Många av våra svenska seder och bruk härstammar från Tyskland och alldeles särskilt gäller detta vid jultiden. Detta har sina orsaker i, att de mest tongivande sociala skikten i det tidigare svenska samhället hade sina förebilder bl.a. i Tyskland. Borgare, köpmän och hantverkare hade en nära kontakt med invandrade tyskar, som förde med sig sina seder från sina egna hemtrakter. I samband med reformationen försvann många ceremonier med katolsk bakgrund. Gudstjänsten reformerades genom att deltagarna sjöng med mycket mera. Luther betonade ofta helgdagarnas betydelse som familjehögtider och inte som den katolska kyrkan som allmänna högtider.
Så småningom antog de olika speciella julsederna en fast form. På 1800-talet började man att klä en julgran och adventsljusen, den röda adventsstjärnan och adventskalendern dyker upp. På 1920- och 1930-talen tillkommer adventskransen, som bestod av en rund ring med fyra ljushållare. Omkring ringen hade man virat lingonris och granris.
[Upp]
