Övriga Vorpommern    

Hanse- och universitetsstaden Greifswald (ca 54 600 inv.) ligger på fastlandet mitt emellan öarna Rügen och Usedom. Munkar grundade 1199 ett kloster, vars ruiner fortfarande kan ses. Stadsrättigheter fick man 1250. Under 1200-talets andra hälft arbetade Greifswald tillsammans med andra Östersjöstäder med handelspolitiska aktiviteter, vilket sedan kom att utgöra kärnan för Hansan. Denna tillhörighet präglade stadens utveckling till 1400-talet. 1456 grundades stadens universitet, vilket är Nordeuropas näst äldsta (efter Rostock). Då reformationen infördes 1531 i Greifswald, hade universitetet på grund av konfessionella motsättningar måst ställa i sin verksamhet men startade på nytt 1539 som evangelisk högskola. Under trettioåriga kriget intogs staden 1627 av de kejserliga trupperna, vilket medförde stora lidanden för befolkningen. Denna ockupation pågick till 1631, då staden intogs utan strid av svenskarna. Vid Westfaliska Freden 1648 fick Sverige Vorpommern, vilket kom att medföra ett spänningsförhållande till Brandenburg-Preussen, som gjorde arvsanspråk gällande på området med en rad krigiska kontroverser som följd. Staden belägrades och ockuperades flera gånger. Som en följd av freden 1815 efter krigen mot Napoleon tillföll svenska Pommern Preussen. En längre fredsperiod medförde en stadig utveckling för Greifswald och dess ekonomiska liv. En rad mindre företag startades under 1840-talet. Under mitten av 1800-talet kom det expanderande universitetet allt mera att bestämma stadens utseende och karaktär. Stora utbyggnader av universitetet följde. Vid slutet av andra världskriget kunde staden intas av sovjetiska trupper utan strider och staden förblev oförstörd. Från 1967 påbörjades flera större industrier, som ledde till en snabb befolkningsökning med nya stadsdelar som följd. Under 1990-talet utvidgades universitetet med ett tekniskt centrum och flera specialinstitut inrättades. 

Knappast något annat tyskt universitet har så många vetenskapliga samlingar och museer som Greifswald och omfattar skatter som sträcker sig från arkeologi till zoologi. Universitetet har också en omfattande konstsamling. Speciellt sevärda är de zoologiska samlingarna och de i Gustaf-Dalmaninstitutet (teologiska fakulteten). (Gustaf Dalman tog sin svenska mors familjenamn i stället för sitt tyska efternamn Marx.)

Bland stadens sevärdheter befinner sig de tre stora gotiska kyrkorna S:t Nikolai, S:t Maria och S:t Jacobikyrkan. Domkyrkan S:t Nikolai är huvudkyrka för den Pommerska Evangeliska Kyrkan. Kyrkans äldsta delar dateras till sista tredjedelen av 1200-talet. Denna första kyrka utvidgades sedan under 1300-talet med en treskeppig hallkyrka. Det barocka tornet på den annars gotiska kyrkan förklaras med att tornet rasade 1650, varvid också andra delar av kyrkan skadades. Två år senare var det nya tornet på plats. Vid en inre renovering 1823-32 anpassades rummet efter den rådande smaken och alla inventarier nyanskaffades för att passa förändringarna i kyrkan. S:t Maria är den äldsta av de tre stadskyrkorna och man utgår från, att den började byggas omkring 1260. 1275 ändrades byggplanerna till förmån för en treskeppig hallkyrka utan kor. I allt väsentligt var byggnaden färdig 1280 även om arbetet med långhuset fortsatte under en längre tid. Under den franska ockupationen förlorade kyrkan den största delen av sin inre utsmyckning. Kyrkans värdefullaste inventarier är predikstolen från 1587 och det snidade sengotiska altaret från 1500-talets början. S:t Jacobi är den minsta av de tre kyrkorna och byggd som en tvåskeppig hallkyrka under senare delen av 1200-talet. Omkring 1240 byggdes den om till en treskeppig kyrka utan att kyrkorummet breddades, vilket innebar, att sidoskeppen blev påfallande smala. Det mesta av kyrkans inredning försvann i samband med den napoleonska ockupationen, då trupperna använde kyrkan som fältbageri. Till kyrkans värdefullaste inventarier hör en dopfunt i granit från 1200-talet och en nattvardskalk. 

Sevärt är också stadens rådhus, där murarna troligen är från tiden omkring 1250. Rådhus blev det först 1551 efter att dessförinnan ha haft andra funktioner. 1713 brann det dåvarande rådhuset ned men byggdes upp igen till 1738. Härefter har det förändrats flera gånger. Det nuvarande vigselrummet kan uppvisa barock takstuckatur från 1748 samt restaurerade målade tapeter med mytologiska motiv från 1749. Källarutrymmena används idag till utställningar och sällskaplig samvaro.

Rådhuset ligger vid en av stadens största kulturskatter, det historiska torget, mitt bland restaurerade, ståtliga gavelhus inom synhåll från de stora kyrkorna. Tillsammans bilder de en av de vackraste nordtyska hussamlingarna med flera stilar företrädda. 

I närheten av torget finner man också det Pommerska Landsmuseet, där man kan ta del av runt 14 000 års kultur, konst och historia. Museet är inrymt i ett tidigare franciskanerkloster, där också den tidigare klosterträdgården med dess många ovanliga örter och plantor är sevärd. I museet kan man också beundra den stora konstsamlingen med bl.a. verk av stadens egen store son, Caspar David Friedrich.

Under medeltiden gällde det 1199 öster om staden grundade cistercienserklostret Eldena som det mest betydande i regionen. Under tiden mellan tidigt 1200-tal och början av 1400-talet uppstod flera byggnader, som genom sin arkitektur underströk klostrets betydelse. Klostret bestod fram till reformationen men förföll sedan under de efterföljande århundradena. 1827 påbörjades en säkring av de återstående byggnadsresterna, samtidigt som också området runtomkring formgavs. Involverade i detta var tre av den tidens mest betydande konstnärliga personligheter: K-F Schinkel, PJ Lenné och CD Friedrich. Idag är klosterruinen som ett av de bekanta objekten i Greifswald en viktig del av "Europäische Route der Backsteingotik", som leder runt Östersjön genom den medeltida tegelstensarkitekturen.  

Man bör inte heller missa ett besök i Wieck, en k-märkt fiskeby, där man kan se bl.a. en av de äldsta klaffbroarna av trä, som framstår som ett ypperligt tekniskt minnesmärke. Från bron har man en härlig utsikt över hamnen och mot Greifswalder Bodden (en strandsjö).

 www.greifswald.de

En särskild plats i tysk-svensk historia intar Stralsund (57 600 inv.), som fick sina stadsrättigheter 1234. De första innevånarna i staden var till stor del köpmän och fiskare. I slutet av 1200-talet anslöt sig Stralsund till Hansan, vilket kom att innebära en uppgång för staden. 1628 börjar det som brukar kallas "sverigetiden". Staden hade belägrats av Wallensteins trupper, men dessa måste dra sig tillbaka, efter att danska och svenska trupper hade kommit till hjälp. Ett fördrag mellan Stralsund och Sverige upprättades.

I westfaliska freden 1648 tillerkändes Sverige Vorpommern, som sedan under nära 200 år hörde till Sverige med korta avbrott. Under Wienkongressen 1815 bestämdes, att Vorpommern skulle tillfalla Preussen. Detta innebar att staden fick större omgivande land till förfogande, men det skulle i alla fall dröja ganska länge, innan utvecklingen markant förbättrades. Av betydelse för staden var byggandet av Rügendamm 1936, som skapade en landförbindelse med Rügen. Detta innebar ökad person- och varutrafik samt ett större utbyte med Sverige genom färjeförbindelserna. Denna förbindelse med Rügen utökades i oktober 2007, då den nya Rügenbron (Rügenbrücke) invigdes vid sidan av den tidigare Rügendamm. Den nya bron är i hela sin längd 4 100 m, varvid bron över Strelasund utgör 2 831 m. Den kortare bron över Ziegelgraben är 583 m och resten är tillfartsvägar med anslutning bl.a. till den nyligen utbyggda A20. Kostnad för bron 120 milj. euro av statliga medel. Idén att i likhet med Öresundsbron avgiftsbelägga bron förkastades. Bron har tre körfält, av vilka det mittersta skall användas endast då behov finns och då för trafik i den riktning, som för tillfället är mest trafikerad. Bron övervakas av 35 kameror. 

I slutet av andra världskriget bombades staden svårt. Denna förstörelse ökades sedan på, när tyska trupper sprängde broförbindelsen med Rügen. Under de efterkommande åren fick man inrikta sig på att bygga upp staden och dess näringsliv. Av stor betydelse blev varvsindustrin, som under DDR-tiden blomstrade genom att man satsade på fartyg för fiskerinäringen.

Sedan 2002 finns Gamla stan i Stralsund upptagen på UNESCO:s lista över världskulturarv. 

Bland stadens många sevärda byggnader kan nämnas S:t Nikolaikyrkan vid gamla torget, som är den äldsta och omtalad redan 1276. Sitt namn har den fått efter sjömännens skyddshelgon, den helige Nikolaus. Från att ha varit en tämligen enkel kyrka i början, byggdes den i och med stadens tilltagande betydelse under 1300-talet ut till en basilika med dubbla torn. Kyrkan har i stort behållit sin ursprungliga form och stil, bara de båda tornens översta delar skadades vid en brand 1662 och måste ersättas av nya. I kyrkans inre finns många konstskatter från olika århundraden. Till de äldsta hör en monumentalskulptur föreställande Anna själv tredje (Jesu mormor). Känt är också kyrkans astronomiska ur. I motsats till andra gotiska kyrkor i tegel har S:t Nikolaikyrkan på väggar och pelare målningar av hög kvalitet. Kyrkan räknas som en av de vackraste sakrala byggnaderna i Nordeuropa.

I Stralsund kan man också se C.W. Scheeles födelsehus, ett senrenässanshus som ursprungligen byggdes under 1300-talet  men som förnyades på 1600-talet. Husets fasad rekonstruerades under 1980-talet, varvid den fick 1600-talets utseende.

Många av stadens byggnadsverk har anknytning till Sverige och den svenska tiden: rådhuset, kommendanthuset, svenska regeringspalatset, adliga byggnader och stora förvaringsmagasin. För turister är väl sörjt i staden liksom i de omgivande byarna (t.ex. Behnkendorf) genom hotell och pensionat.

Foto: P-P Reinmuth www.ozeaneum.de/

Sommaren 2008 öppnade Nordtysklands största museinybyggnad, då OZEANEUM visar upp undervattenslivet i Nordsjön, Östersjön och Nordatlanten. Utställningen om Östersjön är den största i sitt slag i hela Östersjöområdet. Till museets speciella sevärdheter hör de stora akvarierna, där man kan se en mångfald av kända och mindre kända fiskar och andra vattenlevande väsen. Museet utsågs 2010 till "Årets museum i Europa". 

www.stralsund.de 

Längs floden Peene har uppstått ett unikt kärrlandskap. Den 104 km långa floden har en fallhöjd på bara 24 cm, vilket har gjort att landet omkring den på sina ställen har översvämmats och blivit till hemvist för många rara blommor och växter. Utmed floden finns också flera sevärda slott och borgar.

Anklam (ca 13 400 inv.) (vid floden Peene) i Vorpommerns östliga delar är känd sedan 1243 och kort därpå fick man stadsrättigheter. 1283 inträdde man i Hansan och många byggnadshistoriska sevärdheter påminner om denna tid. Som en följd av trettioåriga kriget blev staden svensk 1648, även om den långt dessförinnan hade besatts av svenskarna. Drygt 60 år senare besattes den av preussiska och förbundna staters arméer för att så småningom införlivas helt med Preussen.

Staden, som ligger inom det nordtyska låglandsområdet, är omgiven av flera naturskyddsområden och närheten till havet och stränderna har gjort den till ett omtyckt utflyktsmål. Bidragande orsaker till populariteten är också den rena luften och det goda klimatet.

Nikolaikyrkan från slutet av 1200-talet uppfördes under höggotiken och blev en sinnebild för staden liksom en symbol för fred och välstånd för de hanseatiska medborgarna. Helt färdig stod den först 1498. Under 1800-talet skedde vissa förändringar i byggnaden. Under åren 1907-09 skedde en renovering av kyrkans inre. Under de sista krigsdagarna 1945 förstördes kyrkan så när som på de yttre murarna, då tyska styrkor besköt staden, som redan hade intagits av sovjetiska styrkor. Kort efter kriget säkrades ruinerna tillfälligt, men under 50 år stod kyrkans skepp utsatt för vädrets makter. Först 1995 kunde ett provisoriskt tak läggas för att stegvis kunna göra kyrkan användbar igen. 1999 kunde kyrkan åter göras tillgänglig för allmänheten och sedan 2003 är kyrkans skepp helt användbart. Sedan dess har också tornet färdigställts, så att man från en utsiktsplattform kan se ut över staden. Kyrkan används oftast för utställningar och konserter.

Mariakyrkan i Anklam hör till de vackraste gotiska tegelstenskyrkorna i delstaten och uppfördes i mitten av 1200-talet. Av denna byggnad återstår delar av det planerade dubbeltornet och korrummet i det högra hörnet. I slutet av 1400-talet skedde en utbyggnad av kyrkan till den form, som den har idag. Vid en restaurering av kyrkan 1936 kunde man i valv och på pelare frilägga målerier från andra hälften av 1300-talet. 1943 fick kyrkan svåra skador vid ett bombangrepp. Värdefulla inventarier flyttades till slottet Schwerinsburg men förstördes dock, när slottet brann 1945. Endast högaltarets huvudbild, en Mariafigur, kunde räddas och står sedan 1957 i Mariakapellet.

Sedan århundraden utgör Steintor en sinnebild för Anklam. Porten omnämndes redan 1404 och var förmodligen stadens första stenport. Den utgjorde länge ingången till den en gång mäktiga hansestaden. Den 32 m höga gotiska porten är den enda kvarvarande av sammanlagt 6 stadsportar i den medeltida försvarsanläggningen runt staden. Den anlades troligen omkring 1250 och var ursprungligen hälften så hög. För att möta eldkraften hos senare vapen förstärktes anläggningen, som gjorde sin tjänst fram till 1759, då allt revs förutom porten. Genom att bygga in celler kunde den fram till 1900 användas som stadsfängelse. Från 1989 används byggnaden som hembygdsmuseum samt för utställningar. 

Anklam är födelsestad för den kände flygpionjären Otto Lilienthal. Till hans ära har man byggt Otto-Lilienthal-museet, som visar flygningens uppkomst och utveckling. 

www.anklam.de 

 

Städer och orter med svensk hemsida: Ueckermünde

Hotell och pensionat med svensk hemsida: Anklam:      Hotel Pommernland Behnkendorf:      Gut Gross Behnkenhagen Stralsund:      Hotel Kontorhaus

  [Upp]