Saale-Orla

Genom utgrävningar av framför allt olika grottor i området omkring övre Saale har man kunnat belägga, att människor har vistats i området redan under tiden närmast efter den sista istiden. Däremot är det inte skriftligen omnämnt förrän 1071, då den adliga ätten Lobdeburg slog sig ned vid Jena och härifrån trängde vidare söderut, samtidigt som man  byggde nya herresäten och lät kristna regionen. Sedan ätten hade dött ut, följde ständiga delningar och sammanslagningar av territoriet, vilket gjorde, att en mängd små furstendömen uppstod. Området begränsas i söder av de thüringska skifferbergen och övre Saaledalen och i norr av Orlasänkan och hedmarkerna. Avspärrningarna i Saales dalgångar gör, att här ligger Tysklands största uppdämningssystem. Här finns inga naturliga tillflöden, utan allt vatten utgörs av regnvatten.

Den goda tillgången till vatten medför också, att det är väl sörjt för både tillgång till energi och färsk fisk. Näringslivet i regionen baseras i stor utsträckning på medelstora företag och mångsidig produktion, så att den ekonomiska jämvikten ändå kan bibehållas, om någon bransch skulle råka i kris. Till de äldre branscherna hör bl.a. tillverkningen av verktyg, maskiner, choklad, porslin, papper m.m. Av stor betydelse är också lantbruket. Till de senare tillkomna hör trä- och byggprodukter, bilinredning och turism, som framför allt drar besökare genom de goda möjligheterna till vattensport och vandring. I området finns också flera sevärda slott och borgar, naturområden och små städer.

Till områdets småstäder hör Hirschberg (ca 2 600 inv.), som ligger terrassformat anlagd vid övre delen av floden Saales högra strand. Staden finns omnämnd 1296 för första gången och dess stadsrättigheter bekräftades 1479 av den böhmiske kungen. Den gamla stadskärnan sträckte sig som en sammanhängande rad av hus mellan de två nuvarande gatorna Ginggässlein och Saalgasse. Det är inte troligt att staden omgavs av någon mur, men utseendet av de gamla husen tyder på att de utgjorde någon form av skydd utåt. Stadsbilden präglades framför allt av den för staden viktiga läderfabriken, som bredde ut sig även på platser, där det fanns gamla boningshus, som nu fick lämna plats för den framväxande verksamheten. För att beskriva lädertillverkningens traditionsrika historia och dess betydelse för staden har ett museum över verksamheten inrättats. Ytterligare hus revs efter 1945 i samband med utbyggnad av gränsbefästningar. Eftersom Hirschberg låg inom ett spärrområde kom murar, taggtråd och minfält att eftertryckligt sätta sin prägel på staden.

Hirschbergs turistiska begivenhet är slottet beläget på en klippa högt ovanför staden. Borgen byggdes troligen omkring 1200, men inte heller den finns omnämnd förrän 1296. Under tiden därefter var den ofta ett tvistefrö mellan olika ätter och bytte ägare flera gånger. Det nuvarande slottet, varifrån man har en utmärkt utsikt över staden, Saale och landet på andra sidan floden, är byggt i enkel barockstil. 1920 övergick slottet i delstatens ägo och har sedan dess använts som bostad. (Hjorten på bilden är i naturlig storlek och ingår i stadens vapen.)

Kyrkorna i Hirschberg är enkelt byggda men ändå vackra. Den äldsta av dem är kyrkan i förorten Sparnberg. Den byggdes 1437 och har ett ytterst stämningsfullt inre. Bänkar, läktare och tak är tillverkade i naturligt trä, som är flera hundra år gammalt. Kyrkans väggar är delvis försedda med målningar.

Bilderna från Hirschberg har vänligen ställts till förfogande av Drogerie Bahner.  www.stadt-hirschberg-saale.de/ 

Foto: Peterlein

"En vacker liten stad" kallade Goethe Pössneck (ca 14 000 inv.), när han besökte den. Staden är känd sedan 700-talet, då slaviska stammar bosatte sig i området. Under 1000-talet påbörjades flera byggnader, som ännu delvis finns kvar, däribland två kyrkor och ett herresäte, men skriftligen omnämnd blir staden först 1252 genom en urkund från ett kloster i Saalfeld. Under andra hälften av seklet utgjorde området runt Bartholomeikyrkan utgångspunkten för staden, som byggdes upp kvadratiskt med ett rätvinkligt gatunät och ett centralt torg. En mur med torn och portar omgav staden. Innanför murarna grundades också ett karmeliterkloster 1315. Först 1324 betecknades Pössneck som stad. 1453 skänkte klostret en summa pengar till staden, för att man skulle bygga "det vita tornet". Vid ungefär samma tid byts också stadsmuren ut mot en ny, starkare. Vid reformationens intåg 1525 upplöstes klostret. Under trettioåriga kriget inkvarterades ofta svenska regiment och krigsdeltagare från båda sidor utsatte staden för plundring, rån och mord. Stadens näringsliv kom tidigt att präglas av två speciella hantverk: klädestillverkare och garvare. Dessa efterföljdes senare av porslinstillverkare. Införandet av yrkesfrihet 1862 ledde till att många klädestillverkare och garvare startade egna fabriker, vilket påbörjade stadens industriella uppsving. Under andra världskriget förlades en del av rustningsindustrin till Pössneck, som därigenom blev ett mål för de allierades bombningar. Efter kriget beslagtogs många industrier och andra organiserades om enligt vedertaget socialistiskt mönster. 

Foto: Peterlein

Till stadens sevärdheter hör rådhuset, som hör till Thüringens vackraste sengotiska rådhus. Byggnaden påbörjades 1478 var i allt väsentligt klar 1485. Under 1490-talet tillkom nord- och sydgavlarna och 1531 den fristående trappan. Förutom förvaltningsrum finns också stadsmuseet inhyst här. Framför rådhuset utbreder sig det sluttande torget, som uppvisar en sluttningsgrad om 10 %. På torgets mitt finns torgbrunnen, som tillkom 1521. Den ursprungliga vattenledningen var gjord av trä och hade tillverkats av karmelitermunkarna.

Foto:Jeziorowsky

Det vita tornet, som är ett av stadens kännemärken, tillkom 1453. Detta är det yngsta av de fyra hörntornen i stadsmuren och är det enda som är komplett bibehållet. Det är drygt 30 m högt med en diameter av 7 m. Den understa våningen tjänade tidigare som fängelse för sådana brottslingar, som skulle avrättas och här tillbringade sina sista dagar. Namnet härrör från den vita kalken. Tornet används numera som utsiktstorn.

Bartholomeikyrkan, också känd som stadskyrkan, var ursprungligen en romansk byggnad. Omkring 1280 byggdes på kyrkans sydsida det ännu befintliga tornet. Det romanska kyrkoskeppet ersattes omkring 1400 med ett större, gotiskt skepp. Omkring 1475 upprättades ett nytt kor med stjärnvalv. 

Det tidigare karmeliterklostrets kyrka byggdes omkring 1400 och var ursprungligen en enkel hallkyrka utan torn. När klostret upplöstes, byggdes kyrkan om till sädesmagasin. 1871 gjordes den om till skola. Efter en ombyggnad tjänstgör numera sedan 2006 byggnaden som bibliotek. Den stora källaren är dock nästan helt i originaltillstånd och används för kulturbegivenheter. 

www.poessneck.de 

Neustadt an der Orla (ca 10 300 inv.) är en småstad med en högst personlig stil, där torget tjänstgör som medelpunkt i gamla stan. Staden anses ha grundats under perioden 1150 - 1250, även om byggnader fanns här långt tidigare. Så byggdes t.ex. en borg omkring 1000 i stället för en tidigare anläggning och en av tyska stammar anlagd ort omnämns 1120. Däremot dröjde det ända till 1287 innan Neustadt omnämndes skriftligen. 1325 omtalas att stadsmurar finns uppsatta och 40 år senare finns också ett rådhus. Hundra år senare påbörjades nybyggnaden av rådhuset i anslutning till det gamla. Några år senare började man också med en nybyggnation av augustinerklostret och dess klosterkyrka. Klostret upplöstes 1524 som en följd av reformationen. Efter 1464 började slottet att byggas.

Stadsbilden präglas av framför allt rådhuset, "Lutherhaus", "köttbänkarna" och några andra historiska sevärdheter. Det sengotiska rådhuset med dess rika ornamentering och den fritt tillbyggda trappan är det vackraste byggnadsverket vid torget. 1464 förenades de båda huskropparna, den östliga något högre byggnaden, som ditintills hade använts som rådhus, och den västliga, det s.k. rådhuskapellet, till dagens praktfulla byggnad. Värda att lägga märke till är de konstfullt utförda gavlarna på östra och södra sidorna.

I en mellangång mellan torget och kyrkplatsen finns "köttbänkarna", som utgjorde en medeltida affärsgata för slaktarna. Av de ursprungliga 18 försäljningsställena finns nio kvar. Anläggningen kom till 1475 för att slaktarna bara här och under uppsikt av en av rådet utsedd uppsyningsman skulle få sälja sina köttvaror. Härvid vakades också strängt över, att köttet hade den erfordrade kvalitén, att de hygieniska bestämmelserna efterföljdes och att säljarna inte avvek från den påbjudna prisnivån.

Det vackraste borgerliga huset vid torget är "Lutherhaus", det hus där Martin Luther skall ha bott vid sina besök i staden. Med sitt branta tak och det vackra burspråket behärskar det optiskt torgets östra sida. Ytterligare några hus vidare finner man den gamla posten med dess praktfulla portal.

Öster om rådhuset ligger den gamla klosterkyrkan, som är allt vad som återstår av det under trettioåriga kriget förstörda klostret. Vid sidan av kyrkan ligger stadsparken, den tidigare klosterträdgården, där man kan se den gamla stadsmuren.

Ett besök i Johanneskyrkan kan också rekommenderas. Denna uppfördes mellan 1471 och 1528 och koret smyckas av ett altare av Lucas Cranach d.ä. uppställt 1513. En av kyrkans tre klockor är den näst största i Thüringen.

http://www.neustadtanderorla.de/ 

[Upp]