Distriktet Kyffhäuser

Tack vare sitt gynnsamma läge blev distriktet med namnet Kyffhäuser Kreis befolkat redan under förhistorisk tid. De första spåren efter bosättningar har man funnit vid Bilzingsleben och på sydsluttningarna av Kyffhäusergebirge och dateras till ca 300 e. K. Orter inom detta område, som slutar på -stedt, -ungen och -leben uppstod fram till 400-talet. Om orterna har ändelser på -hausen eller -rode, anses de vara grundade av frankerna. Under tiden 800 - 1300 bearbetades de sumpiga markerna av munkar, som kunde utvinna nya odlingsbara marker, vilket gynnade den fortsatta bosättningen. Under 1100-talet byggdes på Kyffhäuserberget en kraftig borganläggning, som under Fredrik Barbarossas regeringstid byggdes ut till en riksborg. Efter en blomstringstid om 100 år förföll borgen. Handelsvägarna betydde mycket för vissa orter inom området. Av annan karaktär var spåren efter bondeupproret i början av 1500-talet; det avgörande slaget stod vid Frankenhausen 1525.

I distriktet finns 10 städer och floderna Unstrut, Wipper, Helme och Helbe flyter genom området. I områdets östra del växer på Kyffhäuserberget ek- och bokskogar, i söder och väster ses otaliga vita klippor; hålor, som t.ex. Barbarossahålan, har uppkommit genom urlakning.

Från 1400-talet började hantverks- och skråväsendet att blomma upp i städerna. I Artern och Frankenhausen utvecklades metoder för saltutvinning under det att områdets dominerande näringsgren var jordbruket tack vare de bördiga jordarna. I Frankenhausen uppstod tidigt kurverksamhet, sedan man kommit underfund med saltvattnets helande kraft. Mot 1800-talets slut började turismen bli av betydelse med Kyffhäuserberget som främsta mål. 

Sondershausen (ca 22 100 inv.), som också kallas musikstaden, har ett ursprung, som går tillbaka till Karl den Stores 800-tal, även om det inte finns några skriftliga belägg för det, men stadens namn kan språkligt härledas till de administrativa indelningar av landet, som Karl den Store gjorde. Den kungsgård som uppfördes, utgör ursprunget till den nuvarande staden. Under 1100- och 1200-talen växlade staden och området omkring ägare ett flertal gånger, men ortens utveckling fortskred och omkring 1300 fick Sondershausen stadsrättigheter. I likhet med de flesta städer i Thüringen utvecklades Sondershausen i skydd av en borg, som tjänade som säte för en territorialherre. Stadens existens berodde alltså inte så mycket på en utveckling av ekonomin tack vare hantverkare och köpmän utan på de styrandes maktambitioner. I Thüringen fanns det i slutet av 1400-talet över 90 småstäder och i de flesta fallen lyckades bara de städer hävda sig, där borgarna ändrades till slott och där städerna blev residensstäder för ett område. För Sondershausen uppfylldes dessa förutsättningar genom det påbörjade slottsbygget 1534 och grevens av Schwarzburg beslut att 1571 göra staden till sin residensstad. Innevånarna i staden var till största delen hantverkare och köpmän, men sedan slottet hade byggts, tillkom nya inkomstmöjligheter inom förvaltning och hovtjänst. 

Småstäderna i Thüringen växte som regel inte förrän under 1800-talet utöver sina medeltida stadsmurar. Först sedan småstaterna hade upptagits i det tyska förbundet 1815, kunde en nybyggnation i städerna och en utökning av deras areal märkas. Längre fram under 1900-talet gick flera av de omkringliggande orterna upp i Sondershausen och befolkningstalet steg snabbt. En bidragande orsak var också industrialiseringen, där framför allt brytningen och hanteringen av kalium var av stor betydelse. Andra betydande industrier verkade inom elektrotekniken. 

Under andra världskriget förstördes en stor del av stadens byggnader, som sedan under 50-talet ersattes med nybyggen enligt det då gängse byggnadssättet. En stor del av sin identitet förlorade staden i slutet av 70-talet, då man började riva i gamla stan och bygga nytt. Efter 1990 koncentrerade man sig på att sanera de illa åtgångna offentliga byggnaderna liksom 50-talets bostadskomplex.

Till stadens sevärda byggnader hör slottet Sondershausen, en anläggning med fyra flyglar och omgivet av parker och trädgårdar påminnande om engelska landskapsparker. Slottet, som präglas av olika epokers byggnadsstilar, hör till Thüringens vackraste slott tack vare de storslagna utbyggnaderna. Slottsmuseet, som tillkom 1925, visar föremål från områdena musik, regional historia och stadens historia. Museets verkliga praktstycke är en förgylld, furstlig statsvagn tillverkad 1710 i Paris.

Das Achteckhaus, Oktagonen, byggdes 1709 för att hovet och den furstliga familjen skulle kunna roa sig. I golvet byggdes in en vridbar skiva, som drevs från källaren och verkade som karusell. Fascinerande är de vackra takmålningarna. Efter att under lång tid ha tjänstgjort som lagerlokal restaurerades huset i slutet av 50-talet och fungerar nu sommartid som konserthus.

Byggnaderna omkring stadens torg speglar den historiska utvecklingen, Slottsberget på ena sidan och gamla stan på den andra. Byggnaderna visar tydligt stadens tradition som residensstad: slottets flyglar, slottstrappan mot torget, slottsvakten, prinspalatset. Den borgerliga traditionen representeras av rådhuset, restauranger och bostadshus, som verkar ganska blygsamma i kontrast mot de furstliga byggnaderna. Just denna kontrast har gjort torget till ett av de mest originella i Thüringen. Slottsbyggnaderna är gjorda i klassicistisk stil, och fasaderna på de intilliggande byggnaderna har anpassats till denna stil, så att man nu runt omkring torget har ett byggnadsbestånd, som påminner om mitten av 1800-talet. 1905 uppfördes mitt på torget ett minnesmärke, som hyllade den tidigare fursten. Under 30-talet blev detta en nagel i ögat på nationalsocialisterna, dels för den politiska åskådning det stod för, och dels därför att det hindrade de nationalsocialistiska uppmarscherna på torget. 1939 monterades det följaktligen ned och överfördes till "tyska folkets metallinsamling".

www.sondershausen.de

Bad Frankenhausen (ca 8 900 inv.) är en stad med gamla anor. Arkeologiska utgrävningar har visat, att platsen har varit bebodd redan ca 10 000 år f. K., däremot omnämns den inte förrän under 800-talet. 1215 instiftades ett cistercienserkloster för nunnor och kort efteråt upphöjdes Frankenhausen till stad. 1525 stod här det avgörande slaget i det tyska bondekriget, som slutade med att bönderna förlorade. 1701 omnämns för första gången att tillverkning av knappar förekom i staden. Detta skulle sedan bli en av de viktiga industrierna i staden. I början av 1800-talet upptäcktes den helande kraften hos det salthaltiga vattnet och en kurverksamhet sattes igång. Officiellt blev Frankenhausen kurstad 1927, då man fick rätt att kalla sig Bad Frankenhausen. Efter detta har kurverksamheten byggts ut inom flera behandlingsområden. 

Redan på långt håll syns det sneda tornet från kyrkan "Unser lieben Frau". Kyrkan byggdes 1382 och hör tillsammans med "Hausmannsturm" till stadens gamla bosättningskärna. Kyrkans torn lutar sig sedan århundraden långsamt mot nordost på grund av de urlakningar som sker i marken. Tornets avvikelse uppgår idag till 3,89 m och fortsätter att öka. Därmed är detta Tysklands snedaste torn. På grund av kyrkans fallfärdighet måste den utrymmas och taket togs bort. Sedan 1962 äger därför gudstjänster och konserter rum under bar himmel.

1215 byggdes också ett kloster med tillhörande kyrka, men under bondekriget 1525 stormades och förstördes denna. I slutet av 1500-talet byggdes en ny kyrka på platsen, men denna förstördes genom brand 1689. En tredje kyrka i barockstil byggdes strax efteråt.

Inte långt från kyrkan finns "Hausmannsturm", ett ursprungligen frankiskt, fästningsliknande byggnadsverk, som redan 998 omnämndes som en del av stadens befästning. Den lilla borgen hade på den tiden en skyddsfunktion och borgens fogdar fick ända fram till 1517 betalt för att skydda saltverket. Efter trettioåriga kriget förlorade borgen alltmer sin funktion och överfördes i stadens ägo. Numera ägs och underhålls tornet av en motorklubb. Mellan tornet och kyrkan finns fortfarande synliga rester av den gamla stadsbefästningen från 1200-talet. Stadsportarna förstördes under 1800-talet.

I dalen nedanför tornet kommer två saltkällor i dagen, vilka fortfarande ger en saltlösning med olika stark koncentration. Stadens källor hade en ovanligt helande och starkt koncentrerad saltlösning och inbringade staden sedan lång tid tillbaka stora rikedomar. De ledde också till Frankenhausens blomstringstid under 1500-talet och till att staden blev känd långt utanför Thüringens gränser. Under 1800-talet började man behandla patienter med den hälsobringande lösningen och olika kuranstalter byggdes. Framför allt användes den till behandling av de övre luftvägarna, hudsjukdomar och inre organ.

Slottet utgjorde på sin tid den sydligaste delen av den medeltida staden och byggdes 1533 på resterna av en romansk borg. Fram till 1918 ägdes det av den furstliga familjen von Schwarzburg-Rudolstadt. Det tjänar numera som hembygdsmuseum och visar utställningar, som belyser Kyffhäusers landskap.

www.bad-frankenhausen.de 

[Upp]