Distriktet Gotha sträcker sig från Thüringerbäckenet i norr fram till bergen i Thüringer Wald i söder. Områdets högsta berg är "Grosser Inselsberg", 916 m, men även andra höglänta områden finns, t.ex. "Fahnersche Höhen".
Det nuvarande distriktet Gotha hör sedan århundraden till Thüringen. Efter att det thüringska kungariket hade besegrats, regerades landet av frankiska och saxiska hertigar under vilkas regeringstid flera av de mera bekanta orterna i området tillkom. 1554 blev Johann Fredrik av Ernestinerätten hertig av Gotha och detta räknas som hertigdömet Gothas tillblivelse. 1825 dog dynastin Gotha-Altenburger ut och vid en nyuppdelning uppstod hertigdömet Sachsen-Coburg-Gotha. Från detta hus härstammar många av Europas kungliga, bl.a. prinsessan Sibylla, mor till vår svenske kung, Carl XVI Gustaf. Sedan de olika furstehusen fått lämna från sig makten efter första världskriget, grundades fristaten Gotha 1919. Denna förvandlades sedan 1922 till distriktet Gotha.
Karaktäristiskt för utvecklingen av distriktets näringsliv är mångfalden branscher. Företag inom metallbearbetning, plast- och gummiindustrin men också underleverantörer till bilindustrin bestämmer näringslivets struktur. Staden Gotha är nu liksom tidigare distriktets ekonomiska centrum, där företag grundade under 1700- och 1800-talen fortfarande bedriver sin verksamhet. Förutom den industriella verksamheten spelar i norra delen lantbruket en stor roll, speciellt fruktodling. I söder däremot har man satsat mera på turism och rekreation.
Staden Gotha
(ca
49 000 inv.) ligger
ganska mitt i Tyskland inbäddad mellan tre bergsområden, Trügleber Höhe,
Boxberg och Kleiner Seeberg. Staden ligger i en region, som utgör en
förelöpare till Thüringer Wald och kallas allmänt "Westthüringer Berg-
und Hügelland". Orten är känd sedan 775 och hör till en av Thüringens
äldsta bosättningar vid en av de viktigaste öst-västliga handelsvägarna.
Gotha fick stadsrättigheter under 1100-talet och blev tidigt tack vare sin
befästa borg av stor strategisk betydelse som residens för lantgrevarna av
Thüringen. Stadens utmärkta läge gjorde, att det medeltida Gotha blev ett av
Thüringens mest betydande handelscentra. Speciellt handeln med vejde (en växt,
som används för framställning av blå färg) gav goda inkomster och ett
blygsamt välstånd. De härliga borgarhusen vid stora torget stammar från
denna epok.
Ett antal framstående vetenskapsmän under 1700- och 1800-talen gjorde att staden fick tillnamnet "Naturvetenskapens och konstens stad". Inom flera områden var Gotha först: t.ex. Tysklands första brandförsäkringsbolag, Tysklands första livförsäkringsbolag. 1826 grundades Bibliografiska Institutet, ett av Tysklands största lexikonförlag. För den tyska arbetarrörelsen blev staden av stor betydelse, då man här 1875 slöt samman de två rivaliserande arbetarpartierna till Tysklands socialistiska arbetarparti. Under industrialiseringen blev Gotha ett betydelsefullt säte för industrier som ägnade sig åt maskinbyggnad, fordon och livsmedel. Intressanta arkitektoniska lösningar från denna tid kan man se i utkanten av gamla stan.
I Gotha finns ett stort antal sevärdheter,
däribland slottet Friedenstein, som är den största slottsbyggnaden i
Thüringen efter trettioåriga kriget. Idag finns här museer med betydande
konstskatter, Ekhofsteatern, bibliotek och
statsarkiv. Teatern är en speciell
klenod i raden av historiska teatrar från barocktiden. Detta är världens
äldsta barockteater med bibehållen scenteknik, som installerades 1683 i
slottets balsal. Konstkammaren uppstod i Europa under 1500-talet, då framför
allt de furstliga hoven greps av samlarmani. Man samlade inte bara konst utan
allt, som verkade väsentligt för den tidens människor: böcker, mynt,
skelett, fossiler, elfenbensarbeten m.m. Alla dessa områden finns väl
dokumenterade i olika utställningar.
Till Gothas undre värld hör slottet Friedensteins försvars- och befästningsanläggningar, som tillkom efter trettioåriga kriget i Thüringen. De ovanjordiska delarna jämnades med marken 1772, eftersom anläggningen aldrig kom i bruk, under det att de underjordiska delarna, kasematterna, kunde bevaras intakta. Det invecklade gångsystemet var på den tiden ca. 2,5 km långt och ledde till olika schakt i fyra etager.
Staden har ytterligare ett slott, Friedrichsthal, som dock endast kan beses från utsidan. Genom ombyggnader har den historiska substansen förändrats, så att av den barocka inredningen endast några få rester återstår.
Hela stora torget med de omkringliggande
husen är idag i sin helhet k-märkta. Medelpunkt är rådhuset, som delar upp
torget i två delar. Grundstenen till detta renässansbygge lades 1567 och tio
år senare var det färdigt. Portalen på nordsidan hör till Tysklands
vackraste renässansportaler och är ett tidigt arbete, som byggdes till 1574.
Flera utsmyckningar och inskrifter ger byggnaden en särskild prägel. Bland
dessa kan nämnas en huvudskulptur med rörlig underkäke. Från 1641 hade
hertigen sin bostad i rådhuset, vilket föranledde vissa ombyggnader. Byggnaden
sanerades senast under 1990-talet, då bl.a. tornet iordningställdes.
Sevärt är också Thüringens första augustinerkloster, grundat 1258. 1366 nybyggdes den tillhörande kyrkan och fortfarande kan man se dess barocka inredning jämte fursteloge.
Äldre än klostret är Margaretakyrkan, som
finns omnämnd redan 1064. Drygt 300 år senare fick cisterciensernunnor
patronatsrätt över kyrkan och där fanns också en latinskola. I början av
1500-talet byggdes kyrkan om. 1725 påbörjades en ny ombyggnad av kyrkan, som
nu försågs med en barock inredning. I början av 1800-talet användes den vid
stora musikfester, där kända komponister som Carl Maria von Weber och Louis
Spohr medverkade. Under ett bombanfall 1944 skadades kyrkan, framför allt
tornet, medan intilliggande hus helt förstördes. Under grävningar på
1950-talet kunde man frilägga romanska fundament, samtidigt som kyrkans inre
restaurerades och fick en sengotisk prägel.
Distriktets näst största stad, Waltershausen, (ca 11 500 inv.) är också känd som "Dockstaden". Man känner till, att det under 700-talet fanns en bosättning med samma namn, men platsen omnämns skriftligt först 1209 och som stad 1326. Den utvecklades till ett lokalt marknadscentrum och under 1500-talet var den en typisk jordbrukar- och hantverkarstad. Under 1700-talet utvecklades hantverkarnas verksamhet starkt, speciellt inom den textila branschen. 1800-talets industriella utveckling skedde framför allt inom tre områden: tillverkning av olika slags slangar, livsmedel och leksaker. Industriutvecklingen under 1900-talet utökades med tillverkning av nya produkter som fordon och smycken.
Att man i Waltershausen kom att satsa på tillverkning av dockor och andra leksaker kan i mycket tillskrivas införandet av nya tulltariffer och följderna av Napoleons kontinentalspärr. En stor del av befolkningen blev arbetslös, och en driftig man, som börjat handla med bl.a. dockhuvuden, insåg snabbt, att han skulle kunna tillverka dessa själv. Efter 20 års verksamhet hade han över 1200 personer, som arbetade åt sig. Ganska snart startade andra liknande fabriker och de tillverkade dockorna blev alltmera sofistikerade. Staden hade blivit ett centrum för dockindustrin. Allt detta visas på det museum, som finns i slottet Tenneberg.
När exakt det till Waltershausen hörande
berget med borgen blev befäst, kan inte med säkerhet sägas, men troligen
fanns här redan under 500-talet en vallborg. Tenneberg självt omtalas 1176
genom de thüringska lantgrevarna och 1391 lät lantgreven Balthasar bygga om
borgen. Under 1500-talet företogs flera ombyggnader, så att det kunde
användas som jaktresidens. En andra renässansombyggnad skedde i början av
1600-talet. Samtidigt byggdes också det gamla slottskapellet om. 1721 byggdes
detta om ytterligare en gång, nu i barockstil. Festsalen från 1719 är en av
tre bibehållna barocksalar på slottet.
På den plats, där idag Stadskyrkan står, fanns under medeltiden en enkel sengotisk hallkyrka, vars torn tillkom 1458. Den nedre delen av detta finns fortfarande kvar i det torn, som ingår i den nuvarande barockkyrkan, som påbörjades 1719. Kyrkoskeppet, med dess takmålningar, anses vara unikt för Thüringen. Kyrkans orgel är från 1726 och restaurerades 1995.
Som i många andra orter i Thüringen står
det gamla rådhuset i närheten av den viktigaste trafikleden. Sitt nuvarande
utseende fick det i en genomgripande sanering under 1990-talet. I samband
härmed kunde man fastställa, att huset byggdes redan 1441, vilket skulle göra
det till det näst äldsta rådhuset i mellersta Tyskland. Här kan man också i
samma hus lägga märke till de två grundprinciper, efter vilka
korsvirkesbyggnader uppfördes vid den tiden: baksidan enligt det äldre mera
upprättstående sättet, framsidan enligt en modernare konstruktionsprincip.

I
distriktet finns flera mindre orter med intressanta sevärdheter. Till dessa
hör storkommunen "Drei-Gleichen" med tre tidigare borgar. Två
av dessa är ruiner, Burg Gleichen och Mühlburg, den tredje, Wachsenburg, har
rekonstruerats och inretts som hotell. För botaniker är området
högintressant. Geologiskt består det av keuper (en form av lerjord) och
musselkalk. Sydostliga vindar, ringa nederbörd och relativt mycket solsken ger
ett varmt klimat, som erbjuder gynnsamma betingelser för vissa växter, som
annars finns betydligt längre söderut. Hit hör vissa submediterrana
orkidéer.
Den lilla staden Ohrdruf (ca 6 000
inv.) kan följas bakåt i tiden till 724, då Bonifatius, en av Tysklands
viktigaste missionärer, här lät grunda det första klostret i Thüringen,
Michaelisklostret. I slutet av 900-talet hade klostren och kyrkan fått en
sådan makt, att Ohrdruf blev ett centrum för den kyrkliga domsrätten i
sydvästra Thüringen. Denna viktiga ställning behöll man fram till 1344,
då
de andliga styresmännen förlade verksamheten till Gotha, eftersom säkerheten
i Ohrdruf inte var tillräcklig. I stället för den kyrkliga makten fick man en
världslig i form av en kommunmyndighet, som utövades av greven av Gleichen.
1550 lät han bygga slottet Ehrenstein, som han gjorde till sitt residens och
centrum i grevskapet Obergleichen. 1576 påbörjades byggandet av stadens
försvarsanläggningar i form av ett vall- och gravsystem. Med undantag av
stadsportarna finns stadsmuren än idag så gott som helt bevarad.
Under åren 1412 - 1434 byggdes Michaeliskyrkan, som kom att betraktas som ett mästerverk inom tysk kyrkobyggnadskonst. Staden härjades av flera bränder, varvid kyrkan brann upp men återuppbyggdes. Den fanns sedan kvar fram till i februari 1945, då den helt förstördes vid ett bombanfall. 1999 uppfördes tornet igen efter de gamla ritningarna. I denna kyrka tjänstgjorde under hundra år Johann Christoph Bach och hans ättlingar som organister eller som kantorer vid stadens högre skola. Skolans mest bekante elev var Johann Sebastian Bach, som under fem år bodde hos sin äldre bror efter föräldrarnas död.
I mitten av 1800-talet flyttade bekanta företag inom porslins-, dock- och leksaksindustrin in i Ohrdruf. Genom ett flertal nya uppfinningar inom leksaksbranschen (som t.ex. sovande dockor, talande dockor) bidrog man till stadens utveckling och kunde leverera sina produkter även utomlands. Än idag har staden ett gott rykte bland museer och samlare och ingår i "Tyska leksaksvägen".
Under 700-talet fanns på den plats, där
slottet Ehrenstein nu står, ett torn, som kunde användas av traktens
befolkning som en säker plats. Under årens lopp bytte anläggningen ofta
ägare, som lät göra om den för att bättre passa de syften man hade.
Anläggningen utökades så småningom med flyglar och andra byggnader samt en
trädgård och var numera residensslott för olika grevliga släkter. Under
mitten
av 1700-talet byggdes delar av slottet om i barockstil och det s.k.
klostertornet fick genom en lökformig kupol ett mera tilltalande yttre. Från
1870 användes slottet som skola och 1924 övertogs det av staden, som där
också inrättade ett hembygdsmuseum. Efter andra världskriget fanns planer på
att riva slottet, vilket dock kunde förhindras. Under de senaste åren har en
satsning på sanering av slottet skett.
| Genom detta område
passerar turistleden: Klassikervägen
|
[Upp]