Om
vissa av orterna på kartan kan man läsa mera genom att klicka på ortnamnet.
I
centrum av den gamla stan ligger en av de vackraste och för weserrenässansen
mest representativa byggnaderna, rådhuset, som byggdes 1603. Kärnan i
rådhuset utgöres av en gotisk
salsbyggnad från 1300-talet. På byggnadens
södra sida finns rester av en av de tidigare gavlarna. Vid ombyggnationen fick
rådhuset den vackert utsmyckade fasaden. På den norra sidan kan man se och
höra ett klockspel med figurer, som visar scener ur den berömde Dr. Eisenbarts
behandlingsmetoder. Alltsedan medeltiden har byggnaden varit säte för stadens
styresmän. Dessutom finns här också utställningsrum, turistinformation och
det borgerliga vigselrummet.
Det
väldiga welferslottet byggdes först som en gotisk borg, som stod färdig 1501
och tjänade som hertigens residens och förvaltningssäte. 1560 förstördes
den fullständigt genom en brand men återuppbyggdes i weserrenässansstil. Med
tiden förlorade det nya slottet i betydelse och blev bara fram till 1584
uppehållsplats för landsherrarna. Troligen förstördes dess inre under
trettioåriga kriget, och stod
sedan tomt till 1776, varefter det användes som
kornbod. 1849 förstördes slottets södra flygel av brand och byggdes inte upp
efter detta. I slottet finns två renässanssalar med heltäckande
väggmålningar av mycket hög kvalitet och det är svårt att i Tyskland finna
en motsvarighet. Dessa kan emellertid bara ses i samband med guidade visningar.
Efter restauration används slottet som hembygdsmuseum samt av olika
myndigheter.
I mitten av 1500-talet byggdes ett slott i weserrenässansstil, som förstördes av en storbrand 1612. På en del av slottsgrunden byggdes ett fängelse, som ombyggdes 1800. Från slottet i övrigt finns inte mycket kvar. Stadens centrala blickfång är det historiska rådhuset byggt 1476, vars korsverksbyggnad kröns av ett klocktorn med koppartak. Vid sidan av finns flera väl bibehållna korsvirkesbyggnader.
Einbeck
Stadens
mest kända symbol är det gamla rådhuset med de tre kopparklädda tornen.
Rådhusets utformning med den imponerande fasaden är ett tecken på
borgerskapets makt och rikedom under andra hälften av 1500-talet. Den nuvarande
byggnaden är uppförd på grunden av en tidigare från 1200-talet, som
emellertid förstördes i en storbrand 1540.
De många snidade rosetterna är
ett för staden typiskt motiv och återfinns också på borgerliga hus.
I
närheten av rådhuset finns ett stort antal vackra korsvirkeshus, som de flesta
är från samma period som rådhuset. Ett mycket sevärt hus är det som står
på Knochenhauer Strasse och som kallas "Eikesches Haus". De
snidade
utsmyckningarna på detta hus hör till de mest betydande träsniderierna från
den tyska renässansen. På fasaden finner man utsmyckningar i form av
stjärnor, symboler för gudar och de fria konsterna, apostlarna, dygderna och
muserna. Vidare finns symboler för våra fem sinnen samt Jesus och de fyra
evangelisterna. Huset är byggt omkring 1612 och de avbildade sniderierna visar
den tidens vetande.
De flesta av husen
har sanerats under senare tid, däribland också det "sneda huset",
på vilket man på utsidan kan se tydligt, att räta vinklar inte existerar.
Inuti har man emellertid byggt om enligt gängse metoder och här är alla
vinklar räta.
Bevern
Slottet i Bevern byggdes under tidigt
1600-tal av Statius von Münchhausen, som emellertid redan 1619 var tvungen att
överlämna det till hertigarna av Braunschweig på grund av skulder. Slottet
anses vara det mest fullkomliga av de stora adelsmannaslotten från
weserrenässansens tid. Den borg som tidigare hade stått här, revs helt för
att bereda plats för det nya slottet. Ursprungligen anlades det som ett
vattenslott, men de omgivande vallgravarna är sedan länge uttorkade. Slottet
uppvisar många av de typiska ornamenteringarna och utsmyckningarna och
likheterna med andra byggnader i närliggande orter är påtagliga.
Holzminden
I likhet med andra städer i området
finns även här många gamla korsvirkeshus från 1500-talet. I vissa avseenden
skiljer de sig från motsvarande hustyper i andra städer, därigenom att vissa
använder sandstensplattor från Solling på taken och delvis också på
väggarna. Ett av husen, Tilly-huset, från 1609, förskonades från
förstörelse under trettioåriga kriget och man antar att Tilly tillfälligt
bodde i det väl tilltagna huset.
Lutherkyrkan, tidigare Mariakyrkan, har blivit en symbol för staden. 1577 byggdes den ursprungliga kyrkan om till en tvåskeppig hallkyrka, som åter förändrades 1900 genom nya ombyggnationer.
Om man besöker Holzminden bör man inte heller underlåta att göra en tur till klostret Corvey, innan man fortsätter till
Bland stadens vackraste hus är det s.k. Adam-och-Evahuset.
Det har nyligen restaurerats och de vackra utsmyckningarna från
weserrenässansen faller speciellt i ögonen. Namnet har huset fått genom att
en av bilderna återger Adam och Eva under äppleträdet. Dessutom avbildas
också ärkeängeln Gabriel samt två inte närmare
bestämbara bibliska
gestalter. Man kan här inte heller undgå att lägga märke till ett
av de typiska utsmyckningsmotiven för weserrenässansen,
den upprepade halva
cirkeln (palmett).
Vacker och pampig är också den byggnad, som nu disponeras av tingsrätten. Den slutna gårdsanläggningen fick sin nuvarande form vid en ombyggnation mellan 1594 och 1610.
Till de mest betydelsefulla byggnaderna
från epoken hör dekanernas bostadshus. Dessa byggdes redan under 1200-talet
men den nuvarande byggnaden uppfördes 1561. Fasaden har över 60 palmetter
(palmliknande utsirningar) och är ett enastående exempel på hantverksmässig
konst.
Stadens äldsta kyrka är St. Kilianskyrkan, vars ursprung dateras till 1075, då den invigdes. Kyrkan har byggts om flera gånger och uppvisar därför stildrag från flera konstriktningar. Inne i kyrkan finns konstverk av stort värde, hit räknas t.ex. predikstolen från 1597 och barockorgeln från 1710.
Då
man byggde om stadens rådhus 1988-93, gjorde man samtidigt utgrävningar och
kom då fram till att dess äldsta delar var från första hälften av
1200-talet. Under århundradenas lopp har det haft många olika
användningsområden, bl.a. har den undre delen tjänstgjort som salutorg. Genom
ombyggnaden under 1500-talets början kom det att få den blandning av
stilelement, som det har idag.
[Upp]