Karta med vänlig tillåtelse av den regionala marknadsföringsorganisationen för nordsjöturism
Av de nordfrisiska öarna alldeles utanför kusten är Sylt
den största, 99 km², och mest bekanta. För att komma dit med bilen, använder man sig
av den 12 km långa Hindenburgdamm. Här kör ett biltåg så gott som varje halvtimme
under sommarmånaderna. Själva överfarten tar ca. 40 min. och betraktas av många som
början av semestern på Sylt. Ilastningen äger rum i den lilla orten Niebüll på fastlandet.
Historiskt räknar man med att ön Sylt
bildades ca. 5000 f. K. och de första fornfynden härstammar från ca. 2500
f. K. Under 800-talet invandrade folk från de västfrisiska öarna och från 1000-talet har man
hittat fynd som härstammar från vikingarna. Enligt en karta från 1200-talet skulle Sylt
ha varit betydligt större än idag och delvis ha hängt ihop med grannöarna. På ett
tidigt stadium kom Sylt att höra till Danmark och gjorde så fram till 1864, när Danmark
avstod Schleswig-Holstein till Österrike och Preussen. Under sent 1800-tal började
badturismen att göra sig gällande.
I och med första världskriget gick antalet gäster
kraftigt tillbaka för att efter freden åter öka. 1927 öppnades Hindenburgdamm och det
blev mycket lättare att resa till ön. Vid krigsutbrottet 1939 förklarades ön som
fästningsområde och stängdes för turisterna. I stället kom upp till 13.000 soldater.
Under 1950-talet började emellertid turismen att få fotfäste igen för att öka
kontinuerligt.
Största orten på ön är staden
Westerland, som fick sina stadsrättigheter 1905. Efter andra världskrigets slut öppnade
man "Tysklands minsta kasino", vilket visade sig vara till god hjälp för de
nödlidande, eftersom en del av vinsterna skulle användas för sociala ändamål.
Bland andra orter på ön kan nämnas
Hörnum på öns
sydspets, omgivet av hav på tre sidor, List på den norra delen, Tysklands nordligaste
punkt. På öns mittersta del ligger kommunen Östra Sylt, bestående av ett antal små
byar, där man bl.a. kan bese historiska hus med vasstak.
Sydöst om Sylt ligger öarna Föhr
och Amrum. Tack vare sitt läge kan Föhr profitera av golfströmmen och det milda
klimatet. Wyk, som är största ort på ön och enda staden, har det äldsta havsbadet på
nordsjökusten. Öns många medeltida kyrkor har många konstskatter och är värda att
besökas.
De
nordfrisiska öarna är bebodda sedan 3000 f. K. Därför finner man ännu
idag gravar och andra fornfynd från stenåldern, bronsåldern och
järnåldern på Amrum
.
Till och med de fruktade vikingarna har efterlämnat spår på ön. Amrums
historia präglas av kampen mot naturkrafterna. "Der blanke
Hans", som Nordsjön ofta kallas här uppe har under sina stormfloder
under århundraden splittrat öns västsida och också dragit många
människor med sig ut i havet. Tidigare levde man på Amrum huvudsakligen
av valfångst och piratverksamhet, när
man plundrade strandade fartyg. Numera används stranden av turisterna, som här finner en
kilometerlång sandstrand, som är Europas bredaste. Landskapet är synnerligen
omväxlande med sandstrand, dyner, skog och hed.
www.amrum.de Foton från www.nordseebilder.de
Ön Pellworm har låtit tala om sig under de senaste åren genom sina genomförda ekologiska projekt. Man har uppfört ett vind/solkraftverk, som ombesörjer miljövänlig energi och på ön odlas biodynamiskt. Ön, som en gång i tiden var en del av fastlandet, är ca. 37 km² stor och omges av en vall mot havet 8 m hög och 28 km lång. Öbefolkningen uppgår till knappt 1.200 innevånare, varav en dryg tiondedel utgöres av skolbarn. Den största inkomstkällan är jordbruket, därefter turismen. Trots att ön är så liten, kan man ta emot och förlägga ca. 2.000 turister / natt. På ön finns ca. 80 km farbara vägar och man kan ta med sig bilen på färjan från fastlandet, även om det finns ett stort utbud av cyklar man kan hyra.
Bland
öns sevärdheter kan nämnas den gamla kyrkan med dess Arp
Schnittgerorgel från 1711, museer och ett fyrtorn. Kyrkan härstammar
ursprungligen från 1000-talet och var troligen en träkyrka. Den
nuvarande kyrkan tillkom ca. 1200. 1611 störtade östra delen av kyrkans
torn in, och den 29 m höga ruinen utgör sedan dess ett kännemärke för
ön och 
används också som landmärke för sjöfarten. Orgeln är av god
kvalitet och används under sommaren gärna för konserter med välkända
organister. I kyrkan finns också ett hopfällbart flygelaltare
från 1400-talet och en dopfunt i brons från 1475.
Ön har inga sandstränder utan badande använder sig av de gräsklädda vallarna.
Till öarna räknas också Nordstrand,
även om den har en fastlandsförbindelse genom en vägbank. Längre tillbaka i tiden
hängde Pellworm och Nordstrand ihop, men en stormflod delade på dem. Från Nordstrand
kan man åka båt till de banker, där sälarna håller till. Härifrån går också resor
med häst och vagn på havsbottnen till en av halligöarna. Från
Nordstrand härstammar en av Tysklands 
kaffespecialiteter,
den s.k. "Pharisäer", som består av starkt kaffe med socker,
rom och ovanpå ett lock av grädde.
