Bosättningarna i Thüringer Wald började senare än i de lägre liggande områdena och medan det framför allt längs med den norra randen av bergsområdet finns flera stora städer, finner man ännu idag uppe i bergsområdet nästan bara mindre orter. De första bosättarna kom under 600-talet och var invandrande slaviska stammar, som röjde mark åt sig. Den huvudsakliga svedjetiden pågick under 1000- till 1200-talen, och vid denna tid trängde också bönder och kolare fram till de högre belägna områdena liksom i det thüringska skifferbergsområdet. Under 1100- och 1200-talen började brytningen av järn, koppar och silver. Eftersom lantbruket inte var särskilt lönande och heller inte några rika handelsstäder uppstod, utvecklades många yrken och hantverken, som kunde bedrivas i hemmet. Som exempel kan nämnas glasblåsare, örtsamlare, beckkokare, snidare, dock- och leksakstillverkare m.fl. Under mitten av 1800-talet påbörjades sedan utvecklingen inom turismen genom att kurorter anlades i dalgångarna. Sedan man börjat bygga ut vägväsendet öppnades också de högre belägna områdena för turistnäringen. Runt 1900 gjorde vintersporten sitt intåg och denna koncentreras idag särskilt i trakten av Oberhof.
Thüringer Wald är en ca. 130 km lång och upp till
35 km bred höjdsträckning, vars högsta punkt är "Grosser Beerberg"
(982 m). Egentligen rör det sig här om två berg, som går över i varandra,
utan att man märker det: i väster Thüringer Wald och i öster "Thüringer
Schiefergebirge". Tidigare räknades hela området som Thüringer Wald, men
gränsen för detta mindre område går i söder vid en linje mellan orterna
Gehren och Lichtenau. Det smala berget är indelat i enskilda bergsryggar, som
består av vulkanisk porfyr. Däremellan ligger stora dalsänkor, som består av
röda sedimentjordarter. Höjdskillnaderna är relativt stora inom små områden
och just denna motsats mellan skogklädda berg och djupa dalar utgör
berglandskapets tjusning. Från de stora skogsområdena ned till förlandet
leder dalar, där man finner små åkerarealer och ängar, och på vissa
ställen (Schönbrunn och Luisenthal) har de djupa dalarna utnyttjats till att
bygga vattenreservoarer.
Vid den ovan omtalade linjen mellan Gehren och Lichtenau vidtar "Thüringer Schiefergebirge", som sedan på 2 mils bredd sträcker sig i sydöstlig riktning fram till Greiz vid floden Weisse Elsters dalgång. Som namnet antyder, består denna höjdsträckning till största delen av skifferbergarter. Även inom detta bergsområde är höjdskillnaderna mellan högplatåerna och dalgångarna stora och kan på sina ställen uppgå till 300 m. I Saales dalgång byggdes under mitten av 1900-talet två av Tysklands största vattenreservoarer, Hohenwarte och Bleilochtalsperre.
Trots att Thüringer Wald ligger inom den klimatiskt stabila och tempererade zonen i Mellaneuropa, kan vädret avvika markant från vad som är normalt för denna. Den huvudsakliga vindriktningen är sydvästlig, vilket är orsaken till att nederbördsmängden är betydligt högre på bergshöjdens södra sida än på den norra. I motsvarande utsträckning är klimatet betydligt svalare och mera nederbördsrikt i de höglänta delarna, vilket vintertid innebär, att det alltid finns tillgång till snö.
Området Thüringer Wald består i stort sett av fyra distrikt (Wartburg, Schmalkalden-Meiningen, Hildburghausen och Sonneberg) samt två fristående städer (Eisenach och Suhl).
[Upp]