Karta med vänlig tillåtelse av www.usedom-web.de
Usedoms historia går mycket långt tillbaka i tiden. Den första bebyggelsen torde ha ägt rum under den mellersta stenåldersperioden (ca 70000 - 45000 f. Kr.). Under 500-talet utvandrade de då där boende germanerna och lämnade ön öde, som sedan under 800-talet togs i besittning av invandrade slaver. 946 omnämndes Usedom som huvudort i en slavisk besittning. 1128 kristnades ön, som sedan invaderades av korsriddare samt bönder och hantverkare från Niedersachsen. Efter en kort tid låg större delen av ön i kyrkans händer. Efter reformationen förlorade klostren sina landområden och en ny feodalstat bildades. Under trettioåriga kriget utsattes ön för båda de krigförande sidornas härjningar, men föll sedan tillsammans med resten av Vorpommern i svenskarnas händer. I slutet av 1700-talet var flera av Europas länder intresserade av den strategiskt viktiga ön. Genom en fredsuppgörelse i Stockholm 1720 kom Usedom och en stor del av Vorpommern att överföras till Brandenburg-Preussen. Wolgast på fastlandet utgjorde svensk gränsstad fram till 1815, då den och resten av Vorpommern överlämnades till Preussen. Under 1800-talet byggdes många av de små byarna på ön ut till badorter, som fick gott rykte i hela Europa. Från den tiden härstammar beteckningen "Kejsarbadorterna" (Bansin, Heringsdorf och Ahlbeck). Under 20-talets ekonomiska kris visade sig satsningen på baden vara en stabiliserande faktor. Som en förberedelse inför andra världskriget förvandlades ön till en fästning med ett flertal militära installationer, däribland arméns och flygvapnets försöksanstalter. 1942 kunde man från Peenemünde framgångsrikt starta den första V2-raketen. Snart nog hade de allierade lokaliserat startbanorna och började bomba orten. Även Swinemünde utsattes senare för kraftiga bombanfall. En kort tid efter krigsslutet började semesterfirarna att återkomma och 1952 blev ön till ett viktigt centrum för DDR:s fackföreningars semesterresor. Först en tid efter återföreningen utvecklades Usedom till det turistparadis det tidigare var och räknas idag som ett av Tysklands ledande rekreationsområden. (Videofilm från Usedom.)
Usedom är Tysklands näst största ö och närmaste
granne med Polen, som också har en del av ön. Den 40 km långa och upp till 60 m breda
kusten är täckt av fin sand och är mycket långgrund. Dessutom ligger den i
Tysklands solrikaste område.
När man har tröttnat på att solbada, kan man ta en
promenad inåt land för att undersöka flora och fauna eller studera den typiska
badarkitekturen.
På den lilla ön finns ett stort antal hotell och pensionat i de flesta prislägen.
Den för svenskar mest kända platsen på ön är
troligen Peenemünde. Här uppfördes 1936 en försöksanläggning åt tyska
luftvapnet. Denna stod under Werner von Brauns ledning och hans uppgift var att bygga de
nya förintelsevapnen V1 och V2. Efter kriget förklarades området som militärt
spärrområde och man fortsatte att använda det för Warszawapaktens styrkor ända fram
till återföreningen 1990. Härefter byggdes orten steg för steg ut till
en museumsort. Här finns ett flertal museer och utställningar, som
belyser krigstiden och dess vapen som u-båtar och raketer, men också ett
historiskt-tekniskt museum och ett leksaksmuseum. Annorlunda än andra
museer är Phänomentautställningen, som visar upp naturvetenskapliga och
fysikaliska fenomen. Här är det tillåtet att ta på föremålen för
att bättre kunna förstå funktionen.
Bild Peenemünde från www.usedom-infoweb.de/
 |
| Foto: S. Wallroth |
 |
| Foto: Mrs MyerDE |
 |
| Foto: Dux totius Pomeraniae |
De mest kända badorterna på ön är de s.k. "kejsarbadorterna" Bansin, Heringsdorf och Ahlbeck, som sedan 2006 utgör en gemensam kommun med namnet Ostseebad Heringsdorf. Gemensamt för dem är de många byggnader, som uppfördes under andra hälften av 1800-talet fram till början av första världskriget. Dessa återspeglar en viss tidsanda och är hus, som uppfördes speciellt för att tillbringa sommaren vid havet. Byggherrarna kunde alltefter plånbokens tjocklek låta husen få den karaktär de själva önskade, vare sig det gällde franska renässanspalats eller vilor efter italiensk förebild. Husen var ofta en spegelbild av byggherrens sociala ställning. Begreppet "badarkitektur" är ingen speciell stilriktning som t.ex. renässans eller barock, utan en sammansmältning av olika bygg- och stilkännetecken från skilda epoker. Till kännetecknen hör sådana saker som balkonger längs framsidan, utsirningar i trä (snickarglädje), reliefbilder, trekantiga gavlar, iögonenfallande burspråk, stora jugendstilfönster, breda friliggande trappor, påkostat utformade entrédörrar mm. Allt detta och mera därtill kan man se, om man tar en promenad från den 508 m långa havsbryggan i Heringsdorf till Ahlbecks havsbrygga, som är den äldsta originalbryggan från 1898. Just dessa hus utgör de sevärda attraktionerna på de tre badorterna, därtill kommer de två nämnda havsbryggorna samt museer i Heringsdorf.
Bilder från "Kejsarbadorterna" med licens Wikipedia.
För den som tänker utnyttja besöket på Usedom till shopping är det från Ahlbeck bara 2 km till gränsen mot Polen. På andra sidan gränsen på väg mot Świnoujście (Swinemünde) börjar en kilometerlång marknad (den s.k. Polenmarknaden), där man kan köpa det mesta. Problematiskt kan det vara att ta med bilen, då sommartid inte parkeringsplatserna på den tyska sidan är tillräckliga för att ta emot de mängder av besökare, som ämnar sig över gränsen. En bättre idé kan vara att åka med öns egen järnväg (UBB), som trafikerar alla badorterna och över gränsen fram till Swinemünde. Sommartid går ett tåg varje timme och stannar även vid gränsen för den, som vill börja att gå redan där.
[Upp]
