Saalfeld-Rudolstadt

Området Saalfeld-Rudolstadt ligger i södra delen av Thüringen och finns sedan 1994, då förvaltningskretsarna runt de båda städerna, som utgör de dominerande centralorterna i området, slogs samman. De båda städerna har en över 1000 år gammal växlingsrik historia bakom sig, där viktiga avsnitt i städernas historia präglades av grevarna av Schwarzburg. Under deras ledning utvecklades området både ekonomiskt och kulturellt bl.a. genom byggnadsverksamhet, som gjorde att hantverk och industri blomstrade samtidigt som man lockade till sig 1700- och 1800-talens stora kulturpersonligheter.

Drygt hälften av områdets areal utgörs av skog och 36% av jordbruksmark. Just denna uppdelning gör att området i sig kan erbjuda både ett prestationsstarkt näringsliv och ett landskap fullt av rekreationsmöjligheter. Typiskt för näringslivet i området är mångfalden av hantverksföretag och större industrier inom branscherna ståltillverkning, kemiska och medicinska produkter, elektronik, maskintillverkning, porslin, leksaker och livsmedel.

Området hör till de vackraste trakterna i Thüringen med väl utbyggda turistiska mål som t.ex. grottorna i Saalfeld, olika byggnader i Rudolstadt, staden Bad Blankenburg som inkörsport till den romantiska Schwarzadalen m.m. Sex av Tysklands turistiska vägar genomkorsar området och många utbyggda cykel- och vandringsleder står till förfogande.

Staden Saalfeld (ca 28 100 inv.) hör med sin över elvahundraåriga historia till Thüringens äldsta städer och ligger inbäddad i floden Saales dalgång. Redan 899 finns här omnämnd en befäst gård, som senare under 900-talet utvecklades till en kungsgård. Sedan man grundat ett benediktinerkloster 1071 utvecklades orten till ett kyrkligt maktcentrum i södra Thüringen. Omkring 1180 anlades under kejsar Fredrik Barbarossa en stadsbosättning. Bekant blev staden omkr. 1500 genom sina snideriverkstäder. Den ekonomiska uppgången under 1500-talet var ett resultat av brytningen av koppar- och silvermalm samt den florerande handeln med avlägsna platser. Den gamla handelsvägen mellan Nürnberg och Leipzig ledde genom Saalfeld och förde med sig både rikedom och en öppenhet gentemot världen i övrigt. Det industriella uppsvinget satte igång 1860, då den första maskinfabriken grundades. Denna efterföljdes snart av andra industrier inom bl.a. den optiskt-mekaniska branschen och tillverkningen av chokladprodukter. Det nuvarande näringslivet karaktäriseras av maskinbyggnad, mikroelektronik, medicinteknik och tryckeriverksamhet. Fortfarande är tillverkningen av sötsaker (choklad) viktig i staden. Den ursprungliga fabriken var DDR:s största chokladfabrik, då den 1991 övertogs av firman Stollwerck, Köln, och är nu en av stadens största arbetsgivare.

I staden finns ett stort antal byggnadsverk i sten, som har gett staden namnet "Thüringens stenkrönika". Till dessa byggnadsverk hör Darrtor, som är en av stadens fyra kvarvarande stadsportar och under sommarmånaderna öppen för besökande. Uppifrån porten har man en god utsikt över Gamla stan och dess omgivningar liksom mot de omgivande bergen och höjderna runt staden. Av de ursprungliga fem stadsportarna intar Darrtor en särställning i stadens befästning, eftersom tornet utgjorde förbindelseled mellan staden och den tidigare byn Alter Markt, som låg utanför stadsbefästningen. Även de tre övriga stadsportarna är mycket sevärda.

Den stadsmur, som omgav staden, tillkom under 1200-talet och beräknas ha varit färdig 1250. De rester av stadsbefästningarna, som man kan se idag, tillkom till största delen under 1300- och 1400-talen. Den ursprungliga muren torde ha varit mellan 6 och 8 m hög och rester av denna kan fortfarande se på vissa ställen i staden. I muren fanns inbyggda bastionsliknande utskjutande torn, av vilka fortfarande tre finns kvar. Alltsedan 1700-talet förlorade muren sin betydelse som befästningsverk och man började till och med att använda den som yttervägg i hus som byggdes. Senare revs stora delar av den. Trots detta har en förvånansvärt stor del av befästningsanläggningarna kunnat bevaras och 1995 genomfördes en stegvis reparation av murens södra delar.

Stadens rådhus byggdes upp under början av 1530-talet och blev till ett av Thüringens vackraste. Stilmässigt är det en blandning av sengotikens inhemska tradition och modernare arkitektoniska element från renässansen. Rådhuset intar en dominerande ställning bland byggnaderna vid torget och dess framsida är rikligt och harmoniskt disponerad. Sidan delas i två hälfter av ett utskjutande trapptorn med spetsig kupol. Tornet är vidare försett med en balkong, varifrån man kunde lämna viktiga meddelanden till befolkningen. På tornets ömse sidor finns olika utformade burspråk, av vilka det högra ger byggnaden ett pregnantare utseende. Trots omfattande ombyggnationer under slutet av 1800-talet kan de övre våningarnas ursprungliga rumsindelning fortfarande rätt väl urskiljas. 1998 utfördes en genomgripande restaurering, som framför allt omfattade inre konstruktioner, men även takets skifferbetäckning återställdes till sitt förutvarande utseende. På torgets norra sida lägger man märke till en rad hus, som har sitt ursprung i medeltida försäljningsstånd. Husen tillkom 1849 i senklassicistisk stil, sedan de tidigare korsvirkeshusen hade måst rivas på grund av byggnadernas dåliga tillstånd. 

Den evangeliska Johanniskyrkan är en gotisk hallkyrka, vars treskeppiga långhus fortsätts i öster av ett enda skepp för koret. I vinklarna mellan kor och långhus står två torn, som fick sin likformiga gestaltning först 1890. Till kyrkans besynnerligheter hör den yttre predikstol, som finns i kyrkans sydvästra hörn. Kyrkans imponerande inre bestäms av de kraftiga pelarna. Motsatsen mellan kor och långhus framhävs av dels det tre steg högre belägna koret och dels det ljus, som finns där i motsats till långhusets mörkare utformning. Vid restaureringen 1982 togs hänsyn till kyrkans medeltida färggivning, som nu återställdes. Vid arbeten i koret upptäcktes en tidig målning föreställande blommor och örter, som hade målats över under 1600-talet. Dessa var så skickligt gjorda, att nästan 80 stycken kunde bestämmas botaniskt. Kyrkans altare är förmodligen tillverkat av en lokal mästare.

Grundstenen till residensslottet i Saalfeld lades 1677 av hertigarna Albrecht och Bernhard av Sachsen-Gotha, sedan det tidigare benediktinerklostret på platsen hade rivits. Samtidigt med slottsbyggnaden anläggs i södra delen av området en slottspark i fransk symmetrisk stil, vars mittelpunkt utgöres av en stor brunn. Här byggdes också kavaljershus och orangeri. Speciellt för den tiden var, att anläggningen stod öppen för alla, som ville ta en promenad där. Det barocka slottskapellet med sin rikliga utsmyckning av plastiker och målerier hör till de mest mogna prestationerna inom protestantisk barock kyrkobyggnadskonst i Thüringen.

Ett besök i Saalfeld bör också omfatta grottorna (1 km söder om Gamla stan), som man kan läsa om i Guiness rekordbok, eftersom de är världens färgrikaste grottor i sitt slag. Som turistattraktion kan de jämföras med Wartburg, Kyffhäuser eller Weimar och har årligen över 200 000 besökare. Det som framför allt fascinerar besökarna är mångfalden av och färgprakten hos mineralerna. Den äldsta grottan öppnades för besökare redan 1861, men senare har de också fått ett rykte som hälsosamma källor med medicinsk effekt på sjukdomar i de övre luftvägarna.

www.saalfeld.de 

Rudolstadt (ca 25 800 inv.) är känd sedan 776 och blev stad 1326. 1340 övergick den i Grevens av Schwarzburg ägo och upphöjdes till huvudstad och residensstad i det senare bildade furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt. Under de följande århundradena utvecklades Rudolstadt till ett betydelsefullt kulturellt och politiskt centrum, då den  framför allt förknippas med tysk konst- och kulturhistoria. Blomstringstiden inföll under 1700- och 1800-talen samtidigt med Weimars och Jenas. Många av den periodens kulturella personligheter som Schiller, Goethe, Fichte, Humboldt, Schopenhauer, Wagner, Liszt och Paganini förknippas med staden och dess närmaste omgivningar. Det dröjde länge, innan staden fick industrier, som förtjänade namnet. I mitten av 1700-talet påbörjades tillverkningen av porslin, men det skulle dröja till senare delen av 1800-talet, innan andra tillverkningar skulle få en mera utvecklad industri. Fram till dess präglades staden av dess jordägande innevånare. Det avgörande genombrottet kom med anslutningen till järnvägsnätet. Nu grundades företag, som tillverkade bl.a. läkemedel och leksaker, som kom att bli kända världen över. Senare tillkom också kemisk industri, som blev känd för sina syntetiska fibrer.

Ett kännemärke för staden är slottet Heidecksburg, som tack vare sin belägenhet på Slottsberget ovanför Gamla stan är synligt på långt håll. Det mäktiga barockslottet med sina tre flyglar tillkom under 1700-talets andra hälft på resterna av en tidigare nedbrunnen renässansanläggning. Fram till 1918 var det residens för fursteätten Schwarzburg-Rudolstadt. I slottets inre finns många kulturhistoriskt värdefulla konstföremål. Vid sidan av de furstliga bostads- och festrummen kan man också bese en omfångsrik porslinssamling, tavlor, vapen, bibliotek och växlande utställningar. Den stora festsalen hör till den tyska rokokons vackraste och slottet i sin helhet är det praktfullaste barockslottet i Thüringen.

Stadskyrkan St. Andreas är en treskeppig sengotisk hallkyrka, som tillkom under åren 1463 - 1475 genom ombyggnad av en tidigare kyrka från 1100-talet. Den nutida bilden av kyrkan präglas i stort av en ombyggnad under 1630-talet liksom av den inre utsmyckningen från tidig barock. En av kyrkans klockor från 1499 skall ha inspirerat Schiller till en av hans mest bekanta dikter, das "Lied von der Glocke".

www.rudolstadt.de 

Bad Blankenburg (ca 7 500 inv.) är en betydligt yngre stad och omnämnd först 1267, även om den har funnits tidigare. Som stad omtalas den 1323. Under medeltiden var Blankenburg en typisk liten stad bestående av jordägande innevånare. Under denna tid är den också känd för sin utvinning av silver och odling av vin. Dessa båda näringsgrenar förlorade med tiden sin betydelse och ersattes av bl.a. kurverksamhet och odling av lavendel. Jordförhållandena och klimatet erbjöd idealiska växtbetingelser och den nya produkten gav odlarna en ny inkomstkälla. Ett svårt ingrepp i stadens historia utgjorde den stora stadsbranden 1744, då så gott som samtliga hus i staden förstördes. I mitten av 1800-talet upptogs kur- och badverksamheten genom att ett behandlingshem inrättades i den nuvarande kurparken. Fram till första världskriget utvecklades staden till en blomstrande kurstad med sanatorium och villakvarter typiska för den tiden. Efter andra världskrigets slut ändrade staden karaktär till semesterort med industri. I samband med Tysklands återförening skedde en kraftig omstrukturering, så att tyngdpunkten förlades till medelstora företag och en satsning på kurverksamheten.

Till stadens sevärdheter hör borgen Greifenstein, som är en av Tysklands största feodala borgar. Den ligger högt belägen på berget Hausberg och omges av ett unikt naturskyddsområde, där man också finner utmärkta vandringsleder. Borgen, som ända in på 1600-talet benämndes slott Blankenburg, hade sin blomstringsperiod under 1200- och 1300-talen, då den utgjorde residens för grevarna av Schwarzburg-Blankenburg. Vid 1500-talets mitt började anläggningen att förfalla och grevarna flyttade sitt residens till Rudolstadt. I mitten av 1600-talet skedde en upprustning av borgar i Tyskland, då man fruktade turkiska anfall. Vid 1800-talets början rasar flera delar av borgen. Under hela det resterande 1800-talet och en bit in på 1900-talet pågår uppbyggnadsarbeten. Borgen restaurerades senast vid senaste sekelskiftet. Den används förutom vid festligheter också vid konserter.

Förknippat med staden är en personlighet inom den tyska pedagogiken, Friedrich Fröbel. Utomlands är han som person inte så känd, som den verksamhet han instiftade. Han insåg nödvändigheten av att ge små barn undervisning, som skulle främja deras utveckling. I och med detta hade han gett upphov till föregångaren till våra dagis, Kindergarten, ett ord som spridit sig över stora delar av världen.     

www.bad-blankenburg.de 

Genom detta område passerar turistleden: Klassikervägen

[Upp]