Östersjökusten är förhållandevis lång inom delstaten Schleswig-Holstein, ca 45 mil. Utefter hela sträckan har man anlagt cykelväg. På denna kommer man mellan Flensburg i norr och Travemünde i söder igenom byar och städer, naturskyddsområde och badorter. Badstränderna har vit, fin sand och inbjuder till ett långvarigt badande. De många bad- och kurorterna utmed kusten håller hög klass och är mycket populära.
Inte långt från Flensburg ligger staden Glücksburg med rötter från tidigt 1200-tal. Munkar grundade kloster, men av dessa finns inget kvar, endast några få föremål. Sedan klosterbyggnaderna hade raserats, byggdes på nästan samma plats vattenborgen Glücksburg, som kom att bli helt avgörande för ortens fortlevnad. Sedan den hertigliga linjen dött ut under 1700-talet, drogs området in till danska kronan och blev kungens egendom.
Hundra år senare skulle slottet spela en
stor roll igen, när prins Christian från Glücksburg blev ny dansk kung. Han kom att
kallas "Europas svärfar", eftersom många av hans efterkommande hamnade på
Europas troner eller gifte in sig i andra länders kungahus (t.ex. Sverige). Slottet är
stadens största attraktion och väl värt att besökas.
Under 1800-talets senare decennier började staden få
ett rykte som badort, och många kända personligheter besökte orten, som fick
stadsrättigheter 1900. Under första världskriget gick antalet besökare tillbaka, en
trend som visade sig vara mycket långvarig och åstadkom stort ekonomiskt avbräck.
Ute vid kusten, där havsarmen Schlei
(som leder in till Schleswig) börjar, ligger den lilla
hamnstaden Kappeln. Namnet är känt sedan mitten av 1300-talet, men
stadsrättigheter fick man först 1870. Den i slutet av 1700-talet i barockstil uppförda
Nikolaikirche anses vara en verklig pärla inom "Backstein"-arkitekturen.
En ytterligare sevärdhet, som Kappeln är tämligen
ensam om, är de speciella "fångstredskap", som man använder, när man fångar
sill. "Staket" placeras ut i Schlei, så att fisken kan komma in men inte ut.
Detta fångstsätt har man använt sedan 1400-talet.
Under 2002 firade Eckernförde sitt
700-årsjubileum som stad. Genom Rendsburgs ekonomiska uppsving
under 1400- och 1500-talen fick också Eckernförde större betydelse som hamnstad. Sedan
160 år tillbaka är staden östersjöbadort och den äldsta utefter delstatens kust.
Vandringsleder och cykelvägar underlättar för
turisten att koppla av i naturen, som bjuder på härliga stränder och svala bokskogar.
För seglare är också väl sörjt.
Bland sevärdheterna finns St. Nicolaikirche, som bakom
sitt enkla yttre döljer många konstskatter.
www.eckernfoerde.de Foto: Ingo Wandmacher, HH
Förbi Kiel mot Lütjenburg, den lilla
staden med ca 5 600 inv., känd sedan medeltiden, belägen i det förtjusande landskapet
i östra Holstein. Trots den moderna utvecklingen har bilden av en drömsk småstad med
små och ganska egensinnigt byggda hus inte gått förlorad. En vistelse här inbjuder
till en aktiv semester i skogar, på fält och ängar och i det närbelägna havet.

För många
svenskar, som reser till Tyskland, är ön Fehmarn, Tysklands tredje
största ö, den första bekantskapen med förbundsrepubliken. Efter att ha lämnat
färjan i Puttgarden kör de allra flesta
snabbt vidare för att komma längre in i landet. Ön är ung. 16 x 13 km med en kustlinje
av 78 km. Förbindelsen med fastlandet sker via en bro, Fehmarnsundbrücke, som togs i
bruk 1963. Den 963 m långa bron var ett absolut måste för att ön skulle kunna
överleva. Utan den hade turisterna definitivt inte tagit vägen Rödby - Puttgarden till
Tyskland. (Hemsidan, som har bidragit med dessa bilder,
rekommenderas dem, som vill se mera från Fehmarns kuster.)
På ön finns 43 orter, varav Burg är den största och
enda som innehar stadsrättigheter. Innevånarantalet uppgår till ca 6 200.
Här kan man
se Nordtysklands största modelljärnvägsanläggning och det kända
hajakvariet, Meereszentrum Fehmarn, som 1998 togs upp i Guinness rekordbok
som det största akvariet i Tyskland och nu betraktas som ett av de största
i Europa. Anläggningen är en gigantisk
vattenvärld med äkta levande
korallrev med tusentals koraller och färggranna fiskar. Bland de många
havsdjuren kan man också urskilja räkor, anemoner, sjöstjärnor, musslor
mm. Tolv olika
hajarter simmar
omkring
i det stora akvariet, som rymmer 4 milj. liter vatten, däribland
sandtigerhajar, citronhaj, wobbegong, tjurhuvudhaj och muränor. Imponerande
är den över 5 m långa vita hajen. Alla dessa varelser kan man se på
nära håll, också underifrån, genom akvariets 10 m långa akrylglastunnel.
I en avdelning ser man svärmar av småfiskar patrullera
omkring ett sjunket fartyg. Havscentret återspeglar korallrevens
fantastiska undervattensvärld och den ovanliga gestaltningen av akvarierna
och den obeskrivliga mångfalden av arter gör ett besök till en unik
naturupplevelse.
Fehmarn utgör en naturlig rastplats för flyttfåglar på väg till eller från Norden, här finns också ett vattenfågelsreservat, som kan besökas.
Grossenbrode (ca 2 100) ligger vid yttersta delen av Lübecker Bucht direkt vid Fehmarnsund innan man kör över bron till ön Fehmarn. Ortens läge gör, att den har mycket lång, omväxlingsrik kust, bl.a. en lång sandstrand mot sydöst. Grossenbrode ligger i en av Tysklands solrikaste och regnfattigaste regioner. Orten är känd sedan 1200-talet och den enkla kyrkan omtalas 1230. Redan tidigt utgjorde Grossenbrode den naturliga överskeppningsplatsen till Fehmarn och detta utnyttjades efter andra världskriget, då den där anlagda hamnen kom att utgöra bas för den 1951 inrättade färjeförbindelsen med Gedser i Danmark. Detta var en provisorisk linje i väntan på att Fågelflyktslinjen skulle bli klar. 1958 påbörjades byggandet av bron mellan Fehmarn och fastlandet och 1963 kunde den nya leden mellan Puttgarden och Rödby tas i bruk. På grund av bortfallet av färjeförbindelserna sökte man nu nya utkomstmöjligheter och turismen som alternativ var ganska given med tanke på de goda väderbetingelserna. 1966 blev Grossenbrode erkänt havsbad och 20 år senare östersjökurort. 1997 tillerkändes orten en utmärkelse för badvattnets goda kvalitet. Av den tidigare hamnanläggningen har man nu gjort bl.a. en mindre hamn för segel- och motorbåtar med tillhörande båtvarv och dessutom en semesterby efter svensk förebild. Orten har flera hotell och ett stort utbud av privata rum.
Oldenburg
i Holstein har en över 1000-årig historia. Samtidigt med Haithabu i Schleswig byggdes
också här en borg som säte för slaviska furstar. Arkeologiska fynd visas i
Wall-museet, som har kommit att bli ett av Nordtysklands mera attraktiva museer. Här kan
man följa 600 års nordeuropeisk historia. Bland sevärdheterna i staden finns
också St. Johanniskirche från 1156, som är Nordeuropas äldsta tegelkyrka. Redan under
900-talet fanns här en första kyrka, som var förbunden med ett kloster. Den nuvarande
kyrkan härjades av brand 1773 men återuppbyggdes.
Oldenburg har ca 10 000 inv. och ligger beläget utefter E 47, som leder från Puttgarden.

Neustadt i
Holstein grundades 1244 och ligger i ett naturskönt läge mellan skog och vatten vid
Östersjön. Hamnen, som man kan se direkt från hotellrummet,
är viktig för sjötrafiken med Ryssland och de baltiska staterna.
Sedan 1973 är Neustadt östersjöbadort, vilket är viktigt för turismen. Pelzerhaken
och Rettin med 6,5 km sandstrand är de mest omtyckta badorterna.
Grömitz (ca 7 500 inv.) är en av de bekanta
östersjöbadorterna i Schleswig-Holstein och ligger på halvön Wagrien i norra
delen av Lübecker Bucht ca 15 km nordöst om staden Neustadt. Den av turister
ofta använda Fågelflyktslinjen via Puttgarden passerar inte långt från
orten. Att Grömitz är en viktig turistort,
bevisas inte bara av den stora
mängd av hotell, som erbjuder övernattningar. Sedan 1813 har orten varit
havsbad och är därmed en av de äldsta vid Östersjön. Även om ortens
historia går långt tillbaka i tiden finns förutom kyrkan från 1100-talet
inga direkta historiska minnen. Grömitz spelade en stor roll vid tiden för
kristendomens införande, eftersom den lilla byn var befäst med en
vallanläggning. Av denna finns ingenting kvar, då befästningen till stor del
utgjordes av trä. Under 1400-talet hade man en hamn, som hade en betydande
handel med orter utefter floden Trave liksom med danska städer. Dess betydelse
minskade snart och handeln övertogs av andra hamnar. Inte förrän efter andra
världskriget har Grömitz som hamn återupptäckts och räknas numera till de
största och mest betydande yachthamnarna i Östersjön. I samband härmed kan
också ortens 398 m långa havsbrygga nämnas, som idag är mål för många
fartyg.
En av sevärdheterna ligger ca 6 km utanför orten i den
lilla byn Cismar. Här finns ett delvis bibehållet kloster från 1245. Under
den första tiden var det ett ofta besökt kloster, som hade stora rikedomar.
Klostrets betydelse som vallfärdsort avtog i och med reformationen och 1544
sekulariserades det, efter att Holstein hade blivit evangeliskt. Efter denna
tidpunkt har byggnaden gjorts om flera gånger och dess användningsområde har
växlat. Sedan 1987, då det restaurerades, har det byggts ut till att omfatta
delar av Schleswig-Holsteins landsmuseum med ofta förekommande utställningar
och konserter. Den dyrbaraste resten av de tidigare klosterskatterna är det
altarskrin, som tillverkades strax efter 1300 i Lübeck, och som anses vara det
äldsta snidade altarskrin, som är känt inom konsthistorien.
I området mellan Neustadt och Travemünde, också kallat Tysklands Riviera, ligger ett flertal kända badorter längs med kusten: Sierksdorf, Haffkrug, Scharbeutz, Timmendorfer Strand, som alla har det gemensamt, att de är bra alternativ för den som vill bada i Östersjön men ändå ha nära till storstaden Lübeck för att utnyttja dess fördelar.
[Upp]