Schleswig-Holsteins inland sträcker sig från danska gränsen, omfattar området mellan städerna Husum (just utanför området) och Schleswig, Rendsburg, Neumünster, Bad Bramstedt, Itzehoe och Glückstadt. Detta är ett område för den, som vill ta det lugnt. Här finns gott om vattenvägar för kanotister, småvägar för cyklister och vandringsvägar för gångare.
Strax efter att man passerat gränsen mellan Danmark och Tyskland kommer man till den lilla orten Harrislee (ca 11 500 inv.), för svenskar kanske mest känd som en ort, där man alltid har kunnat handla billigt. Historiskt är det en gammal ort, även om den inte är känd till namnet förrän 1352, då den först omnämndes i skrift. Utgrävningar i området har visat, att här bodde människor ca. 8 000 år f. K. Man har funnit ett stort antal gravar och gravhögar, av vilka två har återställts som kulturminnesmärken. Från tiden för stenåldern har man funnit verktyg men senare också föremål i brons och guld. Befolkningen utgjordes under lång tid av bönder, men senare uppstod också krongods, som gav upphov till andra sysselsättningar, bl.a. ett flertal tegelbruk. För den som vill övernatta i Harrislee är det väl sörjt med hotell, innan man åker vidare söderut eller återvänder efter att ha handlat i någon av stormarknaderna.
Av de uppräknade
städerna är otvivelaktigt kulturstaden Schleswig den som har mest att
erbjuda. Staden har ca 26 000 inv., ligger i centrum av delstaten
vid Schleis innersta
del. Schleswig är känt sedan tidigt 800-tal, då vikingar söder om Schlei, en havsarm
från Nordsjön, under namnet Haithabu hade byggt upp ett handelscentrum för Nordeuropa.
Runt år 1000 byggdes en ny bosättning på norra sidan, som kom att utvecklas starkt,
sedan det äldre Haithabu hade förstörts 1066. Under 1500-talets mitt utvecklades
slottet Gottorf utanför staden till ett stort residens, som
senare skulle komma att spela
en stor roll i den regionala historien. Slottet ligger idylliskt på en ö i Schlei och
är ett mäktigt byggnadsverk i renässans- och barockstil. Det är delstatens största
profana byggnad. Slottet är numera säte för "Landsmuseet för konst och
kulturhistoria" och har en synnerligen förnämlig samling konstföremål. Ett besök
i slottet kan varmt rekommenderas liksom i Vikingamuseet i Haithabu.
Till de stora sevärdheterna räknas
också domkyrkan med det berömda Bordesholmeraltaret. Detta räknas som Nordtysklands
mest betydelsefulla altare tillverkat ca. 1520 av Hans Brüggemann och omfattar nära 400
figurer utskurna i ek.
Rendsburg ligger i en korsning av viktiga vägar, järnvägslinjer och Nord-Ostsee-Kanal. Staden har ca 32 000 inv. Dess historia går tillbaka till ung. 1100, när man först byggde en borg på en ö i floden Eider. Efter att med början på 1400-talet ha utvecklats till en handelsstad, omvandlades den i mitten av 1500-talet till att bli militär stödjepunkt för den danske kungen. Under trettioåriga kriget belägrades staden av svenskarna, som under striderna förstörde mycket. Under det fortsatta 1600-talet byggdes staden ut, fortfarande med militära intressen förhärskande. Motsatserna mellan gamla stans medeltida och den nyare delens barocka byggnadssätt kan fortfarande ses i stadsbilden. En stor mängd byggnader från 1600-talet, både världsliga och kyrkliga, visar den tidens byggnadsstil. Att staden byggdes ut till garnisonsstad hämmade emellertid den fortsatta ekonomiska utvecklingen, eftersom vattengravar och bastioner hindrade en naturlig utökning av stadens område. Byggandet av Kiel-kanalen gav en första impuls till en förändring i staden, eftersom man nu kunde få dit andra typer av företag. En intressant förbindelse över kanalen utgör den svävande färjan, som man kan utnyttja i stället för tunneln.
Bland alla museer i staden finns ett litet annorlunda, Whiskygalleriet, där man kan titta på väl över 4000 olika whiskyflaskor, handla och kanske provsmaka. Som i de flesta bryggerier kan man också i stadens lokala delta i en visning, hur man brygger öl.
Utanför stadens gränser har man nära till friluftsliv, landet ligger inpå knutarna. Det är nära till alla typer av landskap, som kan inbjuda till de mest varierande sporter.
Neumünster omnämns första gången 1127, men då under ett annat namn. Utvecklingen verkar ha varit inom framför allt småindustrier. Stadens historiebeskrivning ger inga speciella informationer, utan koncentrerar sig på att berätta när och var man införde gatubelysning, att man installerade telefon, fick vattenledningar och diverse annat, som knappast intresserar en turist.
Bad Bramstedt har en historia, som går långt tillbaka i tiden. Anledningen tillskriver man det geografiska läget och att redan tidigt handelsvägar förde igenom orten. Under 1400-talet började Bramstedt blomstra ekonomiskt, genom att den gamla "oxvägen" passerade här. 10 000-tals oxar fördes från Danmark söderut och i Bramstedt fanns både rastplats och marknadsplats. 1681 upptäckte man en källa med "helande" vatten, vilket blev upptakten till stadens historia som kurort. Numera har man Nordeuropas största och mest betydande klinik mot reumatiska sjukdomar.
Bad Bramstedt är en liten stad, drygt
12 000 inv.,
där små och medelstora företag bildar grunden för ekonomin. Staden ligger centralt i
delstaten och är en bra utgångspunkt för utflykter till de större städerna eller ut
på landet. Naturen är omväxlande och inbjuder till kanotturer på vattendragen eller
vandringar på de många småvägar, som finns runt om.
Itzehoe
ligger i den västra delen av området vid en slinga av floden Stör
omgivet av härliga skogar. Redan omkring
år 1000 byggdes här en vallborg och man fick stadsrättigheter 1238. Samtidigt samt
något senare uppstod på andra sidan floden ytterligare bosättningar. Av det medeltida
Itzehoe finns knappast något bevarat, speciellt inte efter svenskarnas härjningar 1657,
när de nästan helt och hållet förstörde staden. Med svårighet har staden kunnat
hämta sig från detta dråpslag. Under 1800- och 1900-talen har
emellertid hantverks- och
industriföretag slagit sig ned i staden med omnejd. Även politiskt kom staden att vinna
i betydelse under denna tid. Stadsbilden uppvisar en arkitektonisk rikedom
med många olika byggstilar från gamla korsvirkeshus till modernaste
villor.
I början av
1600-talet lät den danske kungen Christian IV bygga Glückstadt vid
Elbe. Denna stad skulle bli en maktpolitisk stödjepunkt i Nordtyskland och
handelsekonomiskt överta Hamburgs roll vid Elbes utlopp. För att värva innevånare till
den nya staden utlovade han religionsfrihet. Så kom det sig att befolkningen utgjorde en
blandning av tyskar, holländare och portugisiska judar. Framför allt satsades mycket på
befästningsanläggningarna. Det visade sig sedan under trettioåriga
kriget, att man hade
gjort rätt, eftersom Glückstadt var den enda fästningen i landet, som kunde motstå de
belägrande trupperna. Under åren 1644-45 bekämpades svenskarna i Holstein
framgångsrikt härifrån. Med tiden minskades stadens strategiska betydelse och
användbarhet och efter att den inte hade kunnat motstå
Napoleons belägring 1813-14 revs
fästningsanläggningarna. Genom att staden skapades så att säga på ritbrädet utgör
den ett mönsterexempel på en furstestad från just den tiden. Ännu idag kan man se
delar av den historiska numera skyddade stadskärnan. En promenad genom de centrala
delarna av staden visar tydligt både den geometriska uppbyggnaden och inslagen av
byggnadsstilar av nederländskt ursprung.
Under lång tid var Glückstadt ett viktigt centrum
för bl.a. valfångst. Även under sen tid förknippas staden med fisk, även om den är
betydligt mindre. Numera är Glückstadt matjesstaden med årligen återkommande
matjesveckor.
| Hotell med svensk hemsida: | |
| Genom detta område passerar turistleden: Gröna kustvägen | |
| [Upp] | |