Södra Schwarzwald

"Grundlage: Reliefkarte von Baden-Württemberg vom 7.2. 2005, Az.: 2851.2-D/6707."

Södra Schwarzwald (Südschwarzwald) sträcker sig söder om en ungefärlig linje dragen norr om Emmendingen och söder om Donaueschingen och utgör den högsta delen av Schwarzwald med bergformationer, som har påverkats av istidens glaciärer. Området behärskas av ett centralt höjdområde, varifrån de flesta stora dalarna utgår. Här ligger också de högsta bergen, Feldberg (1493 m), Herzogenhorn (1415 m) och Belchen (1414 m). Från detta höjdområde flyter floder i alla riktningar. I områdets västra, brantare delar är höjdskillnaderna mera utpräglade (400 - 1000 m) jämfört med de östra (150 - 400 m), som består av ett kuperat höjdlandskap med breda dalgångar. Andelen skog inom området är procentuellt lägre än i mellersta och framför allt i norra Schwarzwald. En stor del av området ingår i naturparken Südschwarzwald. En av fördelarna med området är den genomsnittligt höga temperaturen, som gör regionen till den varmaste mellan Alperna och Nordsjön.

På denna sida återfinns den största av städerna i regionen, övriga städer och orter behandlas i samband med den dalgång eller det område de ligger i eller har anknytning till:

Freiburg (ca 219 400 inv.) är känt sedan 1008 och upphöjdes till stad 1120, sedan ätten Zähringer hade byggt en borg på Slottsberget 1091. Rätten att hålla marknad, det trafikmässigt gynnsamma läget och den rikliga silverförekomsten i Schwarzwald hjälpte staden till snabb tillväxt, rikedom och makt. 1200 påbörjades byggandet av en ny kyrka, som blev dagens domkyrka. Sedan den siste Zäringerhertigen hade dött, övertogs makten av grevarna av Urach, som härefter kallade sig grevarna av Freiburg. Deras regeringstid utmärktes framför allt av krig med andra härskare och tvistigheter med stadsbefolkningen, varför de rika borgarna 1368 köpte sig fria från sin överhöghet och ställde sig under habsburgarnas beskydd. Efter en nedgångsperiod växte staden igen och var under en tid riksstad. 1457 fick staden sitt universitet, vilket 1620 övertogs av jesuiterna. Under trettioåriga kriget fick staden utstå flera belägringar, som hårt decimerade stadens befolkning och i stor utsträckning förstörde alla förstäder. Freiburgs största förstörelse skedde 1677, då franska trupper intog staden. På befallning av Ludvig XIV fullbordades de av österrikarna påbörjade byggnationerna; han lät rasera stadsmuren och byggde om gamla stan till en fästning med åtta bastioner. I stället för det gamla slottet på Slottsberget lät han uppföra tre på varandra liggande fort. Mellan 1697 och 1745 tillhörde Freiburg omväxlande Frankrike eller Österrike, för att sedan fram till 1805 tillhöra Österrike. Då fransmännen drog sig tillbaka, demolerades alla fästningsanläggningar. 1805 inlemmade Napoleon Freiburg i det nyskapade storhertigdömet Baden, som sedan drogs in i befrielsekrigen 1813/14. Under de följande åren utvecklades staden till ett ekonomiskt och politiskt centrum på östra sidan av övre Rhen. Även religiöst blev staden ett centrum, sedan biskopen i Konstanz 1821 flyttat sitt biskopssäte till Freiburg. Under 1800-talets andra hälft växte Freiburg starkt och nya stadsdelar uppstod. Vid ett luftangrepp i november 1944 förstördes stora delar av staden och i april 1945 intogs den av franska styrkor. Universitetet, övriga högre skolor och studenterna, som utgör ca 1/7 av stadens befolkning, sätter sin prägel på staden. Till det ekonomiska välståndet bidrar framför allt många små och medelstora företag, som ofta har sitt ursprung i den akademiska världen.

Till stadens sevärdheter hör domkyrkan, vars 116 m höga torn stod färdigt redan omkring 1330. Sedan den tidigare kyrkan visat sig vara för liten för den växande staden, påbörjades omkring 1200 en ny och större kyrka som ersättning. På den norra långsidan ses också tydligt, att kyrkan uppvisar senromansk stil. Omkring 1220 hade den franska gotiken nått fram till Rhen och byggplanerna ändrades. Nu var inte längre domen i Basel förebild utan domkyrkan i Strassburg. Långhuset höjdes och sidoskeppen blev betydligt bredare. Som en följd av detta samt uppförandet av det höga västtornet passade inte kyrkans östra betydligt mindre delar in i konceptet, utan det beslöts att utvidga dessa, så att de utgjorde en jämvikt till kyrkans senare byggda delar. De påbyggda östtornen stod färdiga omkring 1360. På grund av stadens ekonomiska svårigheter sedan man köpt sig fri från grevarna, kom tillbyggnaden av kyrkan att upphöra omkring 1370 för att upptas igen ca 100 år senare. Vid uppbyggnaden hade som vid så många andra kyrkor sandsten använts. Denna visade sig efter kort tid vara känslig för väderpåverkan och inte minst för de återkommande beskjutningarna av staden. Slutligen tillfogades fasaderna svåra skador av 1900-talets luftföroreningar, vilket har gjort restaureringsarbeten nödvändiga. Kyrkans inre bör man helst besöka en solig dag vid middagstid, då solen lyser in genom de färgade glasfönstren. Några av dessa är från kyrkans första tid, en stor del från tiden omkring 1320 och vissa från 1500-talets början.

Stadens gamla rådhus byggdes 1557/59 med huvudportalens typiska renässansdrag och lejon, som håller stadens vapen, som blickpunkter. Andra vapensköldar visar vapen från Österrike, Niederösterreich och Övre Elsass. Här kan man också se dubbelörnen, som symboliserade det heliga romerska riket. Efter branden vid bombangreppet 1944 stod bara yttermurarna kvar. Då byggnaden återuppfördes, utökades den med tre nya flyglar.

Nya rådhuset är inte så nytt, som namnet kan ge sken av. Redan under 1500-talet fanns fanns här hus, som var förbundna med varandra och tjänade som universitetsbyggnader. Sedan Jesuitorden hade upphävts, tilldelades de universitetet, som använde dem framför allt för den medicinska fakulteten. I slutet av 1800-talet byggdes hela komplexet om till "Nya rådhuset", varvid den gamla universitetsportalen flyttades till den bakre fasaden mot gården. Alla fasader försågs med större fönster, korsvirkesinläggningar, balkonger och burspråk. Ett litet torn på taket innehåller ett klockspel med 25 klockor, som ljuder varje dag vid middagstid. Rådhusets praktfulla yttre har också sin motsvarighet inne. Alla rummen byggdes ut i sengotisk eller renässansstil. I södra flygeln finns som enda kvarleva sedan universitetstiden ett av stadens vackraste barockrum, den gamla universitetsaulan.

Det s.k. "historiska varuhuset" uppfördes 1520-1532 för stadens torgförvaltning. På huvudfasaden betygas vördnaden för huset Habsburg genom vapen och utsmyckande figurer. 1550 tillfogades balkongen. Husets inre är rikt utsmyckat, till en del under 1800-talet, men så utfört som man på den tiden föreställde sig medeltiden. Under åren 1947 - 51 tjänstgjorde huset som parlamentsbyggnad för staten Sydbaden.

[Upp]