Bergische Kaffeetafel

Att dricka kaffe är nuförtiden inte speciellt ovanligt, inte ens om det till kaffet finns alla möjliga sorters bakverk. Helt annorlunda förhåller det sig med den bekanta kulinariska specialiteten från Bergisches Land kallad Bergische Kaffeetafel (kaffebord från Berg). Inte bara urvalet av de ingående bakverken och tillbehören gör det till något speciellt, hela måltiden återspeglar Bergs historia och väsen. 

Detta kaffedrickande med allt sådant som hör till skiljer sig från alla andra liknande måltider genom sammanställningen av det man äter. Om man skall begå måltiden med stil, skall kaffet serveras från en s.k. "Dröppelminna" (dröppeln = droppa, -minna en förminskningsform av namnet Wilhelmine, en tidigare holländsk drottning), en kaffekanna av tenn med en kran nedtill, ur vilken kaffet kommer. Att kaffet ofta bara droppade, berodde på att kaffesumpen tätade igen kranen, vilket förhindrade det normala flödet.

Påfallande härvidlag är å ena sidan enkelheten hos de enskilda ingredienserna, å andra sidan mängden och den i vårt tycke något besynnerliga sammansättningen. Medan enkelheten motsvarar den under sekler härskande fattigdomen inom denna lantligt präglade region, tillåter rikligheten av det erbjudna, att man drar slutsatser om gästfriheten hos människorna där. Till och med de flesta av de egenproducerade jordbruksprodukterna kunde man kosta på sig bara vid speciella tillfällen, som t.ex. då en familjefest förestod och många gäster förväntades komma. Dessa bjöd man då på varje ny exotisk njutning, som var möjlig att uppnå till följd av handelsförbindelserna mellan det bergska landet och Nederländerna liksom den anspråkslösa ekonomiska tillväxten i spåren av 1800-talets industrialisering. Ofta var det också så, att man firade en fest gemensamt, varvid alla bidrog med något, vilket gjorde, att man fick ett rätt stort urval av olika rätter. (Man kan ju jämföra med svenska knytkalas.)

Ris och kaffe (kokat på riktiga kaffebönor, märk väl!) avancerade därmed i mitten av 1800-talet till de fasta beståndsdelarna av varje förplägnad, som man lät vänner, bekanta och kära gäster njuta av.

Namnet "Bergische Kaffeetafel" fick denna sorts måltid först under 1930-talet. Först när man började fira familjefester också utanför det egna hemmet, på restauranger och matserveringar, och dessutom förbättrade kommunikationer förde främmande resande in i regionen, såg man sig tvingad att ge ett namn åt det, som under århundraden hade vuxit fram som något självklart, bekant och därför hade varit utan namn.

Under tiden har "kaffebordet från Berg" blivit till en fast inrättning och gläder sig åt en växande popularitet, men liksom tidigare, ställer det alla, som inte är intimt förbundna med traditionerna i Berg inför frågan hur och i vilken ordningsföljd man skall äta de enskilda rätterna.

Vad ingår?

Detta kan variera mycket beroende på ort och matställe. Man kan räkna med att följande ingredienser (eller varianter av dem) ingår: en äkta "Bergischer Doppelkorn" (ett sädesbrännvin med minst 38 volymprocent), dessutom: russinbröd, rågbröd, surlimpa, våfflor, sockerkaka, strösselkaka, risgrynsgröt, varma skuggmoreller, rå och kokt skinka, holländsk ost, kvark (keso), äpplegelé, aprikosmarmelad, smör, kokta ägg, socker och kanel och givetvis kaffe.

Vilken turordning?

När man har all denna mat framför sig, uppstår alltid frågan: kan man äta av detta som man själv tycker eller skall det ätas i en viss turordning? Det finns variationer, men om man håller sig till följande kan inte så mycket bli fel. En svensk skulle förmodligen göra andra prioriteringar.

1. Man börjar med en skiva vitt bröd eller russinbröd, breder på smör, något sött pålägg som honung, gelé eller marmelad och ovanpå detta ett tjockt lager risgrynsgröt med socker och kanel.

2. Råg- eller samsiktsbröd med ost, korv eller skinka. Denna avdelning avslutas med en skiva bröd med smör och kvark.

3. Våfflor med körsbär eller moreller. (Våfflorna skall ätas varma och direkt när de serveras. Det är därför möjligt att man äter dem redan före det grova brödet.)

4. Som en liten avslutning griper man sig an de olika sockerkakor och skorpor (med eller utan glasyr), som finns.

5. För att man skall må bra efter denna måltid, intar man den lilla snapsen. Ibland intas den också först, för att man skall må bra hela tiden.

Underlag och bilder till denna text har vänligen ställts till förfogande av Café Kroppenberg, Bergisch-Gladbach, som har mångårig erfarenhet av allt som rör kaffebordet från Berg. Tyvärr är det inte längre möjligt att länka till det renommerade caféet, sedan det tvingats släcka sin hemsida efter diverse juridiska finter. Om någon däremot vill skriva till dem, bidrar jag gärna med deras e-postadress. 

[Upp]