Nedersachsiska sparrisvägen, östra delen

(Uelzen - Braunschweig)

 

Från Uelzen går sparrisvägen söderut mot Bodenteich, en ort omgiven av ängar, hedlandskap och skogar. Det lugna läget mitt i en levande natur och det goda klimatet utgör en idealisk ram för rekreation och kurer. Som specialitet har man Schrothkurer, en ämnesomsättningskur för att avgifta kroppen och befria den från slaggprodukter. Bland ortens sevärdheter kan nämnas Burg Bodenteich, som uppfördes som vattenborg omkr. 1250. Resterna av ett torn med 8 m diameter i borgens källare härstammar från denna tid. På resterna av ett vakttorn med 3,5 m tjocka murar från 1300- / 1400-talen finns en utsiktsplattform. I byarna runt omkring finns ytterligare gamla byggnader.

Staden Wittingen är av mycket gammalt datum. Den omnämndes redan 781 och igen 803. Från början var det en ort, som levde på lantbruk, men under medeltiden var huvudnäringarna läderbearbetning och ölbryggning. Redan tidigt hade staden fördelar av det goda geografiska läget och förbindelserna österut och utvecklades till en omlastningsplats nära gränsen till Altmark. Denna öst-västriktning bestämmer ännu idag stadsbilden. Som en följd av den s.k. Hildesheimer Stiftsfehde (en fejd mellan biskopen av Hildesheim och hertigar i området 1518 - 1523), då Wittingen förstördes 1519, byggdes de befästningar, som det nu finns vallanläggningar kvar efter. Under trettioåriga kriget måste staden understödja båda sidors arméer och vid ett tillfälle 1639, då man hade två svenska regiment inkvarterade, utbröt en storbrand. Återuppbyggnaden påbörjades året efter. Även vid senare krig besattes staden. De båda världskrigen överlevde Wittingen nästan utan några skador.

Till stadens sevärdheter hör Junkerhof Wittingen från 1528, tidigare säte för en riddarfamilj, nu hembygdsmuseum. St. Stephanuskyrkan grundades under 800-talet och kan bl.a. visa upp ett barockaltare från 1709 och en barockorgel från 1738/40. Även i byarna runt omkring finns många sevärda gamla kyrkor. I stadskärnan finns vackra korsvirkeshus liksom de kvarvarande vallanläggningarna.

Sparrisvägen leder västerut mot Hankensbüttel och därefter söderut genom Wesendorf mot Gifhorn, där man kan välja mellan en kortare väg direkt till Uetze eller en längre via Braunschweig. Utefter den kortare vägen kommer man först till Ohof, sedan till  Meinersen, som är huvudort i storkommunen med samma namn.

Om man i Gifhorn i stället åker söderut kommer man snart till Isenbüttel, känd sedan 1200-talet. Under tidig tid ägdes byn av olika kloster eller kyrkor. Området är känt för sin natur med stora skogs- och hedmarksytor.

Ytterligare ett antal mindre orter och byar åker man igenom, innan man når Braunschweig. Området norr om staden är känt för sina sparris- och potatisodlingar.

Inledning, norra delen, östra delen (Uelzen - Braunschweig), södra delen (Braunschweig - Bergen), södra mellersta delen (Bergen - Nienburg), västra delen (Nienburg - Hoya)  och norra mellersta delen (Hoya - Bispingen).

 

[Upp]