Mosel

Mosel är Rhens längsta biflod och efter Rhen också Tysklands näst viktigaste fartygsled. Namnet har den fått av den latiniserade formen av det keltiska namnet Mosea. Floden rinner upp i Vogeserna i Frankrike och rinner i nordlig riktning och sedan i nordostlig i en mestadels trång dalgång i stora slingor. På enstaka håll, som t.ex. vid Trier, vidgar sig Moseldalen. För sjöfarten är den besvärligaste passagen den ogynnsamma kurvan vid Bremm, som har en radie på bara 350 m. Efter drygt 520 km mynnar Mosel ut i Rhen vid Koblenz efter en höjdskillnad på 676 m. Fågelvägen mellan de två punkterna utgör endast 278 km. På sin väg från källan i Frankrike passerar den Luxemburg och de tyska delstaterna Saarland och Rheinland-Pfalz. Den franska delen av floden uppgår till ca 278 km och 36 km utgör gränsen mellan Luxemburg och Tyskland. Den tyska delen uppgår till ca 206 km. Mosel är skeppningsbar från Thionville i Lothringen, vilket gör ca 392 km. För att överbrygga höjdskillnaderna finns nu 15 uppdämda nivåer med slussar.

I Tyskland brukar Mosel delas in i tre delavsnitt: Övre Mosel (delen från treriksgränsen Tyskland - Frankrike - Luxemburg fram till Saars inflöde vid Konz), Mellersta Mosel (området Konz - Briedel) och Nedre Mosel (Briedel - Koblenz). Från fransk sida var man speciellt intresserad av att kunna köra med större skepp på Mosel för att därigenom skapa förbindelser till industriområdena i Lothringen. Genom ett fördrag med Tyskland kunde man förhandla sig fram till en kanalisering av floden, så att den från 1964 med hjälp av 14 slussar kunde användas från Metz till Koblenz. Förutom av lastskepp trafikeras floden också av passagerarfartyg på väg mellan de många små vinorterna och städerna utefter Mosel. Utmed Mosel kan man med bil köra Moselvinvägen, som förbinder dessa vinorter från franska gränsen till Koblenz. Även cyklister har sin egen cykelled från franska Metz till Koblenz. På höjderna utefter Mosel finns en rad sevärda borgar och borgruiner. Landskapsbilden präglas annars av vinodlingar på de branta hangen, där skifferberggrunden ger goda förutsättningar för ett utmärkt vin.

Övre Mosel

I Tyskland brukar den delen av Mosel från Perl vid gränsen mot Frankrike och Luxemburg till Saars inflöde i Mosel vid Konz betecknas som Övre Mosel. I sin första del fram till Sauers inflöde utgör den gräns mellan Saarland och Rheinland-Pfalz å ena sidan och Luxemburg å andra. På sluttningarna har vin odlats sedan romartiden och området hör till den tyska vinodlingsregionen "Mosel-Saar-Ruwer", som numera kallas enbart "Mosel" eller "Südliche Weinmosel". De vanligast förekommande druvorna är Rivaner/Müller-Thurgau, Kerner, vit och blå Spätburgunder och den för Övre Mosel typiska Elbling, som anses vara införd av romarna. Under medeltiden spelade denna druva en underordnad roll och var nästan så gott som bortglömd för att nu åter ha blivit populär.

Mellersta Mosel

Mellersta Mosel sträcker sig ungefär från Konz till Briedel och präglas kraftigt av Mosels kraftiga meandervindlingar i dalgångarna mellan bergsområdena Eifel och Hunsrück. Här växer vinet på branta sluttningar och floden kantas av en mängd kända vinorter som Neumagen-Dhron, Bernkastel-Kues och Traben-Trarbach. Ända sedan romartiden har Mellersta Mosel präglats av vinodlingen och Mosel utnyttjades av romarna som transportled för det vin, som framställdes här. Den mest förekommande druvan är Riesling, men även andra sorter förekommer. Även om Mosel inte är något utpräglat rödvinsområde, har förekomsten av röda druvor ökat sedan 1990-talet.

Nedre Mosel

Nedre Mosel börjar ungefär vid Briedel och sträcker sig sedan ned till Mosels inflöde i Rhen. Även här finns talrika branta hang med typiska vinodlingar. På grund av de terrassformigt anlagda vinbergen i de branta områdena har området också blivit känt som "Terrassmosel".

[Upp]