Halver Hahn

Att äta ute på en vanlig restaurang i Köln är ingen större skillnad mot att äta på en restaurang någon annanstans, när det gäller de vanliga maträtterna. Däremot kan man på matsedeln ofta upptäcka rätter, som man inte har stött på tidigare. Det är den typiskt regionala maten, som ibland kan vara svår att föreställa sig med hjälp av enbart namnet.

Låt oss emellertid före maten klara av, vad man skall dricka till. För en kölnbo finns det bara en sak: Kölsch. Detta är det lokala ölet, som tillverkas av rätt många bryggerier i staden och den närmaste omgivningen. Ölet har bryggts under många århundraden och bygger på det tyska renhetspåbudet, att inga andra ingredienser än humle, malt, jäst och vatten får ingå. Under senare år har dessutom kommit en bestämmelse, att inga andra bryggerier än de som finns i Köln, får kalla sitt öl Kölsch. Detta öl är ett ljust, överjäst öl med betonad smak av humle. Det dricks ur speciella glas, som kallas "Stange" och innehåller 0,2 l. Efter att ha varit mycket populärt i början av 1900-talet, avtog dess popularitet, då knappa tillgångar till råmaterial påverkade smaken. Inte förrän efter andra världskriget ökade efterfrågan. Under 1990-talet minskade ölkonsumtionen generellt i Tyskland, vilket för just det här ölet betydde en minskning med ca. 20 %. Trots allt innebär detta, att det dricks omkring 1,5 miljarder glas Kölsch årligen.

I anslutning till bryggerierna finns som regel också en restaurang, där man kan äta den lokala maten och dricka bryggeriets öl. På dessa ställen förekommer vanligtvis den sorts mat, som beskrivs nedan. Normalt när man tillkallar en kypares (Kellner) uppmärksamhet, sker detta genom tilltalet Herr Ober. På dessa speciella matställen (Brauhaus) i Köln finns det ett speciellt ord för detta, här kallas alla kypare "Köbes". (Kvinnliga kypare förekommer inte i dessa lokaler.) För att underlätta distributionen av ölglasen används ofta en bärare med plats för 12 glas (eller mera). När man närmar sig botten av glaset, kommer som regel ett nytt på bordet utan att man behöver be om det. För att kunna hålla räkning på antalet glas, markeras varje serverat glas med ett streck på underlägget. För att klargöra att man inte önskar mera öl, kan man placera underlägget ovanpå glaset. Detta brukar som regel respekteras.

Några typiska maträtter

Der halve Hahn

Den som inte vet vad detta egentligen är, tror sig beställa en halv kyckling och blir tämligen förvånad, när kyparen serverar en ituskuren rågfranska med ost, senap och en ättiksgurka.

Enligt legenden skulle denna rätt ha uppkommit genom att kyparen serverade en gäst en hel rågfranska med ost. Gästen skall därpå ha sagt till kyparen: "Ich will doch bloss 'ne halve ha'n (jag vill bara ha en halv). Genom att franskan delades, skapades en ny rätt för det kölnska köket.

Kölsche Kaviar  (Blodkorv med lök)

Detta är en rätt som lämpar sig för partybufféer eller som en snabb kvällsmåltid. Blutwurst serveras också under namnet "Blotwoosch" eller "Flönz".

Man skär upp blodkorven i skivor och en mellanstor lök i ringar. Allt placeras på en tallrik tillsammans med en ordentlig klick stark senap och en ättiksgurka. Till detta äter man rågfranska eller färskt samsiktsbröd.

Ähzezupp  (Ärtsoppa)

Ärtsoppan är lika förknippad med Köln som Domen. Speciellt under karnevalstider äts mycket ärtsoppa. Soppan förstärks med en rökt medvurst. Till detta äter man samsiktsbröd.

Himmel un Ääd  (Himmel och jord)

En rätt som gärna äts under kalla vinterdagar. Blandningen av äpple (himmel) och potatis (jord) har gett namn till denna specialitet. Det är en ganska kraftig rätt och kanske inte direkt något för den som räknar kalorier.

Potatis och äpplen skalas och skärs i bitar. Potatisen kokas till hälften i måttligt med vatten, sedan hälls äppelbitarna i och allt kokas färdigt tillsammans med socker och salt. Eventuellt måste man tillföra vatten för att få ett mos av det hela. Under tiden steker man späcktärningar så att fettet rinner ur. Sedan tillför man lök, som steks lätt brun. Blodkorv skärs i inte alltför små bitar, vänds i mjöl och smörsteks. Rätten serveras normalt så, att det varma moset läggs först på tallriken, ovanpå detta blodkorven och överst späck/lökblandningen.

Laberdan in Senfzaus   (Kabeljo med senapssås)

I Köln, som har en genomgående katolsk tradition, är alltjämt den klassiska fredagsrätten kokt fisk. Den mest omtyckta bland de kokta fiskarna är kabeljon, som tillreds, så att den simmar i en senapssås. Till detta äts potatis eller ris och en grönsallad.

Bland övriga vanliga rätter kan nämnas Surbroode/Sauerbraten (surstek), Hämmchen/Eisbein (fläsklägg) mit soore Kappes/Sauerkraut (surkål). Kan också serveras med potatismos dessutom. Samma fläsklägg fast stekt kallas vanligen Schweinehaxe (bild). I det senare fallet serveras den med Knödel, ett slags kroppkaka.

Här finns också utdrag ur en matsedel med typiska maträtter från Köln och deras priser.

[Upp]