Donau

Donau rinner upp bland bergen i Schwarzwald och banar sig väg fram till Svarta Havet. På sin väg från källan till mynningen passerar den romantiska raviner, mäktiga borgar, slott och kloster. Inte vid någon annan flod finns en sådan mängd olika landskapstyper, sevärda städer, prunkande byggnadsverk och konsthistoriska klenoder. Donau är med sina 2888 km Europas näst längsta flod och drog tidigt till sig människor, som gärna bodde vid vattnet. De äldsta spåren efter mänsklig bebyggelse går tillbaka till ungefär 30 000 år f.Kr. På sin väg österut har Donau kontakt med tio länder (i några fall endast som gränsflod), varav längsta delen går genom Rumänien (1 075 km). Tyskland kommer här på andra plats (687 km).

Även om man vid en resa på Donau får uppfattningen, att man rör sig i det förgångna, är det en modern flod, som nästan i sin helhet kan utnyttjas av båttrafiken (2 415 km). Genom Main-Donaukanalen och Rhen förbinder den Nordsjön med Svarta Havet. I och med att denna kanal öppnades 1992, har man skapat den enda förbindelsen från Nordsjön till Sydösteuropa. Donau har länge haft stor betydelse som en av Europas viktigaste handelsvägar, men har nu också upptäckts av turisterna, som gärna följer med på en kryssning mellan Passau och Budapest eller kanske ända fram till Donaudeltat. 

Donaus sammanlagda längd:

• från Kelheim (slutpunkt för större fartyg) 2 415 km
• från sammanflödet av bifloderna Brigach, Brege och Donaukällan i Donaueschingen 2 845 km
• från Breges källa 2 888 km

Fram till det som i Tyskland kallas Riss-istiden började Rhen först vid Schwarzwalds sydvästra spets och det vatten från Alperna, som idag rinner mot Rhen, forslades vid den tiden av den forna Donau österut. De raviner, som idag inte längre har något vatten, i Frankiska Jura är delar av denna tidigare urflod, som var betydligt större än dagens Donau. På grund av förändringar i jordskorpan ändrade större delen av vattendragen från Alperna sin riktning och flyter idag till Rhen. Ännu idag rinner delar av Donauvattnet genom den porösa kalkstenen i Schwabiska Jura till den djupare liggande Rhen. Då stora mängder underjordiskt vatten allt mera äter sig in i den omgivande kalkstenen, antar man, att övre Donau en dag helt kommer att försvinna till förmån för Rhen. 

Mellan Immendingen och Möhringen uppträder i flodloppet  vattenlösa partier. Här försvinner en stor del av Donaus vatten i marken och når genom grottor i kalkstenen det avlägsna Aachtopf (en karstkälla vid Aach), varifrån vattnet sedan rinner ut i Bodensjön och senare in i Rhen. Vid lågt vattenstånd kan det förekomma att floden helt försvinner och nytt vatten tillkommer genom några mindre tillflöden. Eftersom detta tillstånd har inträffat allt oftare under senare år, leds en del av vattnet förbi de kritiska platserna och slussas in i Donau längre fram. 

© www.wsv.de

[Upp]