(Christlich-Soziale Union)

CSU, i likhet med det större systerpartiet CDU, hör till de partier, som tillkom efter krigets slut. Under sommaren 1945 församlades på olika platser i Bayern konservativa krafter med avsikt att grunda ett parti som motvikt till SPD och KPD. På samma sätt som i Bayern grundades vid samma tid kristliga folkpartier i hela Tyskland med tyngdpunkten förlagd till Berlin, Köln och Frankfurt. Sedan den amerikanska militärledningen givit sin tillåtelse, bildades partiet i oktober 1945. Vid de allra första kommunalvalen efter kriget fick CSU nästan 37 % av rösterna och vid distriktsvalen kort efteråt nästan 68 %. Under hösten 1946 hade den amerikanska militärregeringen fordrat, att alla grupperingar på lägre nivå skulle ansluta sig till de licensierade landspartierna för att kunna delta i valen, vilket gynnade bildandet av ett enda slutet förbund. I december 1946 beslöts genom folkomröstning, att en ny bayersk författning skulle antas och vid de första valen till lantdagen fick CSU 104 av de 180 platserna. Under en tid hade förhandlingar förts med andra unionspartier om ett samgående, men i januari 1948 avböjde CSU detta. Vid en reform av Näringslivsrådet i Frankfurt dök ett namn upp, som sedan skulle bli förknippat med CSU, Franz Josef Strauss. Kort efteråt utnämndes Ludwig Erhard till Direktor i rådet och dessa båda lyckades genomföra idén om blandekonomi. Vid valen till den första förbundsdagen fick man 5,8 % av rösterna i hela landet, vilket gjorde att man kunde sända 24 ledamöter till Bonn. Vid den senare regeringsbildningen fanns också CSU representerat.

Vid de nästkommande valen utökade partiet sin representation och fick besätta viktigare ministerposter. Negativt för partiet blev den s.k. Spiegel-affären 1962, då Strauss tvingades avsäga sig sin post som försvarsminister. Han återkom dock som finansminister i Kiesingers regering 1966. Under åren 1968 och framåt stabiliserades partiet såväl på riks- som delstatsnivå. Vid valen till förbundsdagen fick man i snitt strax under 10 % av hela antalet röster, till delstatsparlamentet mellan 48 och 62 %. Detta innebar, att partiet alltsedan 1962 och fram till 2008 har haft egen majoritet i delstatsparlamentet. Efter valen 2008 ingick man en koalition med FDP.

1979 fick partiet sin första kandidat till posten som förbundskansler, då man efter efter häftiga diskussioner inom CDU/CSU-fraktionen förde fram Franz Josef Strauss som motkandidat till SPDs Helmut Schmidt. Vid valet förlorade man emellertid mot koalitionen SPD/FDP men återkom i regeringsställning 1982, sedan Schmidt förlorat genom ett konstruktivt misstroendevotum. Ytterligare en gång hade partiet en kandidat till kanslersposten, då Edmund Stoiber utsågs 2002 att kandidera för CDU/CSU, men inte heller denna gång lyckades det dem att besegra den rödgröna koalitionen. Stoiber avgick som partiledare i september 2007 och ersattes av Erwin Huber, som satt till oktober 2008, då han avlöstes av Horst Seehofer.

[Upp]