Gera

Gera (ca 105 100 inv.) är känt sedan 995, då kungen Otto III för första gången omnämner Gera i en gränsbeskrivning och 1237 kallas Gera stad. Orten låg mycket gynnsamt vid korsningspunkten mellan regionala vägar och utvecklades till ett hantverkscentrum i Ostthüringen. Det mest betydande skrået var klädestillverkarnas och deras produkter utgjorde en stor del av exporten. Dukar från Gera såldes redan på 1400-talet på mässorna i Naumburg och Leipzig. Som ett mått på hantverkarnas inflytande kan ses den nya stadsrätt om starkare självförvaltning, som infördes 1847. Dessa bestämmelser tjänade sedan som förebild för många städer i Ostthüringen. Efter en sammanläggning av de områden som tillhörde ätten Reuss yngre linje, blev Gera huvud- och residensstad i den nya statsbildningen 1848. Genom novemberrevolutionen 1918 störtades monarkin och den lilla staten gick med sex andra småstater i Thüringen upp i det nybildade landet Thüringen. Vid denna tid var Gera den största staden i Thüringen. (Erfurt hade tillsammans med andra preussiska områden inte anslutit sig.) På så sätt blev Gera ända fram till andra världskrigets slut Thüringens ekonomiska, sociala och kulturella centrum.

Staden Gera ligger i ett intagande landskap av kullar utmed floden Weisse Elster i skärningspunkten mellan tre större landskap: Thüringer Becken, Sächsisches Hügelland och Sächsisch-Thüringischer Mittelgebirgsgürtel.

Stadens gynnsamma läge och tillgång till kvalificerad arbetskraft har gjort den till en betydande plats för näringslivet, där en positiv utveckling inom framför allt hantverk, service och detaljhandel märks. Inom området innovativ teknologi, som t.ex. miljö- och medicinteknik, har flera mindre företag nått framgångar.

Foto: Schuck

Stadens rådhus gäller som en symbol för staden. Det allra första rådhuset, som det inte finns någon avbildning av, anses vara från 1254. Det förstördes 1450 under det saxiska broderkriget, men återuppbyggdes strax efteråt. Dagens rådhus, byggt i renässansstil, stod färdigt 1575. Det ritades förmodligen av Nicol Groman, som tio år tidigare hade ritat det mycket likartade rådhuset i Altenburg. Huvudportalen och fönstergavlarna är speciellt rikt utsmyckade. Från det 57 m höga rådhustornet har man god utsikt över staden. 

Foto: Schütt

Stadsapotekets byggnad vid torget uppfördes 1592 och är den andra bevarade renässansbyggnaden i Gera. Det är sevärt framför allt tack vare det rikt utsirade burspråket från 1606. Även om stadsapoteket grundades vid samma tid, kom det först under 1800-talet till byggnaden.

Foto: Schenke

Grottorna i Gera är ett system av konstgjort anlagda källare från 1700-talets början under nästan alla hus i gamla stan. Dessa tjänstgjorde tidigare som lagringsutrymme för öl. Likartade hålrum fanns även i andra städer i mellersta Tyskland, men bara i Gera användes de för öllagring. Vissa av dessa källare är öppna för visning och i en kan man se en utställning om mineraler och bergsbrytning i Ostthüringen.

Foto: Schenke

Av Geras kyrkor är den sengotiska Marienkirche den äldsta. Den ligger vid Weisse Elster och är en symbol för stadsdelen Untermhaus. Kyrkan byggdes omkring 1440; dess kor anses vara från 1193, vilket gör Marienkirche till en av de äldsta kyrkorna. Kyrkan har ett mycket värdefullt sengotiskt altare.

Den barocka kyrkan St. Salvator på Nicolaiberg, den högsta punkten i gamla stan, stod färdig 1720. Tornet blev färdigt först 1778 men brann ned två år senare vid den stora stadsbranden. Det byggdes emellertid upp i enlighet med originalutförandet. Kyrkans inre präglas av jugendstil.

Stadens största kyrka är den nygotiska St. Johanniskyrkan, som byggdes 1881 - 1884. Den tillkom som en ersättning för den 1780 nedbrunna Johanniskyrkan.

Foto: Schuck

Foto: Schuck

Staden har flera museer, varav det mest kända är det som visar verk av målaren och grafikern Otto Dix (Otto-Dix-Haus). Dix gäller som en av de mest betydande realisterna under 1900-talet. Konstsamlingen omfattar runt 400 verk från alla hans skaparperioder och anses vara den största samlingen i offentlig ägo.

www.gera.de 

[Upp]