsätts för krigshandlingar i form av belägringar, beskjutningar och erövringar (oftast med religiös bakgrund), 2. staden byggs ut avseende kommunikationer och praktbyggnader. Under denna tid tillkommer bl.a. palatset Erbdrostenhof, en promenadallé, universitetet och en teaterbyggnad. Även 1800-talets början innebar krig för Münster, som nu först kom att hamna under Preussen och sedan under Frankrike för att sedan efter beslut på Wienkongressen 1815 bli huvudstad i den nybildade provinsen Westfalen. Viktig för stadens kommunikationer blev den anslutning genom stickspår till den befintliga järnvägen i närheten, vilket så småningom medförde, att Münster kom att ligga utefter den direkta sträckan Paris - Hamburg. Genom att kanalen Dortmund - Ems öppnades 1899 blev nu Münster intressant som hamnstad.

Universitetet, som 1818 hade deklasserats till en akademi för filosofi och religion, upphöjdes nu åter till universitet 1902. Under den nationalsocialistiska perioden hyste Münster ett flertal militära avdelningar, vilket medförde en kraftig nybyggnad av lokaler lämpliga för militära ändamål. Flera av dessa finns fortfarande kvar. Efter världskrigets början utsattes staden för många bombangrepp och vid krigets slut var Münster bland de storstäder, som hade fått de svåraste skadorna; centrum hade förstörts till 91% och staden i sin helhet till 63%.

Efter kriget bestämde man sig för att återuppbygga staden efter de mått och i den stil, som tidigare hade rått. Detta helt i motsats till andra tyska städer, som föredrog att planera för "bilvänliga" städer. Under 50-talet byggdes staden ut till att bli en betydande förvaltningsstad på delstatsnivå. Kommunikationerna förbättrades genom nya motorvägar och en ny internationell flygplats. Bland de förvaltningar, som är företrädda, finns bl.a. ett flertal domstolar, däribland delstatens författningsdomstol och den högre förvaltningsdomstolen. Även ett antal världsbekanta företag har sitt säte i Münster. Under senare år har man förvärvat ett gott rykte inom moderna vetenskapsgrenar som bioteknologi, nanoteknologi m.fl. Detta hänger delvis ihop med Münsters ställning som skol- och utbildningsstad för ca 55 000 studerande. Stadens universitet, som har sin huvudbyggnad i slottet, är Tysklands tredje största.

Bland stadens sevärdheter finns vid Prinzipalmarkt rådhuset med fredssalen. Där ligger också ett antal vackra köpmanshus liksom kyrkan St. Lamberti, den  vackraste sengotiska sakralbyggnaden i Westfalen. Sen kvällstid blåser en en tornblåsare varje hel timme från balustraden. St. Paulusdomen är Westfalens största kyrka och medelpunkt i staden. Domen har ett astronomiskt ur från 1542 och vardagar kl. 12 kan man se urets figurer visa sig på sin rundgång.

Ytterligare två kyrkor hör till de sevärdheter man inte bör missa: Servatiuskyrkan (omkr. 1230)  är den minsta av stadskyrkorna. Den har senromanska och gammalgotiska stildrag och verkar litet insjunken, eftersom den står på den marknivå, som rådde under medeltiden. Clemenskyrkan (1745-53) är ytterligare en av stadens barockklenoder. I det inre överraskar de stora altarbilderna och det målade taket. I anslutning till kyrkan finns en liten barockträdgård.

Karta med vänlig tillåtelse från www.muensterland-tourismus.de  Foto: Presseamt Stadt Münster

[Upp]