(Många städer och orter utefter leden finns beskrivna på andra platser på hemsidan och kartan har därför gjorts klickbar för att spara utrymme.)
Strax
efter starten i Tönder kommer man till den lilla orten Süderlügum, som
numera lever högt på sin närhet till gränsen och den därmed uppkomna
gränshandeln. Tack vare denna har man öppettider till långt fram på
kvällen. Även historiskt har orten varit av betydelse för handeln med
Danmark, bl.a. genom den s.k. "Oxvägen", som ledde från Skagen till
Wedel (V om Hamburg) och som nu finns i form av cykelled. Süderlügum och de
angränsande kommunerna ligger i ett landskap typiskt för Nordsjökusten med de
egenartade dynerna mitt inne i landet. Från Süderlügum tar man sig lätt till
Seebüll
för ett besök i Noldemuseet.
Niebüll är för turisterna mest känt som den ort, där man kör ombord bilen på biltåget till ön Sylt. På väg dit passeras också den lilla orten Klanxbüll (ca. 1 000 inv.) med fastlandets enda vasstäckta kyrka. Kommunen Dagebüll (ca. 1 000 inv.) uppstod 1978 genom en sammanläggning av flera mindre kommuner vid nationalparken "Nordfriesisches Wattenmeer". Vid sidan av jordbruk är turism en viktig näringsgren. Härifrån upprätthålls också förbindelserna med de nordfrisiska öarna Föhr och Amrum. För ornitologer erbjuder det närbelägna fågelskyddsområdet intressanta iakttagelse- och fotomöjligheter.
Från Bredstedt (ca. 5 200 inv.) genomförs utflykter till de närliggande halligöarna med åtföljande "wattvandringar" till mindre öar. I Bredstedt finns också ett naturcentrum med utställningar om Nordfrieslands natur liksom områdets högsta "berg", hela 44 m högt. Från Hattstedt, känt bl.a. för sin romanska tegelstenskyrka, kan man göra en avstickare till närbelägna Nordstrand. Omgivningarna runt Hattstedt bildar ramen för en av Theodor Storms mest berömda noveller, "Der Schimmelreiter" (Spökryttaren). Färden går sedan vidare mot Husum och Friedrichstadt.
Strax innan man kommer till Friedrichstadt kan man göra en avstickare ut på halvön Eiderstedt. Man passerar den lilla staden Tönning med sevärdheterna slottsparken, St. Laurentius-Kirche, packhuset och hamnen. Vidare mot Garding, en liten stad, som har lyckats bevara många historiska byggnader omkring torget vid sidan av den ståtliga 1100-talskyrkan St. Christian. På en promenad genom staden kan man på skyltar läsa om historiska byggnader liksom de bakomliggande orsakerna till vissa historiska händelser. Längst ut på halvön ligger den mest kända badorten, St. Peter-Ording, som med sin 12 km långa sandstrand med fin vit sand (motsvarande omkring 2 000 fotbollsplaner), erbjuder den stora strandupplevelsen vid Nordsjön. Orten har 5 stora strandavsnitt fullt utbyggda med allt som en badande kan önska sig. Detta är det enda bad på Schleswig-Holsteins västkust, som har en sandstrand. Vid floden Eiders utlopp kan man se den 4,8 km långa avspärrningen, som skall förhindra, att stormfloder väller in över landet. På grund av flodens bredd kunde 1962 stormvågorna tränga långt in i landet och översvämma det flacka landskapet. Detta har nu gjorts omöjligt genom den 1973 i bruk tagna avspärrningen.
Tillbaka till huvudleden och luftkurorten Lunden, en liten kommun i norra Dithmarschen. Härifrån till Heide, som är känt för att ha ett av Tysklands största torg. I stället för att åka från St. Peter-Ording mot Lunden kan man köra den alternativa vägen mot Wesselburen, där man kan besöka Hebbelmuseet, ett minnesmärke över diktaren Friedrich Hebbel, som föddes i staden 1813. Sevärd är också den senbarocka kyrkan med utomordentlig akustik. Härifrån åker man vidare mot Büsum, där man bl.a. kan besöka den bland musikvänner omtyckta kyrkan St. Clemens. Ett besök i fiskehamnen kan också löna sig för den som vill komma över olika fisksorter eller de kända räkorna. Från Büsum fortsätter sedan vägen till Heide.
I Heide delar leden upp sig i två grenar: huvudleden följer kusten och B5 mot Glückstadt under det att den alternativa leden går längre in i landet och följer B204 och A23 mot Elmshorn.
Utefter huvudleden träffar man först på Hemmingstedt, som är känt bl.a. för "slaget vid Hemmingstedt", då en bondehär år 1500 grundligt besegrade den danska hären genom att öppna fördämningarna mot havet. En informationspaviljong ger ytterligare historiska upplysningar om slaget. Staden Meldorf är känd för sin domkyrka från 1200-talet, som har utvecklats till ett musikaliskt centrum för klassisk musik i Dithmarschen, och för de båda museerna, som skildrar olika aspekter av regionens utveckling. På vägen mot Marne finns möjlighet till en avstickare ut på halvön till Friedrichskoog och Kronprinzenkoog, två småorter vid havet med hälsosamt havsklimat, som påverkar andningssystem och blodomlopp. (Koog = ett stycke land, som man har utvunnit ur marskland genom utdikning.) Brunsbüttel vid Kielkanalens västra ändpunkt domineras helt av sjöfarten och närheten till kanalen och dess mäktiga slussar. En besiktning av slussanläggningen kan rekommenderas, likaså ett besök i kanalmuseet. Förbi Brokdorf och Wewelsfleth till Glückstadt, som utgör sista anhalt på gröna kustvägen i Schleswig-Holstein. Staden har under senare tid fått större betydelse, sedan man inrättat en snabb färjeförbindelse over Elbe till Wischhafen i Niedersachsen.
På den alternativa leden från Heide åker man över Kielkanalen mot Hanerau-Hademarschen, känt bl.a. därigenom att författaren Theodor Storm valde att tillbringa sina sista verksamma år här. Under hans vistelse här tillkom flera av hans mera kända noveller som t.ex. "Es waren zwei Königskinder" och "Der Schimmelreiter". Om detta påminns också i ortens museum, som har en utställning, som täcker hans tid på orten. Av andra sevärdheter kan nämnas en öppnad forngrav och den tilltalande naturen i området. Vidare mot Schenefeld, där man kan stanna till vid den vackra Hohenzollernparken, som är ovanligt stor och innehållsrik för att finnas på en så liten ort. Ett stopp i staden Itzehoe, där man kan ta del av svenskarnas betydelse för stadens utveckling, kan också rekommenderas. Den som är intresserad av rosor eller hästar, bör nog se närmare på Elmshorn, som har gjort sig speciellt känd inom dessa områden. Sista stopp på den alternativa leden är Pinneberg, en stad med ca. 38 900 innevånare. Orten är känd sedan 1350-talet och dess utveckling har intimt hängt samman med det närbelägna Hamburg, vars befolkning gärna sökte sig till orten för rekreation och nöjen. Befolkningen ökade kraftigt under och efter andra världskriget, då många utbombade och fördrivna familjer sökte nya bostäder. Senare skedde en ytterligare ökning av befolkningsmängden, då många med arbeten i Hamburg bosatte sig i Pinneberg och pendlade med den nyinsatta stadsbanan till sina arbeten. Av stor betydelse för staden är de över 400 plantskolorna inom området. Härifrån skickas plantor till kunder spridda över hela världen. Framför allt gäller det träd, buskar och rosor, som här har optimala levnadsbetingelser i form av gynnsamma jord- och luftförhållanden.
[Upp]
