Erfurt

Erfurt (ca 201 600 inv.) är delstaten Thüringens största stad och tillika dess huvudstad. Att döma av de fynd man gjort inom stadens gränser hörde den redan under 300-talet till kärnområdena för den thüringska stammen. Efter slaget vid Unstrut 531 kom den att lyda under frankerna, som här byggde upp en administrativ och militär stödjepunkt, som sedan utvecklade sig till ett förvaltningssäte. Första gången orten omnämns är 742 i ett brev till den dåvarande påven. Befolkningen utgjordes till största delen av bönder, som utnyttjade jorden och bedrev boskapsskötsel. Under andra hälften av 800-talet tillkom köpmän och hantverkare. Som stad är Erfurt känd sedan 1120. Under 1100-talet blev staden en omtyckt medelpunkt för den centrala makten och fick därmed alla fri- och rättigheter. Förvaltningen av staden överfördes från ärkebiskopen till ett självständigt råd. Under tiden från1100-talet och fram till slutet av 1300-talet uppstod många kloster, kyrkor och andra andliga byggnader, vilket gav Erfurt ett rykte om sig att vara en tornrik stad. Klimat- och jordförhållanden tillsammans med det gynnsamma läget vid skärningspunkten mellan de båda viktigaste handelslederna i nordsydlig och östvästlig riktning gjorde, att odlingen och handeln med vejde, ur vars blad man kunde utvinna blå färg, gav staden ett ekonomiskt uppsving. Ett ytterligare uppsving fick kultur och bildning genom det 1392 grundade universitetet. Omkring 1470 uppnådde Erfurt sin största utbredning genom att ca. 100 byar, borgar och staden Sömmerda överfördes till stadens landsområde. 1664 kom Erfurt åter att lyda under ärkebiskopen i Mainz. 1802 överfördes området till det preussiska statsförbundet för att sedan efter Preussens nederlag mot Frankrike finnas under fransk förvaltning. I freden 1815 kom Erfurt att tilldelas provinsen Sachsen som ett eget regeringsdistrikt. Genom att Erfurt anslöts till järnvägsnätet 1847 utvecklades staden till ett viktigt industricentrum med ett flertal kända tyska märken som t.ex. Olympia kontorsmaskiner och Telefunken. Ungefär samtidigt utvecklas också företag inom sektorn trädgårdsbyggnad och fröhandel. 1872 bryter sig staden ur det förenade stads- och landsdistriktet för att bilda ett eget stadsdistrikt. Efter 1945 har staden tillhört Thüringen.

Erfurts stadsområde sträcker sig i nordsydlig riktning från motorvägen A 4 söder om Steigerwald längs Geras dalgång till Erfurterbäckenet. Inom stadens område finns flera höjdsträckningar och berg som t.ex. Alacher Höhe, Ringelberg, Galgenberg, Stolberg och Roter Berg. Stränderna utefter de båda floderna Gera och Schmale Gera är mycket bördiga.

Till stadens mest markanta sevärdheter hör de båda kyrkorna St. Marien och St. Severi, vilkas torn man ser på långt håll, då man närmar sig staden. Från 1154 byggdes en romansk basilika, domen St. Marien, som i flera etapper utvidgades och ombyggdes till den gotiska dom, som finns idag. Domen med det höggotiska tillbyggda koret och de romanska tornen är en efterföljare till den biskopskyrka, som byggdes omkring 725. I det mellersta tornet finns världens största fritt svängande medeltida klocka, "Gloriosa". Högkoret i öster domineras av ett barockaltare från 1697, vilket visar bl.a. Thüringens viktigaste helgon.

Ungefär samtidigt med domen byggdes vid sidan av en klosteranläggning, som anses utgöra grunden för den senare tillkomna St. Severikyrkan. Kyrkans första tid är emellertid inte helt klarlagd, men den omtalas 1121. Den var en femskeppig hallkyrka från tidig gotisk period och var under 1100-talet stiftskyrka för augustinerorden. Brand och förfall gjorde, att ett nybygge erfordrades och 1308 kunde högaltaret invigas. Vid en stadsbrand 1472 fick kyrkan stora skador och vid den förnyelse av kyrkan, som företogs, fick den dagens utseende.

Förutom dessa båda kyrkor har Erfurt ytterligare ett stort antal gamla kyrkor, av vilka 18 är från medeltiden. Flera av dem är mycket sevärda, däribland Predigerkirche och Augustinerklostret, där Martin Luther inträdde som munk och där man också kan se en utställning om honom.

Erfurt är en stad med många broar beroende på, att staden genomkorsas av inte bara floden Gera utan också flera mindre vattendrag samt vallgraven utefter den tidigare stadsmuren. Av de sammanlagt 216 broar, som leder över alla dessa vattendrag, ligger 142 inom staden. De talrika vattendragen påminner om Italiens Venedig och en del av innerstaden har också fått namnet "Lilla Venedig". Inte långt från det nygotiska rådhuset (byggt 1870 - 74 och med talrika väggmålningar i trappuppgångarna) finns en av de sevärdheter, som gett Erfurt dess legendariska rykte, Krämerbrücke. Detta är väl stadens mest intressanta profana bygge. Bron tillkom 1325 som en stenbro över Gera. På denna plats korsade den tidigare handelsvägen Via regia floden. Bron är 120 m lång och bebyggd med 32 hus, vilket gör den till den längsta och enda fullt bebyggda och bebodda bron norr om Alperna. Under medeltiden fanns kyrkor vid brons båda ändar. Idag finns bara Ägidienkirche kvar. Denna omnämndes redan 1110 men förstördes genom stadsbränder och byggdes upp igen. Efter att ha genomgått olika faser tjänstgör den nu som metodistisk frikyrka. Kyrkans torn har förbindelse med bron och erbjuder en härlig utsikt över gamla stan.

Till stadens övriga sevärdheter hör citadellet Petersberg, som tillkom under tiden 1665 - 1707 och sedan etappvis byggdes ut fram till 1868. Denna väl bibehållna barocka stadsfästning är enastående i sitt slag i Mellaneuropa och är belägen på området för ett tidigare benediktinerkloster. Den kan ledas tillbaka till tiden för Kurmainz herravälde i Erfurt och utgör en spegelbild av europeisk fästningsbyggnadskonst. Fästningens underjordiska gångar kan besiktigas vid guidade turer. Sedan 1990 har citadellet sanerats och man kan nu uppleva dess olika byggfaser. Under denna sanering har man också frilagt omkringliggande murar och byggt upp dem till deras ursprungliga höjd.

Alla bilder från Erfurt med vänlig tillåtelse av www.erfurt.de 

Genom detta område passerar turistleden: Klassikervägen

[Upp]