Floden Weser börjar vid
Hann. Münden,
där floderna Werra och Fulda rinner samman. Fram till Bremerhaven har den en
sträckning av ca. 477 km. I sin första del tar den upp bifloderna Diemel,
Emmer och Werre och senare Aller. Vid Minden korsas den av Mittellandkanalen,
som här har anknytning till Weser. I sitt nedre lopp tar Weser bl.a. upp
bifloderna Hunte och Lesum. Genom Hunte och Dortmund-Ems-kanalen har man också
förbindelse med Ruhrområdet.
Under
århundraden har Weser varit en viktig förbindelseled för de regioner som
floden flyter igenom. Städer som Münden,
Höxter, Hameln och
Minden fick sin
betydelse inte bara genom sitt läge vid Weser och därigenom som
handelsstäder, utan också genom att de kom att utgöra en bas för den s.k. Weserrenässansen. De handelsvaror som skeppades ut framför allt via Bremen var
säd, trä, keramik, salt och regionala varor. Importvaror utgjordes av bl.a.
vin, te, fisk, mjölkprodukter och textilier. Ett hinder i trafiken utgjorde de
många tullställen, som upprättades av de olika småstaterna utefter floden,
vilka alla ville tjäna pengar till statskassan. Wienkongressen 1815 försökte
undanröja dessa problem genom att förklara, att sjöfart inte skulle kunna
hindras mellan den punkt, varifrån floden var segelbar och fram till dess
mynning. Detta innebar i praktiken att antalet tullställen reducerades, men de
upphörde inte förrän 1856, då järnvägarna började konkurrera och tog
över godstrafiken.
Under
hela tiden som Weser har utnyttjats som fartygsled har ständiga förbättringar
gjorts. Floden har breddats, fördjupats och rätats ut. Slussar har inrättats
liksom fördämningar för att möjliggöra en regelbunden nivåreglering av
vattnet.
Weser kan trafikeras i hela sin längd även om ebb och flod ställer till med problem på vissa delar av floden.
[Upp]
