Weimarer Land

På det område som nu täcks av distriktet Weimarer Land finns många bevis för, att landet har varit bebott under förhistorisk tid. Det äldsta förhistoriska objektet är en upprättstående sten från den yngre stenåldern. Den finns i Buttelstedt nära Weimar, anses ha haft kultisk betydelse och åldern uppskattas till ca 4.000 år. Av historiskt intresse är också grottorna vid Buchfahrt (nära Weimar). Dessa befästa anläggningar beräknas ha tillkommit för ca. 1500 år sedan, då frankerna lät bygga ett herresäte på berget, sedan de tillsammans med sachsarna 531 hade besegrat det thüringska kungariket. 

Distriktet Weimarer Land omsluter den fria staden Weimar. Området genomkorsas från sydväst mot nordost av floden Ilm, vars skyddade landskap i "Mittleres Ilmtal" (mellersta Ilmdalen) erbjuder förtjusande utflyktsmål. I norr begränsas område av Finnes höjdsträckningar och i söder av utlöpare från Thüringer Wald. Den norra delen uppvisar böljande landskap av kullar men knappast några skogar; i söder består landskapet av kullar och berg med ett skogbestånd av bok, tall och gran beroende på jordarten. Större delen av distriktets yta används inom jordbruket.

Från distriktet kommer flera kända personligheter som t.ex. K. F. L.  Dobermann, som avlade fram den kända hundrasen, filatelisten Michel, känd för sin katalog över tyska frimärken.

Det tidigare näringslivet bestod till stor del av jordbruk och industrier inom manufaktur- och porslinsbranschen. Idag är näringslivet mera diversifierat med företag inom industri, handel och hantverk. Den fruktbara jorden möjliggör ett utvecklat lantbruk och i närheten av Bad Sulza, i början av Saale-Unstruts vinområde, finns vinodlingar, som ger ett torrt thüringervin. Bland industrierna märks företrädare för livsmedels-, textil- och tryckeribranschen samt metallbearbetning. Vid sidan av kurverksamheten är också turismen en viktig ekonomisk faktor. Härtill bidrar inte minst de närliggande städerna Weimar och Jena.

Områdets största stad är Apolda (ca 24 400 inv.), ett namn som ursprungligen betydde "äppleområde" och som tillkom omkring år 300. Under 1100- eller 1200-talet tillkom slottet Apolda som säte för en grevlig ätt. 1119 är orten omnämnd för första gången i samband med gåvor till kyrkan. 1289 får bosättningen omkring borgen stadsrättigheter och i mitten av 1500-talet byggs ett nytt, större rådhus. Grunden till stadens rykte som manufakturstad lades 1593, då innevånarna fick lära sig att sticka strumpor med hjälp av fem stickor. Ett betydande uppsving fick denna bransch genom inrättandet av ett handelshus 1789. Den andra  industrin, som gjort staden bekant, tillkom 1722, när det första gjuteriet för klockor grundades. Under 1860-talet påbörjades hundmarknaden i Apolda, där senare den i staden framavlade dobermannpinschern presenterades. Under 1800-talets slut utvecklades gjuteribranschen, så att en firma kom att specialisera sig på klockspel, som blev mycket efterfrågade världen över. Under 1900-talets början övergår Apolda till att bli industri- och handelsstad med bl.a. bilproduktion. De efter kriget genomförda konfiskeringarna och förstatligandena gjorde att staden fick en helt ny näringslivsstruktur, där textilindustrin utgjorde en viktig faktor. Efter 1991 har denna åter gått tillbaka i betydelse efter införandet av marknadsekonomin. 

Till stadens sevärdheter hör Martinskyrkan, som är stadens äldsta från början av 1100-talet och av romanskt ursprung. Under 1600-talet byggdes den om och försågs då med det barocka tornet med dess öppna kupol.

Stadens övriga sevärda saker är i mångt och mycket förenade med den tidigare industrin. Så kan man t.ex. i klockmuseet följa klockornas kulturhistoriska utveckling från den allra första början till nutiden. I stadsmuseet kan man också följa utvecklingen av stadens textilindustri. Museet har också kunnat införskaffa en av de bilar, som byggdes i staden, en Piccolo Mobbel från 1909, som fram till att dess visningsplats i stadsmuseet har byggts färdig, kan ses i hotellet vid slottet.

www.apolda.de 

Bad Sulza (ca 8 400 inv.) ligger i floden Ilms dalgång, ung. 4 km innan den mynnar ut i Saale. Den lilla idylliska staden befinner sig inom området "Nedre Ilmaue" och har ett milt klimat, vilket tillsammans med den för området typiska kalkhaltiga jorden gör det möjligt att odla vin på de solbelysta bergen. Här börjar och slutar också "vinvägen Saale-Unstrut". Staden ligger inom ett område, som ibland brukar kallas "Österns Toscana", där Östern då innebär östra Tyskland. Det milda klimatet, de vidsträckta skogarna, det skyddade läget och de hälsobringande källorna har gjort att många söker sig till platsen för rekreation. Till stadens popularitet bidrar också närheten till flera kulturhistoriskt betydelsefulla större städer. Ett samarbete mellan Bad Bibra och Bad Kösen i Sachsen-Anhalt (området Saale-Unstrut) och Bad Sulza vill lyfta fram de regionala erbjudandena inom kurverksamheten, som på så vis kompletterar varandra. 

Till stadens sevärdheter hör ett imponerande graderverk, som hjälper till att berika luften runt omkring med salt, vilket gör den speciellt mild men salthaltig. Andra instanser för saltutvinning visas också inom kurparken och ortens historia, som helt bygger på förekomsten av salthaltiga vattenlösningar, dokumenteras på hembygdsmuseet. 

Stadens andra stora begivenhet är framställningen av vin, som har ägt rum i över 800 år i staden. De mest förekommande druvsorterna i området är Müller-Thurgau, Traminer, Bacchus och Kerner. 1999 infördes nya sorter som  Gutedel, Weißburgunder, och Riesling och som första rödvin på ett vingods i Thüringen Regent.

Blankenhain (ca 6 800 inv.) är känt sedan 1252 och är en stad som ligger omgiven av skogar och ängar i floden Schwarzas dalgång. I närheten finns sandsten och kalklager i dagen och med litet tur hittar man avtryck och fossil i avlagringarna. Bergen runt om Blankenhain når ca. 500 meters höjd, medan staden ligger på ca. 350 m. Ungefär 1 km österut ligger naturskyddsområdet Seeteich, där många sällsynta och skyddade fågelarter och groddjur lever. Skogarna består till största delen av gran, tall och bok och har ett väl utvecklat nät av vandringsleder.

Av stor betydelse för staden blev tillverkningen av keramik, som påbörjades redan 1790. Bidragande orsak var de goda tillgångarna till råmaterial i omgivningen. 1797 besökte man med sina nya produkter mässan i Leipzig. Övervägande tillverkade man bruksföremål men också artiklar som pipor och piphuvuden. Fortfarande kan man se koppar från 1790 och delar av den bröllopsservis, som ägaren gjorde till sin dotters bröllop. Efter utbyggnad kom fabriken under 1800-talet att bli stadens viktigaste företag och genom utvidgning av verksamheten under 1900-talet kunde man också satsa på export. Även efter andra världskrigets slut kunde verksamheten fortsättas, men nu som statligt företag. Företaget existerar fortfarande och dess tillverkning kan beses efter föranmälan. Fabriksförsäljning av ca 10 000 olika artiklar ur tillverkningen.

Till stadens sevärdheter hör slottet, som ursprungligen var en frankisk rundborg från 600-talet. Mitt i den 750 år gamla staden finns alltså en befäst bosättning, som är över 1300 år gammal. Formen hos det nuvarande slottet baseras på en återuppbyggnad efter en brand i slutet av 1600-talet. Eftersom slottet aldrig var residens, fattas alla arkitektoniska utsmyckningar. Byggnaden är uppförd som en oregelbunden oval och har inte bara ett arkitektoniskt värde tack vare sin särprägel utan erbjuder staden dessutom idealiska förutsättningar som ett kulturellt centrum. Den yttre borggården är tillräckligt stor för att erbjuda plats för omfattande festligheter, den inre borggården, som är betydligt lugnare, är idealisk för tillställningar av mera individuell karaktär.

Stadens kyrkor, St. Severi och Nonnenkirche, tillkom vid ungefär samma tid. St. Severi byggdes i slutet av 1400-talet på murarna efter en äldre kyrka. Kyrkan var från början katolsk men övergick 1525 i samband med reformationen till att bli evangelisk. Dock kan man i kyrkan fortfarande se rester från den katolska perioden, då man hade inte mindre än fem altare. Från 1500-talet är också det krucifix, som hänger ovanför altaret. Mera iögonenfallande är de sju snidade figurer, som ingår i ett sengotiskt altare. En av kyrkans rariteter är ett litet glasfönster från 1500-talet föreställande en knäfallande abbot hållande en krumstav i den ena handen och en kyrka i den andra.

Den andra kyrkan, Nonnenkirche, hette ursprungligen St. Annenkapelle, men fick sitt nuvarande namn genom ett förvanskat uttal. Ett exakt byggår kan man inte fastställa, men man antar att den tillkom omkring 1502. Eftersom alla gudstjänster hölls i stadens andra kyrka, föll kapellet i glömska under en tid. Efter trettioåriga kriget fanns inga pengar för att återställa kyrkan, varför den förföll allt mera. Senare ställdes den dock i ordning, så att man kunde hålla de katolska gudstjänsterna här.

www.blankenhain.de 

Staden Bad Berka (ca 7 600 inv.) är en liten kurort mitt i det 150 km² stora landskapsskyddsområdet "Mellersta Ilmdalen". De vidsträckta gran- och bokskogarna liksom förekomsten av hälsobringande vatten gjorde, att orten redan under tidigt 1800-tal byggdes ut till kurort. Under senare år har staden genomgått en omfattande sanering och utbyggnad.

Ortens historia går annars tillbaka till 1119, då den först omnämndes, och 1414 betecknades den som stad. Ett antal stora bränder och kraftiga vattenöversvämningar gör att beståndet av mycket gamla byggnader är begränsat. Framför allt under 1900-talet skedde stora satsningar på medicinsk behandling som en uppföljning till kurverksamheten.

Till stadens sevärdheter hör Mariakyrkan, som ligger högt belägen på det som idag kallas "kyrkoön". Anledningen till placeringen var floden Ilms ofta förekommande översvämningar. 1608 förstördes staden genom en brand, som också omfattade kyrkan. 1727 påbörjades återuppbyggnaden med tornet; 12 år senare började man också bygga upp resten av kyrkan och återanvände då delar av de kvarvarande murarna efter den gotiska klosterkyrkan. Den nya kyrkan byggdes dock i barockstil. Av kyrkans inventarier kan nämnas predikstolen och dopfunten från 1739.

www.bad-berka.de 

[Upp]