Potsdam     

Potsdam är med sina ca 128 300 inv. huvudstad i delstaten Brandenburg. Staden kan se tillbaka på en drygt tusenårig historia. 993 blev Potsdam för första gången omnämnt. Det var då en slavisk bosättning. Man brukar ange 1317 som det år, då Potsdam blev stad. På 1530-talet förstörde en häftig brand stora delar av staden. Under trettioåriga kriget förstördes den ånyo och stadens ekonomi var helt i botten. 1640 övertogs regeringen i Brandenburg av kurfursten Friedrich Wilhelm och han valde Potsdam till sitt andra residens vid sidan av Berlin. Strax efteråt började han bygga ett slott åt sig, Stadtschloss. (Detta förstördes under andra världskriget och stod kvar som mäktig ruin till 1960, då det sprängdes.) 1685 undertecknade han "ediktet i Potsdam", som tillät franska hugenotter att bosätta sig och bedriva verksamhet i landet. Han efterträddes 1688 av sin son, som var en ganska slösaktig man, som ville efterlikna andra europeiska hov. Med Friedrich Wilhelm I kom 1713 en sparsam man på tronen. Han ville stärka staten ekonomiskt och militärt och kom därför att kallas "soldatkungen". Under hans tid började stadens ekonomiska liv att blomstra, flera fabriker och industrier hade startats och antalet innevånare hade ökat markant. När han dog 1740, efterträddes han av sonen Friedrich, som sedermera kom att kallas "den store". Under hans tid förvandlades Potsdam till en representativ residensstad. Det som han skapade bestämmer ännu idag stadens utseende och karaktär. Efter några års krig började han arbeta på stadens utbyggnad och förskönande. 

Under åren 1732-42 tillkom ett intressant område i Potsdam, det s.k. Holländska kvarteret, där byggnaderna är uppförda i typisk holländsk stil. Detta   uppfördes som tilltänkta bostäder för holländska hantverkare. Tyvärr kom dessa inte i det stora antal man tänkt sig, utan många av husen uppläts till soldater eller soldatänkor. 1745 lades grundstenen till slottet Sanssouci och några år efteråt lät han om- och nybygga i den gamla delen av staden. Under tiden som regent samlade han många av Europas lärda och framstående personer omkring sig. Hans efterträdare på tronen, Friedrich Wilhelm II, fortsatte byggandet i samma stil, bl.a. med Marmorpalatset i stadens norra del. 1806 kom franska trupper till Potsdam och den redan tidigare ekonomiskt hårt prövade staden fick nu ytterligare utgifter under de två år, som fransmännen stannade kvar.

På likartat sätt som för holländarna byggde man i början av 1800-talet en samling hus, som skulle bebos av ryssar. Dessa var sångare, som utvalts bland de ryska krigsfångarna som togs i ett av slagen under Napoleonkrigen.

Under 1800-talet byggde man flera slott och andra ståtliga byggnader åt de olika regenterna. Under denna tidsperiod ändrades också inriktningen på byggandet. Dels överläts åt civilbefolkningen att stå för bostadsbyggandet, dels skedde en inriktning mot byggande av lokaler för militären och förvaltningen.  Man uppförde stora kasernkomplex i stadens utkanter och industrin fick maka på sig. I staden styrde och ställde hovet och militären och man ville inte ha stora industrier med stor socialistisk arbetskraft, som kunde opponera sig.

Under nazitiden kom Potsdam att spela olika roller. Redan i mars 1933 kom staden att skrivas in i historien genom att den gamle rikspresidenten von Hindenburg och Hitler förenades i ledningen av Tyskland. Å andra sidan kom Potsdam allt mer att spela rollen som samlingspunkt för olika oppositionella mot nationalsocialismen. Flera av dem som deltog i attentatet mot Hitler i juli 1944 kom från officerskåren i Potsdam.

Byggnadsmässigt satte nazitiden inga större spår i staden. Däremot började förstörelsen under pogromnatten i november 1938, när synagogan demolerades totalt. Långt mera ödesdigert för staden blev bombangreppet 14 april 1945 och det därpå följande beslutet att förklara staden som fästning. Detta innebar i praktiken, att man skulle försvara staden till sista man och kämpa om varje meter. Följaktligen återstod efter kamperna en barock ruinstad.

Betydligt större spår satte i Potsdam det socialistiska DDR. Eftersom staden hade en betydande roll inom administrationen, skulle den också ha ett representativt utseende. Detta ville man åstadkomma genom höghus och uppmarschplatser. De gamla barockruinerna tolererades, men den ideologiska fördomsfullheten hos de styrande fick dem att förlora insikten av värdet av det förgångna. På flera ställen i staden ersatte man så den tidigare bebyggelsen genom stora betongklumpar, som skulle visa den nya statens härlighet. Exempel på detta kan man se vid "Platz der Einheit" och "Hotel Mercure" liksom flera bostadskomplex i stadens utkanter.

Sanssouci - utan bekymmer -, slottet och trädgården är huvudattraktionerna i Potsdam, som drar otaliga besökare. Slottet kan beses bara i guidade turer, som framför allt sommartid medför ett visst köande, innan man kommer in. Trots sina väldiga dimensioner dröjde det bara två år att bygga slottet  (1745-1747), som skulle bli Fredrik den Stores sommarresidens. Sanssouci räknas som det bäst bibehållna bygget från rokokotiden. Den mest kända bilden av slottet är vyn från slottsparken upp mot slottet med de terrasserade vinodlingarna i förgrunden. Inne i slottet finns tolv av de konstmässigt bäst bibehållna rummen representerande potsdamrokokon. Här underhöll sig Fredrik med den tidens stora personligheter som t.ex. Voltaire. Philip Emanuel Bach spelade cembalo och uppförde stycken komponerade av den flöjtspelande kungen.

Den till slottet hörande parken är anlagd efter franskt mönster och omfattar ca 500 ha. Det är därmed den största slutna parkenheten öster om Elbe. Parken har restaurerats grundligt under de gångna åren. Från början var det en kombination av nyttoträdgård och park, eftersom man mellan de geometriskt anlagda rabatterna hade planterat sparris och jordgubbar. Fredrik hade till sitt förfogande 300 trädgårdsmästare att sköta om parken, numera klarar man sig med ett åttiotal.

I parkens västra del ligger det Nya palatset med sina 400 rum. Även detta kan beses, dock inte alla rummen och endast i samband med guidade turer.

En promenad genom parken bör också omfatta ett besök vid det Kinesiska tehuset. Det är byggt helt i rokoko och är ett mönsterexempel på 1700-talets kinamode. De avbildade figurerna och instrumenten bär dock europeiska drag. Kanske berodde detta på, att ingen av dem som arbetade med bygget hade någon kännedom om kineser och landet Kina.

Slottet Neue Kammern (1747; ombyggt 1771-74) med sin enkla fasad påminner om dess ursprungliga funktion som orangeri. Efter ombyggnaden användes det som gästslott.

Ytterligare ett slott i Potsdam hör till dem man bör besöka, om man är historiskt intresserad. Schloss Cecilienhof, som spelade en roll i historien, när segrarmakterna undertecknade Potsdamavtalet 2 aug. 1945, det avtal som skulle inleda Tysklands efterkrigshistoria. Ursprungligen byggdes det 1914-17 åt Kronprins Wilhelm och hans maka Cecilia. Detta var det sista slottsbygget som ätten Hohenzollern företog. Efter att ha tjänat som kulturhus för Röda Armén omvandlades det till hotell 1960, men 1/3 av byggnaden tjänstgör som minnesplats. Här kan man se de möbler, som transporterades dit från andra slott och som stod till statschefernas förfogande. Likaså det specialtillverkade runda bordet från Moskva.

Ett avsnitt ur modern historia kan vara intressant att känna till. I nordöstra delen av staden finns en bro över Havel känd som Glienicker Brücke. Över denna går en direkt väg till Berlins mitt. Som alla andra broar förstördes den under kriget, men ockupationsmakterna var överens om att använda den för biltransporter för huvudsakligen militären. Men den kom att få en annan användning, som har gjort den mera känd. Under kalla krigets dagar användes den till att utväxla spioner på. De mest omtalade  är den amerikanske flygkaptenen Gary Powers, som byttes mot den ryske spionöversten Rudolf Abel 1962. 

Bland övriga monument och sevärdheter kan nämnas, att även Potsdam har ett Brandenburger Tor, byggt 1770 av den kände byggmästaren GC Unger. Från Gamla Torget har man utsikt mot Nicolaikyrkan, Gamla Rådhuset och Obelisken. Kyrkan har en mycket intressant historia; man har byggt, rivit, byggt om och modifierat. Kanske är kyrkan vackrast sedd på långt håll, med den karaktäristiska kupolen, som dominerar stadsbilden.

Eftersom just Potsdams innerstad har så ofantligt mycket att erbjuda den kulturellt intresserade, kan det vara tillrådligt att införskaffa en mera detaljerad plan, eller varför inte en guidebok.

På hotellsidan är det mycket väl sörjt för turisterna. Här finns ett stort antal hotell i alla prisklasser både i och utanför staden. Man bör dock räkna med att närheten till Berlin gör att beläggningen på hotellen är ganska hög och att det kan vara svårt att bara på vinst och förlust söka efter ett rum för natten.

Karta och bilder från www.potsdamtourismus.de

[Upp]