|
| Foto:Franke |
Suhl (ca 43 600 inv.) är en av Thüringens distriktsfria städer och ligger på Thüringer Walds sydvästsluttningar på en höjd av mellan 400 och 900 m. Staden, som är ganska vidsträckt, breder ut sig i dalgångarna till floderna Steine, Lauter och Hasel omgiven av skogklädda berg.
Arkeologiska fynd från det område, som det
nutida Suhl omfattar, visar på, att människor levde här redan 2000 f. K.
Omkring 500 f. K. invandrade och bosatte sig keltiska stammar i området. Dessa
stammar hade kunskap, hur man skulle utvinna och 
bearbeta järnmalm. Från
300-talet stammar fynd av romerska mynt, som man hittat i stadsområdet. Detta
tyder på att Lauters dalgång kunde passeras, vilket förutsatte en bosättning
i närheten. Omkring 800 omnämns skriftligen flera av de nutida orterna i
Haseldalen och omkring 900 finns Suhl upptaget i en förteckning från klostret
i Fulda. Det dröjde emellertid fram till 1527, innan man fick
stadsrättigheter. Långt tidigare, under 1300-talet, hade man till staden
införskaffat två smältugnar för smältning av järnmalm, vilket gjorde, att
man kunde tillverka vapen och rustningsdelar, något som inbringade en hel del
pengar. Tillverkningen var dock inte enbart av godo, utan ledde också till
svår förstörelse i krigstid.
1718 tillföll området Kursachsen, vilket innebar att bergshanteringen och vapentillverkningen först gick tillbaka. Däremot utvecklades väverier och tillverkningen av praktvapen. 1751 räknas som startår för den kända vapenfabriken Sauer, som var Tysklands första vapenfabrik och den andra i Europa. I mitten av 1750-talet lyckades en annan fabrik att sälja 25 000 gevär till den preussiska armén, vilket medverkade till, att i freden 1815 Preussen lade beslag på staden och hela grevskapet Henneberg. Det fortsatta 1800-talet innebar genom industrialiseringen en ytterligare förstärkning av vapenproduktionen, samtidigt som tillverkningen av porslin tog fart. Under första världskriget hade staden många sysselsatta inom rustningsindustrin. Mellankrigsperioden innebar svåra tider för många, eftersom efterfrågan på vapen var minimal. Denna ökade dock markant under förberedelsefasen till och under själva andra världskriget, då Suhl återigen stod som vapenleverantör. Framför allt var det pistoler, stormgevär (ak) och andra automatvapen som producerades. För denna produktion användes mer än 10 000 tvångsarbetare.
Av den tidigare industrin har vissa branscher kunnat överleva till nutiden. En tidigare cykelfabrik tillverkade mopeder för att sedan övergå till motorcyklar, en vapenfabrik jakt- och sportvapen. Dessutom har tillkommit tillverkning av datorkomponenter.
Under 1950-talet växte Suhl snabbt och stora byggprojekt sattes igång för alla nyinflyttade. Härvid revs hela stadsdelar, vilket förändrade stadsbilden fullständigt. Denna utveckling fortsattes även efter den tyska återföreningen, då mycket av det befintliga byggnadsbeståndet behövde saneras.
Eftersom staden består av åtta stadsdelar,
kan man här besöka två sevärda rådhus, dels inne i centrala Suhl och dels i
Suhl-Heinrichs. Det centrala rådhuset är en av de mest markanta byggnaderna
vid det historiskt betydelsefulla torget. En inskrift påminner om Kapp-kuppen i
mars 1920. (Kapp-kuppen var Weimarrepublikens viktigaste inrikespolitiska
händelse under 1920, då Tyskland stod på randen till ett inbördeskrig och
riksregeringen tvingades att fly från Berlin. Namnet har kuppen fått genom en
av dess ledare, Wolfgang Kapp, en högerradikal, som med hjälp av trupper
försökte avsätta regeringen. Sedan han misslyckats, flydde han till Sverige,
där han fick asyl. Han återvände till Tyskland efter en tid och avled 1922.)
 |
|
Foto: Schimack |
Det historiska rådhuset vid torget i Suhl-Heinrichs är ett av de mest praktfulla frankiska korsvirkeshusen överhuvudtaget och tillkom 1541. Efter förstörelse i kriget återuppbyggdes det 1657. Vid detta tillfälle försågs det med den utsmyckade vackra gaveln, där man kan beundra korsvirkesbyggnadskonstens mångsidighet och rikedom.
Några få steg från torget står Mariakyrkan, en barockbyggnad från 1757. Kyrkan står exakt på den plats, där tidigare kyrkobyggnader har stått. Gamla inskrifter visar på året 1487 som det år man började bygga den första kyrkan. Både denna och några efterföljare förstördes av brand. En inskrift över den västra portalen anger 1757 som begynnelseår för den nuvarande kyrkan, som under 1970-talet genomgick omfattande inre rekonstruktionsarbeten. Blickfånget i kyrkan utgörs av predikstolsaltaret. I kyrkan finns flera detaljer av konsthistoriskt intresse.
En annan av stadens sevärda kyrkor är Korskyrkan, byggd 1731 - 1739. På tornet visas den polska örnen, eftersom Henneberger Land tillhörde Kursachsen fram till 1815. Kungen av Kursachsen var samtidigt polsk kung. Kyrkans alldeles speciella stolthet är den Eilert Köhler-orgel (mitten av 1700-talet), som fortfarande är i originalutförande.
Bland stadens museer kan nämnas
fordonsmuseet, som belyser stadens tillverkning av tvåhjuliga fordon sedan
1896. Bland de utställda fordonen finns också den legendariska AWO, som
tillverkades från 1950 och fram till 1957, då den bytte namn till Simson i
samband med att DDR-regeringen övertog fabriken efter den sovjetiska
militäradministrationen (SMAD). Maskinen tillverkas fortfarande.
 |
|
Foto. Franke |
Givetvis finns också ett vapenmuseum, det enda specialmuseet i sitt slag i Europa, som ger unika inblickar i vapnens historia under 700 år.
[Upp]
