Frankfurt am Main

Foto: H.D.Fehrenz

Frankfurt (ca 651 900 inv.) var tidigt befolkat. Det äldsta mänskliga verktyget från Frankfurt är en ca 200 000 år gammal handkil, som bevisar de tidiga neandertalarnas närvaro i dagens stadsområde. Från de följande epokerna yngre stenåldern, bronsåldern och järnåldern finns det många bevis på mänsklig närvaro. Först under den yngre järnåldern (ca 450 f.Kr. - omkr. Kristi födelse) bosatte sig kelter här stadigvarande med chatterna som efterföljare. Omkring år 70 blev Rhen-Mainområdet en fast beståndsdel av det romerska riket och begränsades norrut av gränsbefästningar (Limes). På ett område vid sidan av domkyrkan upprättade de en militärstation, som 110 ersattes av en civil vägstation. Från dessa inrättningar finns rester efter fundament. I mitten av 200-talet måste romarna uppge området öster om Rhen under trycket av tillströmmande germaner och området på Rhens högra sida övertogs av alemannerna. Omkring 500 besegrades dessa av frankerna, som tog området vid nedre delen av Main som brohuvud för vidare expansion. Kullen vid vadstället kallades nu "Franconofurd", vilket har gett upphov till dagens stadsnamn. Här anlade de en frankisk kungsgård, som förvaltade de omkringliggande besittningarna. 794 bekräftades namnet av Karl den Store i en gåvourkund. Hans son, Ludwig den Fromme, lät på kullen upprätta en borg bestående av kungahall, bostads- och ekonomibyggnader, som stod färdiga 822. Fundamenten från denna borg kan ses i arkeologiska trädgården.

855 upplevde Frankfurt sitt första kungaval, då Lothar II valdes till tysk härskare. Från denna tidpunkt blev Frankfurt för många hundra år en skådeplats för rikspolitik och kungaval, vilket 1356 stadfästes i lag. Under de karolingiska, saxiska och frankiska kejsarna var Frankfurt ännu inte stad utan bara en befäst kungsborg. Under stauferna utvecklades orten allt mera mot en stad: handeln blomstrade, befolkningen växte och orten utvidgades. En ny stadsmur var nödvändig och resultatet blev den "staufenmur", som man fortfarande kan se rester av. Vid denna tid kom också de första beteckningarna för stad och 1254 blev Frankfurt allt mera självständigt och inträdde i rhenska stadsförbundet. Frankfurts utveckling till stad var nära förbunden med utvecklingen av Frankfurtermässan, vilken i sin tur kunde utvecklas tack vare de viktiga handelsvägar, som ledde genom staden. Under 1300-talet utvecklades Frankfurt med kungligt stöd till ett europeiskt handelscentrum, som nu kunde erbjuda mässor både höst och vår.

Under 1300-talet uppkom stridigheter mellan stadens råd, som dominerades av adliga, akademiker och rika köpmän, och skrån och borgerskap, vilket ledde till oroligheter 1350 och 1366. Dessa medförde inte några förbättringar för de upproriska, som därför ånyo gjorde uppror 1613 och 1614, som riktade sig mot rådets misshushållning med stadens medel. De fick ett inte avsett förlopp, då de i stället urartade i övergrepp mot stadens judiska befolkning, som hals över huvud fick lämna staden och söka sin tillflykt till andra städer i närheten. Från 1520 vann reformationen allt flera anhängare i staden. Rådet hade visserligen sympatier för den nya läran men var utsatta för påtryckningar från ärkebiskopen i Mainz att hålla den tillbaka. Detta ledde till ett uppror 1525. 1533 införde rådet officiellt reformationen i Frankfurt och förbjöd offentligt utövande av den katolska religionen. För att kunna hävda sig mot den katolska motståndaren anslöt man sig 1536 till schmalkaldiska förbundet, ett protestantiskt försvarsförbund, som riktade sig mot kejsaren och det tysk-romerska riket. Efter nederlaget i kriget mot kejsaren Karl V återgick Frankfurt till det kejserliga lägret och staden blev nu blandat konfessionell. Efter religionsfreden i Augsburg 1555 strömmade religiöst förföljda flyktingar från Holland till Main. De kom snart att utgöra en femtedel av stadens befolkning och präglade under de följande åren Frankfurts ekonomi på ett avgörande sätt. Under 1700-talet utsattes staden för flera bränder, som förstörde stora delar av staden. Vid återuppbyggnaden uppstod nya byggnadsstrukturer, som gav staden ett annat och mera tidsanpassat utseende. Under århundradets andra hälft besattes Frankfurt flera gånger av franska styrkor. Även detta visar sig i stadsplaneringen i form av gator och framför allt numreringen av husen. I Frankfurt hade under 1700-talet fem kejsarkröningar med åtföljande festligheter ägt rum. Den sista av dessa skedde 1792, då kejsaren Franz II kröntes. I och med denna händelse var också kapitlet om Frankfurt som kejsarstad avslutat, eftersom Franz II avsade sig kronan 1806 och det Heliga romerska riket av tysk nation upphörde. Därmed hade Frankfurt förlorat sin status som riks-, val- och kröningsstad.

I och med upplösningen av det gamla riket förlorade Frankfurt sin ställning som riksomedelbar stad och kom genom fördraget 1806 att tillföras ärkebiskopen av Mainz för att 1810 upphöjas till storhertigdöme. Efter Napoleons nederlag i folkslaget vid Leipzig 1813 avskaffades storhertigdömet. På Wienkongressen 1815 beslutades att Frankfurt skulle bli fri stad. Som sådan gick staden samman med andra fria städer och 35 tyska stater till Tyska förbundet. Trots ny författning ändrades inte mycket i inflytandet över stadens politik och snart uppstod oroligheter som slutade i ett mindre uppror 1833, som dock snabbt undertrycktes. Stadens ekonomiska situation under den första delen av 1800-talet påverkades bl.a. av grundandet av den tyska tullföreningen och stadens egen näringslivs- och yrkespolitik. Genom att gå med i tullföreningen 1836 hoppades man att kunna få fart på handeln igen. Frihet att fritt välja yrke infördes emellertid först 1864. En viktigare roll än handeln spelade inom näringslivet bankväsendet. Redan 1402 fanns det I staden en växlingsstuga och från 1546 präglades mynt. Daterad 1585 finns en lista med kursnoteringar och därmed var börsen i Frankfurt född. Under 1800-talet utvecklades Frankfurt till Europas ledande finansplats och ett känt namn i detta sammanhang var familjen Rothschild. 1820 handlades på börsen i Frankfurt den första aktien och 1854 bildades med "Frankfurter Bank" den första bolagiserade banken.

I februari 1848 utropades republiken i Frankrike, vilket gav gensvar i hela Europa. I mars kallades ledamöter från alla tyska länder till Frankfurt för att rådgöra om en författning för ett tyskt parlament. 18 maj öppnade ledamöterna i Paulskyrkan den första tyska nationalförsamlingen, valde ett provisoriskt riksöverhuvud och utarbetade en riksförfattning. I mars 1849 godkändes författningen av församlingen men inte av de tyska stormakterna, furstarna och dem, som var emot en enhetlig nationalstat. Efter kriget och Preussens seger över Österrike 1866 upplöstes det tyska förbundet, varvid Frankfurt förlorade sin självständighet, annekterades av Preussen och inlemmades i provinsen Hessen-Nassau. Freden mellan Frankrike och Preussen 1871 innebar också ett uppsving för Frankfurt, som utvecklades till en modern industri- och handelsplats. Omkringliggande orter kommunaliserades och stadens område utvidgades med nya bostads- och industriområden, grönområden och parker. Flera kända företag grundades och många offentliga byggnader tillkom.

Foto: K. Neder

Under första världskriget utsattes Frankfurt för 11 flygangrepp, men befolkningen led mera av knapphet på livsmedel och bränsle än av bombningarna. Novemberrevolutionen 1918 ledde också i Frankfurt till att ett arbetar- och soldatråd bildades, som emellertid inte fick särskilt stor betydelse och som efter en kort tid berövades makten. Efter en kort period av ekonomisk stabilitet under 1920-talet blir 1929 den ekonomiska världskrisen märkbar också i Frankfurt, där många välkända företag går i konkurs och mer än en tiondel av stadens befolkning är arbetslös. Det ekonomiska läget gynnar de högerradikala partierna och på kort tid kan de ta makten i staden, varefter utvecklingen fortsätter som i landet i övrigt med förföljelser, deporteringar och avrättningar. Från hösten 1943 och framåt utsattes staden för större bombangrepp, som framför allt drabbade bostadsbeståndet.

Efter kriget sattes stora resurser in på att skapa nya bostäder och i nordvästra Frankfurt uppstod en helt ny satellitstad. Genom uppförandet av nya förvaltningshöghus och industribyggnader förändrades stadens utseende markant. Redan 1947 hade Frankfurt återtagit sin roll som ledande stad inom den ekonomiska sektorn, sedan de västallierade hade gjort staden till säte för det förenade ekonomiska trezonsområdet (Trizone). Här inrättades sedan den tyska banken, "Bank deutscher Länder", som skulle genomföra valutareformen. Denna bank utvecklades senare till den nuvarande Deutsche Bundesbank. 1949 var Frankfurt en av kandidaterna vid valet som landets huvudstad men förlorade till Bonn.

Som säte för flera hundra in- och utländska kreditinstitut, tyska riksbanken, europeiska centralbanken och tyska börsen har Frankfurt utvecklats till en av de mest betydande internationella börs- och finansstäderna i Europa. De många mässorna, utställningarna och konferenserna har också gjort den till ett centrum för internationella möten. Härtill bidrar också flygplatsen, som hör till Europas största. Även på det kulturella området hör Frankfurt till de ledande städerna med sina över 60 museer, mer än 100 gallerier, 33 teatrar, mer än 50 biografer och talrika andra sevärdheter.

Foto: T. Schäfer