Karta med vänlig tillåtelse av www.ruegencenter.de/
Ön Rügen är Tysklands största ö, 930 km², och delas från Vorpommern genom Strelasund. På ön bor i runda tal ca 70 000 invånare. Dess högsta punkt är Piekberg (161 m) på halvön Jasmund. Mera känt är den lägre Königstuhl (117 m), som erbjuder en vacker utsikt över havet. Detta är Rügens mest besökta kritklippa. Här ligger också Jasmunds nationalpark omfattande ett 2 500 ha stort skogsområde.
Största orten på Jasmund är Sassnitz, där man kan se flera exempel på den byggnadsarkitektur, som rådde under slutet av 1800-talet, bl.a. ett av stadens mest kända hotell. Färjetrafiken har under senare år flyttats ut ur själva staden till Mukran, som ligger något söder om Sassnitz.
Speciellt lockande på Rügen är de härliga sandstränderna, som det finns massor av, men man kan även besöka något stenigare och brantare stränder. På ett tiotal stränder finns det också möjligheter att bada utan baddräkt (s.k. FKK).
Vädret på Rügen kan vara ganska omväxlande. Det kännetecknas av frisk och ren luft, mycket sol och friska vindar. Varma sommardagar bildas en vind, som har sitt upphov i skillnaden mellan uppvärmningen av land och vatten. Denna gör att det inte blir så hett mitt på dagen. Årsmedeltemperaturen ligger vid +8° C, men redan i mars kan man få över 20° för att kulminera under sommarmånaderna, när temperaturen kan uppgå till 35°. Genomsnittliga antalet soltimmar per år uppgår till över 1800.
Generellt kan man säga, att de östra delarna av ön har mera nederbörd än de västra. Det kan emellertid vara stora skillnader inom områden, som ligger ganska nära varandra.
En
av Rügens mest populära attraktioner är "Rasender Roland", ett tåg
på den smalspåriga järnvägen (spårvidd 750 mm) mellan
Lauterbach och Göhren. (Klicka på bilden bredvid för att se en
förstorad karta.) Vid vissa tider under året utsträcks turen till
Lauterbach Mole. Trots tågets namn är det här inte fråga om några höga
hastigheter, utan med en högsta hastighet av 30 km/t förbinds Rügens kända
badorter med varandra. Vad som skiljer denna smalspåriga järnväg från andra
är att den har ett samarbete med den övriga linjetrafiken på ön och således
utgör ett komplement till övrig järnvägstrafik med anslutning till det
överregionala järnvägsnätet. Som framgår av kartan stannar tåget vid vissa
stationer endast för av- eller påstigning. Den första delen av banan fram till Putbus är
trespårig, vilket gör det möjligt att trafikera den med tåg
avsedda för olika spårvidder. Från Putbus kör "Rasender Roland" i östlig riktning
över vidsträckta fält och mjukt rundade kullar fram till Östersjöbadorten Binz. Härifrån
fortsätter tåget genom den täta 
lövskogen uppför mot jaktslottet, som
utgör banans högsta hållplats. Vidare nedför genom tät lövskog och fram
till badorten Sellin och kort därefter Baabe, likaledes en badort. Under det
sista avsnittet går genom skog fram till slutstationen i Göhren. Från
stationerna i Binz, Sellin och Baabe kan man nå stranden på ca 10 min., i
Göhren är det endast 100 m från strandpromenaden. Normalt kör tågen
varannan timme mellan 8 - 21, men under sommarmånaderna varje timme. Dessutom
förekommer under sommaren ytterligare en viss förstärkning av trafiken på
vissa sträckor. Biljetter kan man
köpa antingen på stationerna i Binz eller Göhren men också direkt på
tåget, sommartid också i Putbus och Sellin Ost. (För
närmare uppgifter om tider och priser, se hemsidan.)
Det
smalspåriga järnvägsnätet på Rügen var i sina huvuddrag utbyggt under
slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet hade ön redan ett omfattande nät av
smalspåriga järnvägar. Det visade sig snart, att järnvägen mellan Putbus
och Göhren var den ekonomiskt mest bärkraftiga medan andra sträckor måste
läggas ned. Sträckan blev så hårt trafikerad, att befintliga tåg och vagnar
inte räckte till och man fordrade en övergång till normalspårig trafik,
vilket dock aldrig genomfördes. Banans första blomstringstid upphörde i och
med krigets början 1914. Härefter följde för den lilla järnvägen en
ekonomiskt svår tid, som i princip varade fram till början av 1950-talet. De
sista hårda slagen mot verksamheten kom efter andra världskrigets slut, sedan
förbindelsen med fastlandet, Rügendamm, hade sprängts och den sovjetiska
ockupationsmakten hade begärt, att banan skulle bedrivas av dem i likhet med
alla andra allmänna järnvägslinjer. Från mitten av 1950-talet började
massturismen på Rügen och den lilla järnvägen blev den viktigaste
förbindelsen till badorterna. Bland de många besökarna fanns många arbetare
från de saxiska urangruvorna och det anses, att det var dessa arbetare som präglade
namnet "Rasender Roland", som sedan dess har blivit synonymt för just
denna järnvägssträcka. Exakt hur namnet har uppstått kan inte beläggas, men
det kan knappast vara så, att de mycket långa tågen körde speciellt fort med
hjälp av det lågkvalitativa kol, som stor till buds under efterkrigstiden.
Från 1952 kompletterades 
fordonsparken med lok och vagnar från saxiska
smalspårsjärnvägar och denna utrustning är fortfarande i bruk. 1976 skulle
banan läggas ned men i sista stund kunde den räddas av intresserade
järnvägsvänner och en nödvändig upprustning av spår och fordon
påbörjades. 1994 övergick sträckan i det tyska järnvägsbolagets ägo, men
då man inte var intresserade av sådana småbanor, återstod bara en
privatisering, som genomfördes 1996. Denna ledde till att den "rasande
Roland" tuffar vidare mot en säkrad framtid.
Foton och karta med vänlig tillåtelse av www.ruegensche-baederbahn.de
Förenad med halvön Jasmund är också halvön Wittow,
mest känd genom Kap Arkona, Östersjöns äldsta fyr. Landförbindelsen mellan
de båda halvöarna är en 10 km lång sandstrand, "Schabe". I dess
östra ände ligger den lilla församlingen och badorten Glowe (ca 1 000
inv.). Namnet
går tillbaka på ett gammalt vendiskt ord med betydelsen "huvud",
eftersom Glowe med sitt 9 m höga "Königshörn" (ett moränhuvud)
utgjorde Jasmunds huvud. Orten uppstod just vid 
eller på detta moränhuvud
genom en slavisk bosättning och är känd sedan 1314. Den ursprungliga
bebyggelsen bestod av en krog och ett antal små, vasstäckta fiskarstugor. Den
begynnande turismen under 1800-talet blev en inkomstkälla för befolkningen,
som annars levde av kust- och havsviksfisket och lantbruk. Den långa
sandstranden med närheten till skog har gjort orten till en omtyckt
rekreationsort på ön. Sandstranden har också en avdelning för naturister (FKK).
För turister är väl sörjt med övernattningsmöjligheter på
orten och mera om orten kan man läsa på den svenska
hemsidan.
Enligt legenden skall Klaus Störtebeker, Tysklands mest
bekante sjörövare, härstamma från en av Glowes ortsdelar, vilket emellertid
inte är bevisat eller kan bevisas. Klart är däremot att orten har svensk
anknytning genom slottet Spyker, som Drottning Christina gav till den svenske
fältmarskalken Carl Gustav Wrangel som tack för hans insatser under trettioåriga
kriget. Slottet skiljer sig från alla andra slott genom att man målat det
rött med Falu rödfärg. Slottet är sedan en tid tillbaka slottshotell
och kulturcentrum med utställningar, konserter m.m.
Foton Glowe: Uwe Lange; Spyker: Schlosshotel
På vägen mellan Sassnitz och Binz
passerar man semesteranläggningen Prora. Detta enorma huskomplex,
ca 4,5 km långt, började byggas 1936 och skulle i färdigt tillstånd
kunna ta emot 20 000 personer, som genom den dåtida organisationen "KdF"
skickades på rekreation till havet. Anläggningen var en av fem
planerade. När kriget bröt ut 1939 var den inte färdig och har heller
aldrig blivit det. Efter kriget togs en liten del av anläggningen i bruk
som förläggning för DDR-soldater. Likaså 
användes den till
förläggning för afrikanska rebeller, som fick sin utbildning i DDR.
Efter återföreningen 1990 togs komplexet över av den tyska armén, som
dock tämligen snabbt gjorde sig av med bygget. På grund av oklara
ägarförhållanden måste 2006 ett antal i byggnaden befintliga museer
stängas samt i en del fall överföras till andra museer. Sedan 2004
har man lyckats sälja flera av blocken i anläggningen, även om det ännu inte
till största delen står klart, vad byggnaderna skall användas till. Enligt
planerna skall de byggas om till hotell och våningar, men även kultur,
gastronomi, hantverk och inköpsmöjligheter har planerats. I den norra delen av
anläggningen (block 5) kunde i juli 2011 ett sedan lång
tid tillbaka planerat vandrarhem med 402 bäddar uppdelade på 96 rum invigas.
En av Rügens mest bekanta badorter är den lilla
staden Binz (ca 5 400 inv.), som är känd sedan 1318.
Från 1860 kom de första badgästerna till orten, vilket medförde att man
snart började bygga det första hotellet i byn samtidigt som man också byggde
en förbindelseled mellan byn och stranden. 1895 byggdes också den smalspåriga
järnvägen mellan Putbus och Binz. I ansträngningarna att bygga ut badorten
tillkom 1902 den 600 m långa havsbryggan. 1905 måste denna byggas upp igen,
sedan den hade förstörts i en brand under nyårsnatten. 1945 fick ortens
hotell och pensionat ta emot mängder med flyktingar och fördrivna. 1953
genomförde regimen (på alla kurorter) den s.k.
"Aktion Rose", vilket innebar, att ett stort antal hotell- och
pensionatsägare fråntogs sina hus eller fördrevs från dem, för att dessa
sedan skulle kunna ägas av personer med rätt partibok eller en fackförening.
Med återföreningen 1990 återfördes dessa byggnader till sina ursprungliga
ägare, som på nytt kunde öppna sina hotell, som i regel måste genomgå
dyrbara restaurationer. Vid nybyggnationer togs speciell hänsyn till den
rådande arkitekturen på orten, för att inte alltför stora skillnader skulle
uppstå.
Binz är en idealisk utgångspunkt för utflykter runtom på ön. Härifrån är nära till allting. Tar man in på ett hotell vid strandpromenaden, har man bara ett stenkast till havet. Ett stenkast i andra riktningen, och man har hamnat mitt i kulturen.
Rügens sydöstra del utgöres av halvön Mönchgut,
som år 2002 firade sitt 750-års jubileum. 1252 såldes den norra delen av halvön till
ett kloster utanför Greifswald. Munkarna, som bosatte sig på det nya området, lät här
också uppföra byggnader för att kunna bruka jorden. Det uppstod en godsliknande
hussamling, vilket kom att ge halvön dess namn, Mönchgut (munkarnas
gods).
Munkarna
präglade den kulturella och ekonomiska utvecklingen inom området även långt efter att
de hade förlorat den världsliga makten. Ända till slutet av 1800-talet levde
innevånarna av jordbruk och fiske. Först i början av 1900-talet kom den numera allt
dominerande näringen, turismen, att slå
ut de tidigare. Härvid hade man god hjälp av
både havet och den orörda naturen. Halvön består av en sammanslutning av fem små
kommuner. Den sammanlagda befolkningssiffran uppgår till ca 6 600 för hela
området, en siffra som dock mångdubblas under turistsäsongen. Den orörda
naturen i biosfärreservatet "Sydöstra Rügen" och de traditionella
badorterna smälter samman till en unik semesterregion, där det förutom de
vanliga fritidssysselsättningarna också finns möjligheter att njuta av den
oförstörda naturen.
Baabe
(ca 800 inv.) ligger inom ett biosfärreservat med sällsynt strandvegetation. Tack vare ortens läge
kan man här uppleva alla de landskapstyper, som förekommer på Rügen. Även om de flesta
turistande besökarna kommer för att bada, finns här många andra attraktioner att
fördriva tiden med. Eftersom det är en
gammal kulturbygd, kan man ägna en hel del tid
åt att bekanta sig med den gamla kulturen genom besök på bl.a. museer. Då antalet
turister har stigit avsevärt under senare år, försöker man att ändra på och
begränsa turistströmmarna, för att man på så sätt skall få en turism av högre
kvalitet men under en längre tid. Ett så litet område och med så särpräglad natur
tål inte den stora massturismen. Orten har flera gånger utsetts till den
vackraste kur- och rekreationsorten på Rügen och är för allergiker ett
idealiskt resemål, då ett stort antal av de erbjudna rummen och
lägenheterna är inrättade med tanke på allergiker. För den som önskar bo i lugn och ro i
ett litet skogsområde bara 100 m från den härliga sandstranden, finns
utmärkta möjligheter i nyproducerade semesterlägenheter.
En av de ingående kommunerna i området Mönchgut är
den lilla badorten Göhren (ca 1 200 inv.), som kan skryta med
att man 
har badstränder både åt norr och söder, eftersom orten ligger ute på halvöns
östra spets. Det är en charmerande ort med ett stort antal villor byggda i den klassiska
tyska badortsstilen. Göhren utgör slutpunkt
för den smalspåriga järnvägen med lokomotivet "den rasande Roland", där "rasande"
inte betyder "arg" utan "fortkörande". Många av hotellen och pensionaten här
(liksom i övrigt utefter kusten) har fått utstå stora strapatser under DDR-tiden, varför man efter
återföreningen har tvingats restaurera husen grundligt. Detta kan man läsa ingående
om på olika hemsidor.
En stor mängd tyska personligheter har under tidigare perioder valt att förlägga sina semestrar till orten. Bland dessa återfanns också vår egen i Tyskland omåttligt populära sångerska Zarah Leander.
Badorten Sellin (ca 2 400 inv.) är känd sedan
1295. Namnet Sellin är av slaviskt ursprung och betyder "grönt
land". Under århundraden tillhörde orten Fursten av Putbus. Från att ha
haft enbart livegna innevånare, som var bundna till jorden, kom efter 1750
andra hantverkskategorier till byn. När livegenskapen upphävdes 1806 var av de
104 innevånarna bara 34 fria. I och med att Rügen 1815 överlämnades till
Preussen, slutade en över 160-årig svensk period på ön (1648 - 1815).
Utvecklingen till badort började 1887, samtidigt som man byggde ett hotell.
Ortens blomstringsperiod kom emellertid något senare, sedan man anlagt alléer
och promenadvägar. 1896 - 1912 byggdes i den bekanta badortsarkitekturstilen
många av de praktfulla villorna, som fortfarande utgör den speciella
tjusningen med orten.
Till de speciella sevärdheterna hör havsbryggan, som
byggdes 1906. Fram till dess hade gäster, som kom med båt, måst föras i land
med hjälp av segelbåtar. Efter en olycka 1900, då flera passagerare omkom,
bestämdes, att en över 500 m lång brygga skulle byggas för att underlätta
landstigningen. Is och stormar gjorde, att bryggan skadades och måste byggas
om. Senaste ombyggnaden skedde 1998.
Vid havsbryggan har man också ett utmärkt tillfälle att undersöka vad som händer under vattnet med den dykarkapsel, som finns i Sellin. Den är Europas största och tar passagerarna ned 4 m under havsytan. Här kan man genom de stora fönstren se, vad som händer i vattnet runt omkring.
Utmärkande för Sellin är annars den
långa stranden, som har delats upp i olika segment för badare med och utan
kläder och dessutom för dem, som vill bada hunden. För familjer med barn
utgör det närbelägna äventyrsbadet ett givet mål. Att besöka de andra
badorterna i närheten är också enkelt med hjälp av den smalspåriga
järnvägen. Badorten Sellin har gott om hotell och
dessutom ytterligare upplysningar på sin svenska
hemsida.
Foto: Ostseebad Sellin
Den västra delen av Rügen, som till viss mån präglas av lantbruk, kännetecknas av en starkt uppdelad kust med små romantiska sjöar, strandsjöar, många små öar, vikar och bukter. Den lilla systerön Ummanz kan man nå med hjälp av en bro. En stor del av kustområdet, liksom delar av Ummanz, ligger inom nationalparken, vars strandsjöar tjänar som tillflyktsort och rastplats för otaliga sjöfåglar. Speciellt kända är dessa områden genom tranorna, som här har ett rastområde. För naturälskare, som gärna vill ha lugn och ro, är detta idealiska förutsättningar med öns unika växt- och djurvärld. På Ummanz finns också ett utmärkt surfingområde.
 |
| Foto: Olav Meister Licens Wikipedia |
Gingst (ca 1 300 inv.) ligger en dryg mil väster om staden Bergen på Rügen och är känt sedan 1232. Det var tidigt en betydande ort på Rügen, bl.a. ett centrum för vävningen av damast. Till ortens sevärdheter hör Jakobikyrkan, vars äldsta delar är från omkring 1300. Kyrkans inventarier, varav den mest värdefulla är den senbarocka orgeln från 1790, är till största delen från tiden efter 1725, då en storbrand förstörde stora delar av orten. Gingst var också den första orten i regionen, där livegenskapen avskaffades genom att kyrkoherden i Jakobikyrkan 1774 framgångsrikt satte sig i förbindelse i detta ärende med den dåvarande svenska regeringen.
 |
| Foto:Niteshift Licens Wikipedia |
Schaprode (ca 500 inv.), som ligger ute vid kusten vid en strandsjö med samma namn, är en av de äldsta bosättningarna på Rügen. Det första officiella omnämnandet skedde 1193. Man antar, att platsen var säte för en slavisk furste. På grund av sin färjehamn för färjor till Hiddensee betraktas Schaprode oftast som en genomfartsort, men här finns faktiskt en av de få badplatserna med sandstrand på Västrügen. Dessutom är landskapet mycket lämpligt för vandrings- och cykelturer på nyanlagda leder. För den historiskt intresserade rekommenderas ett besök i ortens kyrka (från 1400-talet) eller vid "Schwedenschanze", som byggdes 1700-1720 under det nordiska kriget för att kunna kontrollera och skydda infarten till Stralsund.
Mutland är ön Rügens kärnområde med kretsstaden Bergen i centrum. Inom området ligger också Rugard, öns högsta upphöjning (91 m). På dess topp finns ett torn, varifrån man har utsikt över hela ön. Rugard i sig är ett rekreationsområde bevuxet med bokskog och litet blandskog. Från vandringslederna i områdets norra del har man en härlig utsikt över ön. Genom Rugard leder en stig till de många biotoperna, som med hjälp av informationstavlor presenteras för besökarna. Till väster om Bergen finns åter Nonnensee. Denna torrlades under DDR-tiden för att man skulle vinna betesmark. 1993 uppstod den igen, då ett pumpverk strejkade och alltsedan dess erbjuder den en enastående ornitologisk mångfald.
 |
| Foto: THFR Licens Wikipedia |
Bergen (ca 14 000 inv.) kan se tillbaka på en mer än 1000-årig historia. Efter tempelborgen Arkonas fall 1168 påbörjades byggandet av Mariakyrkan som palatskyrka för fursten Jaromar I. Detta är öns äldsta kyrka och uppfördes med Lübecks domkyrka som förebild. I staden kan man också vid torget se Rügens äldsta bostadshus, Benedixhuset, en korsvirkesbyggnad, som uppfördes 1538.1613 erhöll Bergen stadsrättigheter. Under 1800-talet startades ett antal hantverksföretag, bl.a. läderfabriker. Efter 1945 kom helt andra branscher, företrädesvis inom livsmedelsbranschen.
 |
| Foto: THFR Licens Wikipedia |
Till stadens sevärdheter hör Mariakyrkan, som började byggas 1180 tillsammans med det bredvid belägna klostret. 1193 invigdes kyrkan som romansk borg- och klosterkyrka. Bland kyrkans äldre inventarier kan nämnas en kalk från 1250 och ett dopbäcken från 1300-talet. Större föremål som altare och predikstol är från 1700-talet. Vid den senaste restaureringen 1896-1903 kunde en stor mängd gamla målningar friläggas. Saknade delar kunde kompletteras, så att idag väggmålerier med bibliska motiv av oskattbart värde kan ses i kyrkan. Idag räknas kyrkan till de yppersta sakrala byggnadsverken i Nordtyskland och finns upptagen på flera listor som värdefullt kulturminnesmärke. (Som en kuriositet kan nämnas, att vid en renovering av tornuret 1985, råkade den västra sidans urtavla förses med 61 minuter.)
 |
| Foto: Lapplaender Licens Wikipedia |
En dryg halvmil norr om Bergen ligger den lilla byn Ralswiek (ca 250 inv.). Under förhistorisk tid var detta en stor handelsplats för slaverna, vilket värdefulla arkeologiska fynd från tiden för 5000 - 6000 år sedan bevisar. Under 700-talet byggdes en hamn, som gjorde att Ralswiek blev en betydelsefull stad för ranerna (ett västslaviskt folk) och även senare hörde till de viktigaste hamnarna vis Östersjön. Fynd från medeltiden visar, att man hade omfattande handelsförbindelser med andra hamnstäder vid Östersjön. Efter 1168 var orten under danskt herravälde kyrkligt förvaltningscentrum för Rügen. Ortens betydelse minskade snabbt och blev under 1800-talet endast känd som hemvist för olika adelsfamiljer från Rügen. Under 1890-talet lät dåvarande greve Douglas bygga slottet Ralswiek efter förebild av franska renässansslott. Till slottet hör också en praktfull park. Efter andra världskriget konfiskerade myndigheterna slottet och använde det som ålderdomshem och senare som vårdhem för handikappade. 1999 påbörjades en ombyggnad till hotell och ingår nu i en hotellkedja på Rügen.
 |
| Foto: Olav Meister Licens Wikipedia |
Sedan slottet hade byggts bestämde sig greven för att även bygga andra hus i byn, däribland en kyrka. På en utställning i Stockholm såg greven det som mönsterkyrka utställda träkapellet. Han köpte kyrkan 1907 och lät riva den och frakta till Ralswiek, där den byggdes upp på den plats, där den fortfarande står.
Sydvästrügen med vallen till Rügen utgör ingångsporten till ön. Med den nya bron och den planerade tillfartsvägen fram till Bergen borde också trafikproblemen med kilometerlånga köer i området lösas. Det lantbruksbetonade området gränsar i norr till nationalparken "Vorpommersche Boddenlandschaft". Innan vallen byggdes kunde ön nås endast med båt och huvudförbindelsen med fastlandet var färja mellan Stralsund och Altefähr. Via Rügendamm finns också en järnvägsförbindelse till Sassnitz med en sidoförbindelse från Lietzow till Binz. Trakten omkring Altefähr används gärna av invånarna i Stralsund som närrekreationsområde.
 |
| Foto: Klugschnacker Licens Wikipedia |
Altefähr (ca 1 100 inv.) ligger direkt vid Strelasund mittemot Stralsund och tillkom genom färjehamnen. Redan 1240 var detta den viktigaste färjeförbindelsen med fastlandet. Från 1909 var förbindelsen till och med en del av snälltågsförbindelsen mellan Stockholm och Berlin. Sedan den 2,5 km långa Rügendamm hade öppnats 1936 ställdes denna färjeförbindelse in. Sedan 1996 trafikeras rutten sommartid av en liten personfärja.
 |
| Foto: Darkone Licens Wikipedia |
Nikolaikyrkan är bekant tack vare sitt läge vid det gamla färjeläget. Tegelstenskyrkan, vars äldsta delar går tillbaka till 1400-talet, är i sitt inre utsmyckad med dyrbara väggmålningar från 1400-talet liksom med talrika skeppsmodeller. Kyrkans äldsta inventarium är en dopfunt från 1300-talet i svensk kalksten, predikstolen från 1674 och altaret från 1746.
Samtens (ca 1 900 inv.) är ett ekonomiskt och kulturellt handels- och förvaltningscentrum i de lantliga regionerna i området Sydvästrügen och är känt sedan 1318. Detta är en av de få kommunerna på Rügen, som inte gränsar till havet. Namnet Samtens är av slaviskt ursprung och skall betyda "ensam".
 |
| Foto: Klugschnacker Licens Wikipedia |
Ortens kyrka uppfördes under 1400-talet och renoverades i barockstil under 1500-talet. Vid de senaste restaurationerna har de barocka målningarna förbättrats. Uppförandet av ett sport- och fritidscentrum har främjat ortens turistiska utveckling.
Inom den södra regionen finns furstestaden Putbus och öns äldsta stad, Garz. De södra delarna används övervägande för lantbruk och man finner här också naturliga, inte alltför överbefolkade badstränder och dessutom ett utmärkt surfingområde. I området ingår också halvöarna Drigge och Zudar.
 |
| Foto:Klugschnacker Licens Wikipedia |
Putbus (ca 4 600 inv.) var den tidigare residensstaden på Rügen. Det var också Europas sista planmässigt anlagda stad efter klassicistiskt mönster. Från 1810 lät fursten Malte I planera och anlägga Putbus norr om sin slottspark. I en förordning fastlade han väsentliga kriterier för stadskärnans utseende: klassicistiskt byggnadssätt, vita fasader och rosenstockar framför husen. 1810 uppfördes också det första borgerliga huset, ett bryggeri. Mellan 1815 och 1860 anlades husen vid det som kallas Circus. Till övervägande delen tjänade dessa som service för de furstliga gästerna. Den fortsatta utbyggnaden följde längs landsvägen norr om slottsparken och med uppförandet av hantverkshus norr om Nya Torget. Härmed var förutsättningarna för en vidare utveckling av staden Putbus skapade. Det furstliga slottet sprängdes och revs 1962 av politiska orsaker. Efter den tyska återföreningen sanerades den historiska stadskärnan från 1991 grundligt, vilket omfattade Circus, torget med rådhuset, orangeriet och hovstallet.
Man kan tillbringa rätt lång tid med att undersöka slottsparken med alla dess främmande träd och växter, slottskyrkan och orangeriet.
 |
| Foto: Smial Licens Wikipedia |
Garz (ca 2 300 inv.) är Rügens äldsta och tillika minsta stad i öns södra del ca 5 km från kusten. Namnet är ursprungligen slaviskt och betyder "befäst ort" eller "liten borg". Tidigt fanns här också en borg, som förstördes av danskar 1168. Från 1240 bosatte sig tyskar här och orten Garz uppstod. 1316 utfärdade Rügenfursten Wizlaw III stadsrättigheter, varför Garz sedan gäller som öns äldsta stad.
Till stadens sevärdheter hör den väl bibehållna borgvallen omgiven av en härlig park och med Ernst-Moritz-Arndtmuseet i närheten av vallen. Den gotiska tegelstenskyrkan, på ett fundament av flyttblock, påbörjades omkring 1350 och torde ha stått färdig omkring 1400.
Ön Hiddensee (ca 1 000 inv.) är en plats för den som vill ha lugn och ro omkring sig. På ön finns ingen biltrafik, inga avgaser och ingen stress. Detta är möjligt därför att de huvudsakliga transportmedlen är cykel och häst, vilket man bör ta hänsyn till, när man planerar en semester där. Den som kommer till Rügen med bil, kan lämna den på de bevakade parkeringsplatserna (maj-oktober) i Schaprode, varifrån färjan över till Hiddensee avgår. Det finns parkeringsmöjligheter även i hamnen, men dessa kan vara svåra att komma över under högsäsongen, varför det rekommenderas att använda den stora parkeringsplatsen i början av orten och därifrån resa till hamnen med det lilla "lokaltåget". Från Schaprode åker man sedan färja eller vattentaxi över till Neuendorf, Vitte eller Kloster på ön. Mellan kl. 6 och 21 går färjorna ganska regelbundet med ca 15 turer dagligen. Överfarten till Neuendorf tar ca 30 min., till de andra orterna ca 45 min. Vattentaxi går givetvis snabbare och dygnet runt på beställning.
Hiddensee är en liten ö (till utseendet påminnande om en sjöhäst) utanför Rügens västkust. Tack vare den sena upptäckten bland turister har den kunnat bevara mycket av sin ursprungliga tjusning. Först i slutet av 1800-talet kunde man komma till ön med reguljära båtturer. 1905 började man bygga pirar, som kunde ta emot motorbåtar, men trots det förblev ön en lugn tillflykt, eftersom här fanns varken societetshus eller tennisbanor eller praktfulla promenadstråk. Vad som emellertid lockade på ön var det ytterst förtjusande landskapet och det nästan meditativa lugnet, som tilltalade många författare, konstnärer och skådespelare, som efter första världskrigets slut lade grunden till Hiddensees rykte som konstnärsö.
Sedan 1990 utgör Hiddensee en beståndsdel av nationalparken Vorpommersche Boddenlandschaft, som omfattar stora delar av halvön Darss och Zingst, av Västrügen och ön Hiddensee samt de omgivande vattnen. Undantagna från nationalparken är på Hiddensee orterna Grieben, Kloster, Vitte och Neuendorf. Det nya land som bildats vid Gellen och Bessin, vilket utgör kärnzoner inom nationalparken, räknas till de få tyska områden, som helt överlämnats till naturen. Här kan många hotade fågelarter få ett skyddat rast- och häckningsområde. Sommartid genomförs regelbundet guidade öpromenader i samarbete med nationalparksförvaltningen.
De fyra orterna Grieben, Kloster, Neuendorf och Vitte har alla sin egen karaktär och erbjuder semestermöjligheter från "enkelt" till "lyxbetonat".
Grieben med sina grusvägar och vitkalkade hus med vasstak är den äldsta och minsta orten på ön med urgamla stenmurar från den slaviska tiden. Orten sträcker sig norr om Kloster utmed strandsjön mot Enddorn. Grieben har bibehållit sin lantliga karaktär.
Kloster var säte för cistercienserorden, som behärskade ön från 1200-talet till in på 1500-talet. Ungefär tolv munkar samt några lekmannabröder skall ha bott på ön och spelade en stor roll för utvecklingen av jordbruket. Efter reformationen förvaltades klostrets landområden av en av hertigens tjänstemän, själva klostret förföll med tiden och förstördes helt under trettioåriga kriget. Orten är idag öns kulturella centrum med hembygdsmuseum, kyrka och Hauptmann-Haus (Författaren Gerhart Hauptmanns bostadshus under hans senare sommarvistelser på ön; han ligger också enl. egen önskan begravd på öns kyrkogård.), men samtidigt också havsbad, konstnärskoloni, bondby och semesterort.
Neuendorf i södra delen av Hiddensee är öns stillsammaste plats och är i sin helhet k-märkt. Den gamla fiskarbyns ursprungliga karaktär har knappast förändrats under århundradenas lopp. Ortsbilden präglas alltjämt av vitkalkade hus med vasstak på gröna ängar. Orten har inget givet centrum, inga staket, däremot upptrampade stigar, breda sandstränder och mycket plats. Här saknas också de vanliga trädgårdarna och avgränsningarna, nästan alla hus står fritt och med mycket plats i landskapet med den breda ingångssidan mot söder.
Vitte har fått sitt namn efter de platser, där man under 1200- och 1300-talen förde iland sina fiskfångster. Orten är känd sedan 1515, då här fanns 24 små stugor. I riktning mot Neuendorf uppvisar ortens södra del vasstäckta hus med grönskande trädgårdar; i riktning mot Kloster den norra delen med dess typiska fiskarstugor. Vitte är med ca 600 innevånare den största orten på ön med säte för kommunförvaltningen och skolan.
[Upp]
Rugen Ruegen Rygen 
