Ems

Floden Ems rinner upp i området Senne på sydvästsluttningarna av Teutoburgerskogen, där källan ligger inom naturskyddsområdet Moosheide. Den flyter genom Nordrhein-Westfalen och Niedersachsen mot Nordsjön, där den mynnar ut vid Emden. Floden är ca 370 km lång av vilka 238 km är befarbara med inte alltför djupgående fartyg. Den första tredjedelen av floden genom Westfalen fram till Greven är inte användbar annat än med små båtar, den mellersta delen mellan Greven och Haren kan användas av mindre fartyg och den sista delen från Papenburg fram till mynningen av fartyg med ett djupgående av 7,3 m. Sträckan mellan Papenburg och Haren trafikeras av yrkestrafiken genom den parallellt löpande Dortmund-Emskanalen. På sin väg mot Nordsjön tar Ems upp vatten från ett stort antal bifloder.

Ems är en viktig vattenväg och av stor betydelse för inrikessjöfarten genom sina kanalförbindelser med Rhen (Dortmund-Emskanalen) och Weser (Mittellandkanal, Kustkanalen). Vid sidan av Elbe och Weser hör Ems till de tre stora floderna med utpräglad ebb och flod. Genom en anläggning vid Herbrum begränsas tidvattnets inverkan till ca 100 km från mynningen.

Ems var tidigare en flod som utmärktes av kraftiga meanderkurvor. Genom både naturens och människans påverkan har flodens lopp förändrats, varvid den samtidigt väsentligt har kortats av. En bild med de gamla meanderslingorna inritade över den nuvarande floden visar klart flodens förändring.

[Upp]