Uckermark     

GBD43/07©Landesvermessung und Geobasisinformation Brandenburg 2007

Regionen Uckermark ligger i delstatens nordöstra hörn och är till ytan Tysklands största förvaltningsdistrikt. Den uppstod genom en omorganisation 1993 och gränsar i öster mot Polen. Befolkningstätheten är med 49 inv./km² ganska låg.

Beteckningen "Uckermark" kan föras tillbaka till de slaviska ukranerna, som på 500- och 600-talen bebodde området. Området är ett mellan Havel och Oder beläget mycket skog- och sjörikt landskap och ett resultat av den sista stora istiden. Inom regionen kan man särskilja olika naturtyper som t.ex. det skogfattiga området i nordost, där stäppgräsmattorna  utgör en besynnerlighet i vegetationen. En ren motsats utgör det nordbrandenburgska skog- och sjöområdet, som präglas av den rikliga tillgången på just skogar och sjöar. I sydost hittar man ett landskap, som påminner om Mellaneuropas med inslag av stäppgräsmattor och torrskogar.

En stor del av regionen används för lantbruket, men en stor del är också avsatt som naturskyddsområde. Uckermark är ett område fyllt av motsatser, som tilltalar den naturintresserade: sällsynta och utrotningshotade växter och djur kan återfinnas inom ett inte alltför stort område.

Närheten till Berlin och andra gärna besökta områden runt omkring gör att regionen hör till de största reseområdena i Tyskland.

Av regionens fem städer är Schwedt/Oder den största med ca 37 700 innevånare. De äldsta urkunderna, som betecknar Schwedt som stad, är från 1265. Ortens läge vid Oder gjorde att den blev ett centrum för många handelsmän, hantverkare och bönder. Under århundradenas lopp växlade staden ägare många gånger för att mot slutet av 1400-talet slutgiltigt komma att tillhöra Brandenburg. Under trettioåriga kriget blev staden plundrad och förstörd av arméer, som tågade igenom, och 1637 förstördes den nästan helt och hållet. Befolkningen uppgick vid denna tidpunkt till bara 280 människor.

Under slutet av 1600-talet skedde en omsvängning i stadens utveckling, dels genom att kurfurstens andra hustru valde staden som säte för sin son och dels genom inflyttningen av hugenotter, som förde med sig konsten att odla och bearbeta tobak.

Viktiga för stadens utseende blev markgrevarna av Brandenburg-Schwedt, som lät bygga om staden i barockstil. Nästan alla betydande minnesmärken i staden är från denna tid. Tyvärr finns inte så många byggnader kvar, eftersom staden förstördes till stor del under de avslutande striderna i andra världskriget. Endast i centrum kan man fortfarande träffa på gamla byggnader, som t.ex. Katharinakyrkan från 1200-talet.  

www.schwedt.de 

5 mil i nordvästlig riktning från Schwedt ligger vid Uckersee regionens näst största stad, Prenzlau (ca 20 900 inv.). Traditionellt har den sedan 1465 varit Uckermarks huvudstad, men den är känd redan 1187. Prenzlaus historia är likartad Schwedts, både den äldre och den yngre. Staden fick från början ett mycket gynnsamt läge i Uckers dalgång, där två handelsvägar korsades. Dessutom var Ucker under medeltiden flottbar och kunde utnyttjas för frakter av trä och spannmål. Stadens tidigare rikedom och betydelse kan fortfarande ses i de byggnadsverk från 1200- och 1300-talen, som fortfarande finns kvar.

Stor betydelse för staden har krig och militär haft, från förstörelsen under tidiga krig och förläggningen av militära enheter till staden alltsedan 1685 till den nästan fullständiga förstörelsen under andra världskriget. Den nuvarande stadsbilden präglas därför mycket av det återuppbyggnadsarbete, som sattes igång under efterkrigsperioden i form av de då förhärskande elementhusbyggena. Efter 1990 har dessa rekonstruerats och fått nya, gladare färger.  Bland äldre sevärda byggnader kan nämnas stadens kyrkor, som till stor del har restaurerats, likaså dominikanerklostret, som numera härbärgerar bl.a. ett museum och stadens information. Museet, i klostrets korsgång, tillhör de mest betydande i Uckermark. Intressant för svenskar är Mariakyrkan, där Gustav II Adolf låg under två nätter, sedan han fallit i slaget vid Lützen. 1287 fick staden rättighet att säkra sitt område med en stenmur. Denna omger Gamla stan, är 1,8 km lång och 9 m hög på sina högsta ställen. Av de ursprungliga fyra stadsportarna finns tre mer eller mindre kvar. 

Bilder från www.prenzlau.de 

Delstatens tredje stad i storleksordning är Templin (ca 17 400 inv.), belägen i västra Uckermark. I området, där Templin ligger, har man hittat fynd från stenåldern och belagt är också att både slaviska och germanska stammar levde här. Stadsnamnet kommer också från denna tid och betyder ungefär "spetsig kulle vid vattnet". Kanske var det strategiska skäl som gjorde att man lade staden här. En kulle omgiven av sumpmark var lättare att försvara. Under medeltiden blomstrade Templin genom sitt läge vid korsande viktiga handelsvägar. Det är osäkert när staden egentligen grundades, men den finns omtalad 1270. Liksom andra städer i Brandenburg bytte staden härskare många gånger under 1300-talet och som en följd av detta förstördes stora delar av området.

Templin hemsöktes av flera stora bränder, vilket gör att inte många byggnader från tidigare tider finns kvar. Även vattnet gjorde sitt till för att förstöra staden genom kraftiga flodvågor, när en damm brast. Sedan trettioåriga kriget hade inletts, belägrades och besköts staden av danskarna. Något senare kom de svenska trupperna, som var på genommarsch i området. I likhet med många andra städer drabbades Templin också av pesten, som reducerade stadens befolkning till en bråkdel av den ursprungliga.

Många försök att göra en industristad av Templin misslyckades, till stor del beroende på att man gjorde en ny sträckning av de viktiga vägarna; staden fortsatte att överleva som en ort präglad av lantbruk. Under de båda världskrigen utsattes staden ånyo för förstörelse och vid  slutet av andra världskriget hade 66 % av innerstaden förstörts.

Bland stadens sevärdheter kan nämnas det äldsta och mest betydelsefulla byggnadsverket: den gamla stadsmuren från andra hälften av 1300-talet. Denna ovala mur omsluter med sina 1735 meter stadens medeltida kärna. På sina ställen är muren 7 meter hög. Likaså bör man bese de tre stadsportarna. Stadens äldsta byggnad är St. Georgskapellet från 1300-talet, där man bl.a. kan se en vacker träskulptur av Sankt Göran och draken.

www.templin.de 

Sydväst om Schwedt finner man Angermünde, delstatens fjärde stad (ca 15 500 inv.). I likhet med Templin kan man här gå tillbaka till 700-talet för att påvisa en slavisk bebyggelse. Man antar, att staden sedan grundades 1233 i samband med en kolonisationsrörelse österut. Genom handeln med spannmål kom staden att få ett visst välstånd. Det trettioåriga kriget utgjorde ett lika markerat avbrott i stadens utveckling som för övriga städer i området. För att efter kriget få ny fart på ekonomin lät man hugenotter, pfalzare och judiska köpmän slå sig ned i staden. Från mitten av 1700-talet satsade man på olika typer av manufakturtillverkning. Under industrialismens period under andra hälften av 1800-talet tillkom olika företag inom metallindustrin.    

Bland stadens sevärdheter kan nämnas Mariakyrkan, som började byggas under 1200-talet men som byggdes om under 1400-talet. Kyrkans 57 m höga torn kan ses långt utanför staden. Kyrkan är inuti rikt dekorerad och den barocka orgeln från 1744 är ett omtyckt konsertinstrument. Nästan lika gammal är Franciskanerkyrkan som numera tjänstgör som kulturcentrum. Pulvertornet är vid sidan av resterna av stadsmuren det enda byggnadsverk som finns kvar av den tidigare stadsfästningen. Det byggdes under senare delen av 1200-talet och tjänstgjorde då som vakttorn. Det nuvarande namnet har det fått långt senare, då det användes av handelsmän som lagerbyggnad. Det barocka rådhuset har under årens lopp utvidgats i olika etapper och under senare år har en genomgripande restaurering genomförts. Ytterligare ett flertal mycket gamla och vackra byggnader finns i staden.

Fotos: Dieter Glös