Karta med välvillig tillåtelse av nordland Kartenverlag

Bland städerna upptäcker man gärna Neustrelitz, som grundades 1733 som residensstad för hertigarna i området Mecklenburg - Strelitz. Den senbarocka stilen kan fortfarande beundras i staden, även om många byggnader blev lidande under och efter andra världskriget. Från stadskyrkans torn har man en härlig utsikt över staden.

www.neustrelitz.de  

Neubrandenburg (ca 68 400 inv.) är delstatens tredje största stad och fick stadsrättigheter 1248. Staden har binamnet "de fyra portarnas stad", vilket syftar på de tegelstensportar från 1400-talet, som var en del av den historiska försvarsanläggningen. Till denna hörde också torn, de speciella s.k. Wiekhusen (vakthus) och den fullständigt bevarade stadsmuren. Den 2300 m långa medeltida försvarsanläggningen omslöt under många hundra år den lilla stadsbildningen. I staden finns förutom de nämnda exponenterna för den tyska tegelgotiken även många andra byggnader från denna tid, t.ex. Mariakyrkan, St. Georg och klostret Broda. Enligt sägnerna skall stadens grundare ha haft bilden av en italiensk stad för ögonen, när han lät dra upp den cirkelrunda planritningen för staden och sedan lät anlägga ett nästan likformat gatunät. Denna grundstruktur har bibehållits ända tills idag. Först under de senaste tre årtiondena har staden växt utanför denna stadskärna, då man på kullarna runtomkring har uppfört nya bostadsområden.

Kulturellt har Neubrandenburg mycket att erbjuda. På första plats finner man Mariakyrkan, som sedan invigningen 1298 har varit stadens största och mest betydande byggnad, och som med sitt höga torn, synligt vida omkring, har varit stadens kännetecken. Den räknas till Nordtysklands mest konstfulla skapelser inom tegelgotiken. Arbetet på detta monumentala byggnadsverk började under tidigt 1200-tal som en kvaderstensbyggnad, men senare beslöt man sig att använda tegel. Under årens lopp utsattes kyrkan för förstörelse under olika krig, senast under andra världskriget, då i praktiken endast det yttre murverket och delar av tornet återstod. Från mitten av 70-talet gjordes ansatser att återuppbygga kyrkan. 1996 gjordes en internationell utskrivning, som vanns av den finske arkitekten Pekka Salminen med sitt koncept att bygga ut kyrkan till en konsertsal. I sitt förslag förenade han gammalt och nytt och han har för sin prestationen sedan dess fått ett flertal stora utmärkelser. Den nya konsertkyrkan invigdes 2001 och är nu hemvist för Neubrandenburgs filharmoniska orkester.

Utanför stadens portar fanns under medeltiden tre kapell. Av dessa finns endast kapellet St. Georg kvar, sedan de två övriga förstördes under trettioåriga kriget. Det lilla tegelkapellet i tidig gotisk stil härstammar från 1308 och befann sig i en liten bybildning utanför stadsmurarna. Kapellets uppgift var att ta hand om återvändande pilgrimer och senare pestsjuka. Kapellet har renoverats ett flertal gånger, senast 1994. Idag används det för gudstjänstbruk, mindre musikevenemang och samtalsrundor. Den senaste trenden är att använda kapellet för vigslar. Av kapellets många tidigare konstskatter finns flera i Johanniskyrkan och i det regionala museet.

I likhet med Mariakyrkan tillkom Johanniskyrkan under de första åren efter stadens grundande i samband med franciskanerklostret. Den var framför allt tänkt som en bönekyrka för munkarna. Efter en brand i mitten av 1300-talet förstorades kyrkan genom en tillbyggnad av det nuvarande huvudskeppet. I kyrkan finns flera äldre konstverk som t.ex. predikstolen (1598), altaret (omkr. 1730) liksom de i koret befintliga korstolarna. Under tiden före DDR-statens upplösande spelade kyrkan en roll som samlingspunkt för dem, som ville protestera och delta i den fredliga revolutionen. Här ägde böner för freden rum, som sedan övergick i stora demonstrationer.

I samband med Neubrandenburg kan också nämnas en av de hembygdsförfattare, som blivit känd långt utanför delstatens gränser. Fritz Reuter skrev företrädesvis på den lågtyska dialekt, som man kan höra i kusttrakterna i norra Tyskland. Reuter bodde under åren 1856 - 63 i Neubrandenburg och fick ett mycket personligt förhållande till staden och dess omgivningar. Till hans ära har man rest en staty över honom och vid en av de fyra stadsportarna har Fritz Reutersällskapet sin lokal, där man kan ta del av författarens hela verk.

Alla bilder från Neubrandenburg med vänlig tillåtelse av www.oliver-konow.de 

[Upp]