Distriktet Schmalkalden - Meiningen

Det område, som idag omfattas av distriktet Schmalkalden - Meiningen, hör till de äldsta bosättningsområdena i Sydthüringen. Alltsedan 600-talet drog olika folkstammar genom Werradalen in i de angränsande dalgångarna för att bosätta sig där. Den rikliga förekomsten av skog och mineral gjorde området eftertraktat och snart nog uppstod industrier för bearbetning av skogen, malmen och det därur vunna järnet. Bland de första produkterna var vapen och rustningar men också verktyg och bruksföremål. Även idag utmärks distriktet av företag verksamma inom metallbranschen, vilka tillverkar t.ex. kedjor, verktyg och sportutrustning. Känd är också tillverkningen av kött- och korvprodukter från Thüringen.

Det ursprungliga området Schmalkalden tillkom redan 1247 och var ett av Tysklands äldsta. Det skiftade ägare ofta och tillhörde bl.a. klostret i Fulda, stiftet Würzburg och olika adliga ätter. Från slutet av 1500-talet räknades det som ett område i Hessen för att senare övergå till Preussen och efter 1944 till Thüringen. Området Meiningen tillhörde huvudsakligen grevarna av Henneberg och hertigarna av Sachsen-Coburg-Meiningen, innan det 1920 uppgick i Thüringen. Det nuvarande området tillkom 1994 genom sammanslagningen av de båda kretsarna samt delar av området Suhl och utgör ett av de största distrikten i Thüringen. Det sträcker sig från Rennsteig till Werra och från Grabfeld till Rhön. Floden Werra är den största i området men kompletteras av floderna Schmalkalde, Truse och Stille. Landskapen runt floderna är i stor utsträckning oberörda och tjänar som häckningsområden för många fågelarter. Den del av Rhön, som ligger i Thüringen, har fått särskild status som biosfärreservat och erkänns av Unesco.

Tre olika landskapstyper präglar området: Rhön som vandringsområde, Werradalen som ett uppåtsträvande område inom turismen och Thüringer Wald med dess talrika möjligheter att gestalta fritiden. Mest känd är den gamla residensstaden Meiningen genom sitt rikliga kulturella utbud. Schmalkalden är mest känt för sitt slott Wilhelmsburg och händelser i det förgångna som det schmalkaldiska förbundet (ett förbund mellan de evangeliska riksständerna) och de schmalkaldiska artiklarna (en bekännelseskrift av Martin Luther, där skillnaden mellan den reformerade och den gammaltroende kyrkan framgår).

Den lilla staden Brotterode (ca 3 100 inv.) är en liten klenod i Thüringer Wald och ligger vid en av de mest bekanta vandringslederna i Thüringen, Rennsteig, alldeles i närheten av Grosser Inselsberg (916 m). Den lilla bergstaden är känd sedan 1039. Förutom den i området vanliga malmbrytningen och metallbearbetningen förekom också flera industrier, som ägnade sig åt bearbetningen av råtobak. 1895 brann staden ned nästan fullständigt men återuppbyggdes som en sluten enhet med en struktur, som kan ses än idag. Staden har ett utmärkt klimat och erbjuder goda förutsättningar för att kunna uppleva oförstörd natur. Turismen har en lång tradition i Brotterode genom närheten till Rennsteig och det goda klimatet gjorde, att staden redan 1895 utsågs till statligt erkänd rekreationsort. Speciellt inom vinteridrotten (backhoppning) har staden ett gott rykte, sedan från 1950-talet och framåt ett stort antal kända idrottsmän från staden hade framgångar i VM och OS (Neuendorf, Aschenbach och Danneberg för att nämna några).

www.brotterode.com 

Meiningen (ca 21 800 inv.) hör till de äldsta och mest betydande städerna i Sydthüringen och tillkom förmodligen under 700-talet, då frankerna koloniserade området. Alltsedan dess har orten varit ett viktigt handels- och trafikcentrum för Franken, Rhön och Thüringer Wald. 982 omnämndes Meiningen första gången, då kejsaren Otto II överlämnade sin kungsgård till stiftet i Aschaffenburg. Först 1230 betecknades Meiningen som stad. Efter ett borgaruppror 1478 beskars stadens rättigheter avsevärt och i 1500-talets bondekrig förlorade staden på nytt. Under de följande århundradena bytte staden ägare ett flertal gånger, antingen som bytesobjekt mot annat område eller som följd av arvskiften. Ett ekonomiskt uppsving ägde rum under tiden runt 1600, då ett antal linneväverier byggdes. Under trettioåriga kriget plundrades staden och befolkningen decimerades kraftigt. 1763 övertog hertiginnan Charlotte-Amalie regentskapet för landet och inledde en period av reformer, som sedan fortsattes av hennes söner. Under perioden 1680 - 1918 utvecklades staden till ett kulturellt centrum med betydelse långt utanför stadsgränsen. Till denna berömmelse bidrog företrädare för hertighuset liksom betydande skådespelare, musiker och författare. Under 1800-talets slut hade staden en av Europas mest efterfrågade orkestrar, Meiningens hovkapell. Bränder runt sekelskiftet 1900 gjorde att stora delar av gamla stan förstördes och måste återuppbyggas. Bland de förstörda husen befann sig hovteatern, som dock snabbt ersattes med en ny byggnad uppförd i den tidens smak. Teatern har alltid varit av stor betydelse för Meiningen genom att man tidigt uppförde verk av författare, som sedan skulle räknas som de största.

Staden har många sevärdheter och man kan lätt se, att Meiningen under långa tider har varit residensstad. Speciellt under 1800-talet lät hertigarna anlägga representativa gator och byggnader, som vid sidan av de gamla korvirkeshusen i den gängse frankiska stilen, bestämmer stadsbilden. Staden har ett gynnsamt läge för vandrare med två ganska olika landskapstyper helt nära, Thüringer Wald och Rhön. Medan Thüringer Wald är ett känt mål för turister, har Rhön varit något mera okänt. Här kan den som är uppmärksam vid vandringen hitta flera sällsynta växter som t.ex. olika orkidéarter.

Slottet Elisabethenburg, bara några minuter från torget, började byggas 1682 på tillskyndan av hertig Bernhard I. Slottet uppvisar byggnadsstilar från barocken, neorenässansen och klassicismen. Under 238 år residerade här hertigarna av Sachsen-Meiningen. Numera återfinns stadsförvaltningen och diverse arkiv i slottet. Två våningar disponeras av museer, som visar en stor mängd målningar, skulpturer och grafiska verk av hög klass. Här finns också det världsberömda historiska teatermuseet, där man kan se historiska kostymer och rekvisita, som användes vid föreställningar runt om i landet, och ett musikmuseum med nothandskrifter från hovkapellet och en samling musikinstrument, som påminner om Wagner och Brahms.

Vid torget ligger också Mariakyrkan med sina 50 m höga torn. Vid sidan av rådhuset var kyrkan den viktigaste byggnaden i den medeltida staden. I kyrkans fundament finns idag beståndsdelar från de äldsta byggnadsverken i staden. Vid en ombyggnad av kyrkan under 1880-talet fann man delar, som visade på en tidigare enligt den tidens sed tornlös stenkyrka i tidig romansk stil från tiden omkring 1000. Det välvda koret tillkom runt 1450. Av de båda tornen är det norra från slutet av 1500-talet och därmed det äldsta. Inne i kyrkan finns en stor mängd gamla föremål, bl.a. vapensköldar från 1400-talet och målningar från 1600-talet. En madonnabild av sten, som tidigare stod utanför kyrkan, är från 1300-talet.

För ångloksintresserade kan nämnas, att staden har en verkstad, som reparerar äldre ånglok och som kan besökas vid vissa tider.

Enligt sägnerna skall Meiningen vara hemort för en av de mera kända tyska maträtterna, Thüringer Klösse, en rätt bestående av potatis, som rivits och formats till en bulle, innan den kokas.

www.meiningen.de 

Den lilla staden Oberhof (ca 1 600 inv.) är en av de många av myndigheterna godkända luftkurorterna i Tyskland. Redan under 1800-talet kom de första feriegästerna för att njuta av lugnet, landskapet och den rena luften. Utvecklingen har sedan dess gått så långt, att man numera har dubbelt så många bäddar för gäster som man har egna innevånare. Speciellt omtyckt som ett etappmål är orten av de vandrare som använder Rennsteigleden. På bara någon kilometers avstånd ligger "Grosser Beerberg", som är det högsta berget (982 m) inom Thüringer Wald. Vintertid är staden ett paradis för skidåkare av alla kategorier.

Intressant är den trädgårdsanläggning med ca 4 000 bergsplantor från hela världen, som är öppen under sommarhalvåret. Anläggningen är integrerad i den omgivande naturen och vägar utan hinder gör det lätt att gå runt och se de olika delarna.

Oberhof är också känd som en stad med rika hantverkstraditioner inom de flesta områden. Speciellt kända är träsniderier och vaxarbeten, men också konsthantverk med utgångspunkt i glas, silver och mineraler är ofta förekommande.

www.oberhof.de 

Schmalkalden (ca 18 000 inv.) är känt sedan 874 och fick stadsrättigheter omkring 1180. Staden förstördes genom krig i början av 1200-talet och intogs senare av greven av Henneberg. 1319 grundades ett Augustinerkloster och strax efteråt kom den första hänvisningen till den för staden viktiga järn- och stålvaruproduktionen. Under de kommande århundradena växte denna näringsgren ut, så att det i mitten av 1500-talet fanns över 200 smedjor med olika inriktningar. För staden betydelsefulla årtal är 1530, då det schmalkaldiska förbundet grundades, och 1537, då förbundsdagen sammanträdde i staden och Martin Luther offentliggjorde sina schmalkaldiska artiklar. Då furstarna i det schmalkaldiska förbundet blev allt mäktigare, förklarade kejsaren Karl V krig mot dem 1546 och vann en avgörande seger året efteråt. Som en följd av det trettioåriga kriget minskades stadens ekonomiska välstånd genom att järn- och stålvaruproduktionen påverkades starkt negativt. Trots nedgången intog just detta hantverk en betydelsefull plats ända fram till slutet av 1800-talet, då industrialiseringen gjorde sitt intåg. Ännu idag utgörs ryggraden i stadens näringsliv av små och medelstora företag inom de flesta näringsgrenar. Ett stort stöd har dessa företag genom de tekniska skolor, som bedriver forskning på hög nivå inom de områden som industrierna representerar. 

Schmalkalden har en stadskärna, vars byggnadssubstans till övervägande delen härstammar från 1500- till 1700-talen och som begränsas av de resterande delarna av stadsbefästningen. Tillsammans med slottet Wilhelmsburg och dess sidobyggnader och stadskyrkan St. Georg hör staden till de städer i Thüringen, som har ett speciellt kulturellt värde. 

Slottet Wilhelmsburg byggdes 1585 - 1590 och har blivit ett kännemärke för staden. Det hör till de mest betydande renässansbyggnaderna i Tyskland med en stor mängd bevarade yttre anläggningar (t.ex. portvaktshus, exercisplats, trädgårdar, brygghus m.m.), bevarad originalstruktur av rummen med rika väggbemålningar och stuck. Mycket vackra är också de representativa festsalarna liksom den protestantiska slottskyrkan, vars orgel är en av de äldsta ännu spelbara instrumenten i Europa. Orgeln stod färdig 1589 och har 252 träpipor, som gör att den tillhör Tysklands dyrbaraste orglar tack vare sin sällsynthet. Under sommarmånaderna kommer organister från hela världen för att ge konserter med musik från renässansen och den tidiga barocken. 1878 inrättades i slottet ett museum, som bl.a. visar värdefulla kulturhistoriska samlingar från renässansen.

Stadskyrkan St. Georg, som är det dominerande byggnadsverket i den k-märkta gamla stan, är en av de vackraste sengotiska hallkyrkorna i Thüringen och byggdes under tiden 1437 - 1509. Iögonfallande är kyrkans båda olika torn, den spetsiga takryttaren med uret och liemannen, det gotiska soluret och det utsmyckade spetsbågefönstret i koret. I denna kyrka predikade Martin Luther i samband med riksdagen 1537. Till kyrkans sevärdheter hör också den s.k. Schusterorgeln och det lilla tornrummet på 50 m höjd i sydvästra tornet. Till vänster om kyrkan ligger stadens rådhus.

www.schmalkalden.de 

Genom detta område passerar turistleden: Klassikervägen

[Upp]