Tyskland har ca 82 milj. innevånare på en yta av ungefär 357 000 km², vilket gör ca 231 inv./km². Efter Ryssland är Förbundsrepubliken Europas folkrikaste stat före Italien, Storbritannien och Frankrike.
Befolkningen fördelas emellertid mycket olika inom landet. Förutom området Berlin finns också stor befolkningstäthet i industriområdet Rhen/Ruhr, det s.k. Ruhrområdet. Här bor människorna så tätt inpå varandra i städerna, att den ena staden övergår i nästa, utan att man kan se någon avgränsning mellan dem. Här bor mer än 4 milj. människor, vilket gör ca 5 500/km². Likartade tätbefolkade områden hittar man i Rhen/Mainområdet (Frankfurt, Wiesbaden, Mainz), Rhen/Neckarområdet (Mannheim, Ludwigshafen), industriområdet runt Stuttgart liksom inflyttningsområdena runt städerna Bremen, Dresden, Hamburg, Köln m.fl.
I motsats till dessa tätbefolkade områden finns det också regioner, som är mycket glest befolkade. Till dessa hör hedlandskapen i Nordtyskland, områden i Eifel och Bayern liksom delar av Brandenburg och Mecklenburg-Vorpommern. Västra delarna av landet är väsentligt mera tätbefolkade än de fem "nya" delstaterna. I dessa bor på ca 30 % av den samlade arealen bara 20 % av befolkningen.
Under de senaste tusen åren har de ursprungliga tyska stammarna franker, sachsare, schwaber och bayrare smält samman, så att numera inga sådana stammar längre existerar. Däremot hålls deras traditioner i många fall levande liksom språkliga dialekter. En folkstam, som inte helt har försvunnit genom denna assimilation, är sorberna, ett slaviskt folk bosatt i Lausitz - uppdelat i Niederlausitz och Oberlausitz - och Spreewald Ö och SÖ om Berlin, där de utgör en etnisk minoritet om ca 40 000 - 60 000 personer; antalet har minskat drastiskt under de senaste åren.
En ytterligare faktor, som måste beaktas i fråga om folkens assimilering, är de stora folkomflyttningar av politiska orsaker, som har ägt rum i samband med krigen i Centraleuropa, när stora grupper av tyskt ursprung utvisades från områden som besatts av andra länder, eller när de frivilligt lämnade DDR för att starta på nytt i Förbundsrepubliken.
De båda världskrigen har också påverkat befolkningsuppbyggnaden högst avsevärt genom att dels ett stort antal människor omkom, och dels att det härigenom föddes färre i de kommande generationerna. Eftersom den största andelen omkomna i krigen var män, har det för just de generationerna uppstått ett mycket kraftigt kvinnoöverskott, vilket är märkbart i åldrar över 70. Hur detta tar sig ut grafiskt, visas i en befolkningspyramid.
Prognoserna för befolkningsutvecklingen under de närmaste 50 åren är, att befolkningen kommer att minska till 65 - 70 miljoner, allt beroende på hur pass stor invandringen till landet blir. Anledningen till denna pessimistiska prognos står att söka i befolkningens sammansättning; under de senaste tre decennierna har antalet avlidna varit betydligt högre än antalet födda - en tendens som kommer att fortsätta också under de kommande fem decennierna. Samtidigt kommer förhållandet mellan antalet äldre och yngre människor att förskjutas kraftigt. Fram till 2050 kommer personer i åldern 58 - 63 år att höra till de antalsmässigt starkaste årsgrupperna, medan det idag är gruppen 35 - 40 år, som utgör den största delen. Detta kan man redan nu avläsa i ålderspyramiden, som inte ens i dagens läge längre liknar en pyramid. Medellivslängden ökar konstant och har mellan åren 1957 och 2006 stigit med nästan 9,6 år för män och 13,9 för kvinnor. En tysk man var 2006 i genomsnitt 72,2 år vid dödstillfället under det att en kvinna var 80,4.
[Upp]