Distriktet Nordhausen

Distriktet Nordhausen ligger i Thüringens nordligaste del och har ca. 95.600 innevånare. Här återfinner man också Thüringens del av Harz, i vars utkanter de tidiga saxiska härskarna anlade borgar och kungagårdar, som sedan ofta utvecklades till städer. Många av dessa blev viktiga under den tidiga medeltiden, då området vid Harz blev den politiska medelpunkten inom det tyska riket. Flera av de gamla borgarna kan ännu besökas, även om de kvarstår som ruiner. 

Distriktet är tämligen rikt på vattendrag och sjöar, även om de är skapade av människan. De viktigaste floderna är Zorge, Helme och Wipper, varav de två senare har mycket bördigt lågland i sina dalgångar. Landskapets rikedom av olika växter är känd speciellt bland botaniker. Här förekommer nästan alla vegetationsformer från gräsbevuxna stäppliknande områden till timmerskog. Blandskogens artrikedom är omfattande och inkluderar nästan alla Mellaneuropas lövträdsväxter. 

Distriktets traditionella näringsgrenar har sedan 1500-talet varit olika former av bergshantering som t.ex. kopparskiffer, järnmalm, stenkol, alabaster m.fl. Stor ekonomisk betydelse under 1900-talet hade utvinningen av kalium på ett flertal platser. Andra betydelsefulla näringsgrenar var den del av livsmedelsindustrin, som sysslade med njutningsmedel som tobak och alkohol, dessutom textilbranschen och maskinbyggnadsindustrin. Numera är också turismen en viktig ekonomisk faktor med sådana turistmål som staden Nordhausen, borgen Lohra, basilikan i Münchenlohra, borgruinen Hohnstein vid Neustadt, Herrenburg vid Herrmannsacker, slottet i Heringen m.fl.

Nordhausen (ca. 44 300 inv.) har uppstått ur en bosättning omkring en vägkorsning mellan viktiga gamla trafikleder. Under 700-talet anlade frankerna en kungagård, som militäriskt skulle säkra vägen. På liknande sätt uppfördes i början av 900-talet en borg ca. 800 m NV om kungagården. Från denna tid stammar de säkraste bevisen för namnet på den senare staden Nordhausen. Under en konflikt mellan kejsaren Barbarossa och Hertig "Henrik Lejonet" lät Henrik bränna ned staden 1180. Den byggdes snart upp igen och fick under 1200-talet stor betydelse, sedan man erhållit långtgående privilegier, som utgjorde grunden för en riksoberoende ställning som stad. Under 1300-talet upplever staden en blomstringstid, som gör den till en viktig maktfaktor i det thüringska stadsförbundet. 1400-talet var en komplicerad tid för Nordhausen, som omgavs av fiender och hade ständiga fejder med grevarna runt omkring. Trots alla dessa övergrepp kunde stadens innevånare föra utvecklingen vidare mot ett större välstånd. Vid tiden för reformationen anslöt man sig snabbt till denna.

Strax innan det trettioåriga kriget inleddes, utbröt en storbrand, som lade delar av staden i aska. Början av kriget påverkade inte Nordhausen nämnvärt, då man ständigt bytte sida mellan å ena sidan den katolske kejsaren som egentligt överhuvud och å andra sidan de protestantiska furstarna och städerna som förbundna. Inte förrän 1623, då en här förlades till staden, kom innevånarna i kontakt med det pågående kriget. 1629 skedde den första inkvarteringen av kejserliga trupper, vilket drabbade befolkningen hårdare. Efter slaget vid Breitenfeld 1631 närmade sig svenskarna och i mars 1632 trängde de in i staden, plundrade husen och misshandlade innevånarna. Samtidigt förstördes också inventarier i domkyrkan. Även senare överfölls staden av svenska och finska styrkor. Följden av kriget blev en allmän utarmning och många hus förstördes.

1700-talet präglades likaså av krigshändelser, framför allt sjuårskriget, då omväxlande franska och inhemska styrkor invaderade staden. Speciellt kännbara var de utpressningar, som staden utsattes för i olika omgångar. Sedan hela området Nordhausen vid freden 1815 blivit preussiskt, kom det till flera sammanstötningar mellan innevånarna och preussiska styrkor, som tjänstgjorde som gränskontrollanter för att stävja den omfattande smuggling, som förekom. Under 1840-talet framträdde flera frisinnade och fordrade förändringar inom kyrkan. Dessa så uppkomna frireligiösa församlingar stod sedan i spetsen för den politiska frihetsrörelse, som 1848 ville frigöra sig från det rådande systemet.

Som överallt i Tyskland stärktes under 1930-talet de nationalsocialistiska krafterna, som så småningom kunde överta makten över staden. Sedan 1943 hade tillverkningen av de tyska V1- och V2-raketerna förlagts till ett underjordiskt förvaringssystem för bränsle i Nordhausen, sedan anläggningarna i Peenemünde hade bombats. För att få arbetare till denna anläggning byggdes ett självständigt filialläger till Buchenwald (Mittelbau-Dora) med sammanlagt 60 000 fångar. Man räknar med att ca. 1/3 av fångarna omkom av umbäranden i lägret och på väg till det. (Lägret är numera en minnesplats, som kan besökas. Även de underjordiska gångarna är tillgängliga vid guidade visningar.) I april 1945 förstördes en stor del av Nordhausen genom intensiva flygraider, då man förmodade en koncentration av militära krafter i staden. Återuppbyggnaden av staden tog inte fart förrän 1949 även om den industriella produktionen startade tidigare och alltfler människor sökte sig till staden, vars befolkningstal ökade kraftigt. Bekanta industrier under denna första tid är IFA-verken som tillverkade motorer.

Till stadens sevärdheter hör domkyrkan, "Zum Heiligen Kreuz", som har romanskt ursprung. Från denna tid är rester av korsgången, kryptan och de undre delarna av tornet. Koret är byggt under tidig gotik, långhuset något senare. I korrummet förvaras en värdefull gotisk korstol liksom figurer, som avbildar stiftarna. 1762 störtade större delen av korsgången in och under 1800-talets första hälft företogs omfattande reparationer av långhus och torn. 1945 brann den historiska takstolen upp och 1964 kunde en rekonstruktion av det gotiska branta taket ske.

En av de industrigrenar, som under lång tid har haft betydelse för staden är produktionen av brända drycker. Redan under 1500-talet omtalas Nordhäusser Korn och då staden hade som flest brännerier, uppgick antalet till över 100.Ett museum av något annorlunda slag är ett av brännerierna, som är knappt 150 år, och som visar hur bränningen gick till då och nu. Möjligheter till både smakprov och inköp.

www.nordhausen.de 

Ellrich (ca. 6 400 inv.) är känt sedan 874 och erhöll stadsrättigheter 1286. Staden ligger inom skyddsområdet Südharz med många vandringsvägar genom området. Floden Zorge flyter genom staden och ger den sin prägel. Stadens äldsta och historiskt mest värdefulla kyrka är Frauenbergskirche, som förmodligen tillkom under 700-talets första hälft på en tidigare germansk kultplats. Kyrkan är en enskeppig byggnad, där man i efterhand har byggt till kor och sakristia.

Vid foten av den omkr. 1120 byggda borgen Hohnstein byggdes också en bosättning, som 1372 var känd under namnet Neustadt (ca. 1 200 inv.) (ett av många Neustadt i Tyskland). I nästan 300 år residerade de mäktiga grevarna av Hohnstein på borgen. Under 1200-talet var de som mäktigast. En familjefejd förde 1412 till ett krig, som kom att bli slutet för deras herravälde på borgen. De efterträddes av grevarna av Stolberg, som förlänade Neustadt ytterligare privilegier. I och med att bondefamiljer flyttade in från de omkringliggande förstörda byarna, växte orten. Under trettioåriga kriget blev borgen förläggning för de kejserliga trupperna, men 1627 förstördes den genom eldsvåda. 50 år senare förstördes Neustadt också genom brand och endast tre hus återstod. Som ersättning för den förstörda borgen lät grevarna av Stolberg bygga om ett äldre herresäte till "det nya slottet i Neustadt". Hit förlades nu flera förvaltningar, vilka emellertid alla förlorades under 1800-talets andra hälft, då orten fogades samman med distriktet Ilfeld.

Vid sidan av lant- och skogsbruk spelade också hantverk en betydande roll. Kopparsmide och stenkolsbrytning avlöstes under 1800-talet av turism, som kom att bli början till den kurortsverksamhet, som ännu bedrivs.

Till sevärdheterna hör framför allt borgruinen Hohnstein, som är en av de bäst bibehållna i Harz. Från ruinen har man också en vacker utsikt över dalgången nedanför med Neustadt.

www.neustadt-harz.de 

Ilfeld (ca. 3 100 inv.) är pittoreskt beläget i en av Sydharz många vackra dalgångar och omgiven av präktiga löv- och barrskogar, som inbjuder till vandringar eller cykelturer, varvid man kan upptäcka många sevärdheter som t.ex. bisarra klippbildningar, gamla borgruiner eller Rabensteinergångarna, som visar, hur man bröt malm.

Orten är känd från 1154 med en utveckling från klosterby till gruvort under medeltiden och numera en erkänd rekreationsort.

[Upp]