(Christlich-Soziale Union)

CSU, i likhet med det större systerpartiet CDU, hör till de partier, som tillkom efter krigets slut. Under sommaren 1945 församlades på olika platser i Bayern konservativa krafter med avsikt att grunda ett parti som motvikt till SPD och KPD. På samma sätt som i Bayern grundades vid samma tid kristliga folkpartier i hela Tyskland med tyngdpunkten förlagd till Berlin, Köln och Frankfurt. Sedan den amerikanska militärledningen givit sin tillåtelse, bildas partiet i oktober 1945. Vid de allra första kommunalvalen efter kriget får CSU nästan 37 % av rösterna och vid distriktsvalen kort efteråt nästan 68 %. Under hösten 1946 hade den amerikanska militärregeringen fordrat, att alla grupperingar på lägre nivå skulle ansluta sig till de licensierade landspartierna för att kunna delta i valen, vilket gynnade bildandet av ett enda slutet förbund. I december 1946 beslöts genom folkomröstning, att en ny bayersk författning skulle antas och vid de första valen till lantdagen får CSU 104 av de 180 platserna. Under en tid hade förhandlingar förts med andra unionspartier om ett samgående, men i januari 1948 avböjer CSU detta. Vid en reform av Näringslivsrådet i Frankfurt dyker ett namn upp, som sedan skulle bli förknippat med CSU, Franz Josef Strauss. Kort efteråt utnämns Ludwig Erhard till Direktor i rådet och dessa båda lyckas genomföra idén om blandekonomi. Vid valen till den första förbundsdagen fick man 5,8 % av rösterna i hela landet, vilket gjorde att man kunde sända 24 ledamöter till Bonn. Vid den senare regeringsbildningen finns också CSU representerat.

Vid de nästkommande valen utökar partiet sin representation och partiet får besätta viktigare ministerposter. Negativt för partiet blev den s.k. Spiegel-affären 1962, då Strauss tvingades avsäga sig sin post som försvarsminister. Han återkommer dock som finansminister i Kiesingers regering 1966. Under åren 1968 och framåt stabiliseras partiet både på riks- som delstatsnivå. Vid valen till förbundsdagen får man i snitt strax under 10 % av hela antalet röster, till delstatsparlamentet mellan 48 och 62 %. Detta innebär att partiet alltsedan 1962 har haft egen majoritet i delstatsparlamentet.

1979 får partiet sin första kandidat till posten som förbundskansler, då man efter efter häftiga diskussioner inom CDU/CSU-fraktionen för fram Franz Josef Strauss som motkandidat till SPDs Helmut Schmidt. Vid valet förlorar man emellertid mot koalitionen SPD/FDP men återkommer i regeringsställning 1982, sedan Schmidt förlorat genom ett konstruktivt misstroendevotum. Ytterligare en gång har partiet en kandidat till kanslersposten, då Edmund Stoiber utses 2002 att kandidera för CDU/CSU, men inte heller denna gång lyckas det dem att besegra den rödgröna koalitionen. Stoiber avgår som partiledare i september 2007 och ersätts av Erwin Huber.

[Upp]