(Många städer och orter utefter leden finns beskrivna
på andra platser på hemsidan och kan nås genom att klicka på respektive namn
i texten.)
(Många städer och orter utefter leden finns beskrivna
på andra platser på hemsidan och kan nås genom att klicka på respektive namn
i texten.)
Den som kommer från norr på den alternativa vägen till Pinneberg fortsätter lättast till den södra delens alternativa vägsträckning genom att köra genom Hamburg och i trakten av Harburg svänga in på B73 i riktning mot Buxtehude, som ligger mellan Stade och Hamburg i det område, som kallas Altes Land och som är bekant för sina fruktodlingar. Med sina 7 miljoner fruktträd (mest äppleträd) är detta Europas största samlade fruktodlingsområde. Den alternativa vägen fortsätter sedan till utkanten av Stade och vidare mot Himmelpforten (ca 9 000 inv.), som har fått sitt namn efter ett gammalt cistercienserkloster. Orten firade 2005 sitt 750-årsjubileum. Ortnamnet gjorde att många barn antog, att tomten måste bo här och skrev därför till honom under denna adress. Från en enkel början 1961, då en posttjänsteman själv besvarade ett inkommet brev till tomten, fram till 2001, då man fick över 23 000 brev, har det hela utvecklats till att bli en institution. Omgivningarna runt Himmelpforten har blivit mycket omtyckta av vandrare och cyklister tack vare det platta landskapet med omväxlande skogar, ängar, mossar och bäckar. Färden går vidare förbi Hemmoor (med ett antal ovanliga museer) till Neuhaus (vid floden Oste), där den alternativa vägen ansluter till den ordinarie kustvägen.
Den som på den norra delen körde fram till Glückstadt, kan där ta färjan över till Wischhafen. Färjan går under dagtid två gånger per timme och varje överfart tar 25 minuter. Här kan man sedan välja mellan den kustnära vägen via Cuxhafen eller genom landets inre via Stade. I det senare fallet kommer man först till en typisk landsbygdskommun, Drochtersen, där kommunens ca 12 000 innevånare finns utspridda på ett stort antal småorter. Sevärdheterna i dessa trakter utgörs huvudsakligen av naturen och då framför allt under den tid, då fruktträden blommar. Turistleden fortsätter sedan mot Stade, en medeltida stad med korsvirkeshus, som man inte skulle förmoda fanns så långt norrut. Bäst är att ställa från sig bilen i utkanten av staden och sedan genomforska den till fots. Vidare på B74 via Elm till Bremervörde vid Oste, där floden är uppdämd till ett attraktivt vattensportsområde. En liten omväg vid Vollersrode gör att man kan besöka Djävulsmyren och konstnärskolonin Worpswede. Där den lilla omvägen sedan åter kommer ut på huvudleden vid Osterholz-Scharmbeck, kan man vid hembygdsmuseet läsa om Djävulsmyren i det förgångna och om den tidigare kultiveringen av myrar. En liten bit längre fram kommer man ut på B6, som man använder, om man i Wischhafen har valt att köra via Cuxhaven.
Väljer man i Wischhafen att köra kustvägen mot höger kommer man först till den lilla orten Freiburg, som är känt för sin uppfödning av varmblodshästar (Hannoveraner). Vägen följer sedan kusten via Neuhaus och Ottendorf till Cuxhaven, varifrån man kan ta båt över till Helgoland. Ett uppehåll i staden kan rekommenderas, eftersom där finns åtskilliga intressanta sevärdheter. Från Cuxhaven följer kustvägen B6 söderut parallellt med den större E234. Strax söder om Cuxhaven ligger den lilla kustorten Nordholz-Spieka, känd bl.a. som hemmahamn för den del av fiskeflottan, som framför allt fiskar räkor. Här kan man därför alltid räkna med att kunna köpa färska räkor. Badorten Dorum lockar med hälsosamma svavelkällor och nationalparkshuset, där man kan se på utställningar eller följa med på guidade vandringar på "watten". Hur räkfisket har bedrivits visas i museet i Wremen, där man också visar många andra saker runt omkring själva fisket. I höjd med Wremen fast på vägens vänstra sida ligger Pipinsburg, en vallanläggning från 900-talet mitt i det idylliska hedområdet. Strax söder om Wremen kommer man in i Bremerhaven, som grundades 1827 som Bremens hamn för oceansjöfart. Hamnens containerterminal är Europas största. På vägen söderut passeras orten Stotel med myrar och viltområde. Hagen är ekonomiskt och kulturellt centrum i storkommunen med samma namn. Här finns historiska byggnader, som inbjuder till besök, bl.a. en borg, som under medeltiden var residens för biskoparna av Bremen men som nu är museum och utställningslokal. I Garlstedt kan man bese en bronsåldersgrav eller fiska forell i en damm. Intressant är också en kvarn från 1300-talet, som redan på ett tidigt stadium alstrade elektrisk ström med hjälp av forna tiders teknik. Strax före Bremen stöter man på den väg, som kommer från Wischhafen via Stade.
Bremen är en mycket intressant stad, där man kan tillbringa ganska lång tid med att bese en stor mängd sevärdheter. Första stad efter Bremen är Delmenhorst, som ligger skärningspunkten mellan Oldenburger Land och Bremer Land mitt bland geest- och marskland (geest är torr mark i motsats till marskland). Staden har runt 80 000 innevånare och många historiskt spännande byggnader, som ger staden dess speciella charm. Till stadens sevärdheter hör den lilla ön i parkens vattensystem med fundament från den 1247 byggda vattenborgen. Borgen byggdes senare om till ett renässansslott men revs 1711. Ganska många av stadens större byggnader tillkom i slutet av 1800-talet eller vid sekelskiftet och uppvisar typiska drag av jugendstil. Storkommunen Ganderkesee följer härnäst med ett utbud av omväxlande landskapstyper. I de i kommunen ingående orterna finns flera sevärdheter, som t.ex. 1300-talskyrkan i Schönemoor, klosterruinen i Hude, de 350 bronsgravarna i Pestrup.
Den viktigaste staden mellan Bremen och holländska gränsen är Oldenburg, som en gång i tiden var landshuvudstad och residens för storhertigarna. Bad Zwischenahn är en erkänd kurort i området Ammerland vid den lilla sjön Zwischenahner Meer, som är en attraktiv plats för utövare av vattensport. Staden har ett flertal mycket vackra parkanläggningar och naturområden med vandringsleder. Stadens äldsta byggnad är St. Johanneskyrkan, som omnämndes redan 1124. Efter Bad Zwischenahn tilltar antalet plantskolor och trädgårdsodlingar, som också präglar Westerstede, rhododendronstaden i Ammerland. Från samma tid som kyrkan i Bad Zwischenahn är också St. Petrikyrkan i Westerstede. Det 48 m höga tornet är stadens äldsta byggnad och kyrkan är den största i Ammerland. Speciellt omtyckt av familjer med små barn är fågelparken, som visar både inhemska och exotiska fåglar. Genom området Lengener Moor leder vägen till kronoskogen Kloster Barthe, som är det största ostfrisiska skogsområdet med många forngravar. I Hesel kan man göra en avstickare i riktning mot Aurich till de närliggande resterna av ett gammalt kloster och en ny lekpark för barn. Det är sedan inte långt till Leer, porten mot Ostfrisland, där man träffar på ytterligare en av Tysklands många turistleder, Myrvägen. Närheten till Holland är märkbar inom arkitekturen, framför allt i gamla stan. Efter att ha passerat bron över Ems kommer man fram till den lilla staden Weener, som med sina hus och kyrkan är en typisk bild av en ostfrisisk småstad. Den gamla hamnen från 1570 omges av borgarhus tillhöriga den tidigare välsituerade medelklassen. I hembygdsmuseet (1791) kan man se stadens utveckling. Georgskyrkan från 1230 har många mycket gamla inredningsdetaljer. Sista ort före holländska gränsen är Bunde, där man bl.a. i ett landskapsskyddsområde på preparerade vägar kan komma ut i myrarna för att bese unika växtarter. Typiskt holländska är också de kvarnar, som finns i området. Martinskyrkan i Bunde hör tack vare sin storlek till de mest anmärkningsvärda korskyrkorna i Ostfrisland. Den byggdes omkring 1200 och är ett exempel på den romanska stilen i gränsområdet. Kort efter Bunde ligger nederländska gränsen, där den tyska delen av den gröna kustvägen upphör.
Karta med vänlig tillåtelse av LGN
- Landesvermessung + Geobasisinformation Niedersachsen 
[Upp]
