Karta med vänlig tillåtelse av den regionala marknadsföringsorganisationen för nordsjöturism
Strax söder om
danska gränsen, i Sydtondern, hittar
man de små orterna Niebüll, Dagebüll och Leck. Intressanta småorter, var och en med
sin egen attraktion. Av dessa är luftkurorten Niebüll (ca 9 300
inv.) den största och fick stadsrättigheter så sent som 1960. Den var dock
sedan 1927 känd som en viktig järnvägsknutpunkt i denna del av landet genom
den nybyggda järnvägen till Westerland på Sylt.
Niebüll räknas fortfarande som porten till de nordfrisiska öarna och
halligöarna. De större orterna överglänses dock av den lilla orten Seebüll,
bara några kilometer från gränsen. Om man är i närheten, är det ett måste
för konstintresserade att
besöka Noldemuseet.
Nolde gjorde sig känd som en av de stora expressionistiska akvarellmålarna och många av hans verk finns utställda på museet. I Siegfried Lenz roman Tysktimmen står Nolde som förebild för den historiska beskrivningen av motsättningen mellan den frie konstnären och den plikttrogne polismannen under den nationalsocialistiska perioden.
www.museumscafe-seebuell.de
Den största staden i
området, Husum (ca 22 600 inv.), eller "den grå staden vid havet", som Theodor
Storm, stadens store son, kallade den, är känd sedan mitten av 1200-talet. Genom den
stora stormfloden 1362, som också dränkte och förstörde delar av öarna utanför
kusten, kom staden att gynnas i sin utveckling och fick nu stor betydelse som
omlastningshamn. Helt motsatt effekt hade stormfloden 1634, som orsakade en stagnation i
Husums ekonomiska utveckling. Under 1800-talet utvecklades
staden framför allt inom
området kreaturshandel, och det blev nödvändigt att bygga ut staden. Efter andra
världskriget tog man emot ett stort antal flyktingar, som fick innevånarantalet att
närapå fördubblas.
I staden finns ett antal museer med tyngdpunkten lagd
på livet på och vid havet. För blomintresserade är ett besök på våren att
rekommendera, när slottsparken visar upp sig med alla sina krokusar.
Historiskt intressant är den lilla staden Friedrichstadt
(ca 2 400 inv.).
Under 1600-talet flyttade många religiöst förföljda holländare in i staden och lät
bygga upp hus, som påminde om de hus med trappgavlar, som de var vana vid från sina
hemorter. Än idag har stadens guider på sig holländska dräkter, när de förevisar sin
stad.
Heide (ca 20 600 inv.) skall ha uppstått därigenom, att innevånarna i fyra intill varandra liggande byar bestämde sig för att bygga ett gemensamt kapell på den plats, där byarna stötte samman. En annan berättelse anger, att det var en krog i skärningspunkten mellan två handelsvägar. Vilken berättelse, som är sann, går inte längre att avgöra. Orten omnämns första gången 1434 och redan 1447 var Heide huvudort i Dithmarschen, som vid denna tid var en självständig bonderepublik. 1500 kunde man avvärja anfall från danskar och nordtyska furstar, men 1559 förlorade man Dithmarschens oavhängighet. Även senare utsattes orten för krigiska handlingar, då Wallensteins här kom hit, svenskarna marscherade genom staden och ryssar och fransmän ockuperade den. Trots all yttre påverkan hämtade sig Heide och utvecklades genom en livlig handel. Efter att Schleswig-Holstein hade blivit preussisk provins 1867, fick Heide stadsrättigheter 1870. I samband med järnvägens tillkomst några år senare utvecklades Heide till en centralort vid västkusten. Efter andra världskrigets slut utökades folkmängden kraftigt genom många tillkommande flyktingar och handel och hantverk ökade stadens betydelse.
I Heide kan man besöka Tysklands största torg med en obebyggd yta av ca 4,7 ha. Detta var under bonderepublikens tid den samlingsplats, som varje lördag användes för lagstiftning, rättsskipning, kungörande av straff, skicka eller ta emot sändebud. Sedan mer än 500 år hålls här varje lördag den traditionella veckomarknaden, men också större eller mindre evenemang har en lämplig plats på torget.
Den musikaliskt intresserade kanske också bestämmer sig för att besöka Brahmshuset, som ger informationer om Johannes Brahms och hans musik.
Hamn- och
slusstaden Brunsbüttel (ca 13 200 inv.) utgör den västra ändpunkten för
Nord-Ostsee-Kanal
och har en hel del attraktioner att erbjuda den som är intresserad av sjöfart. Här kan
man komma alldeles inpå de stora fartygen, när de skall in i kanalen, som är världens
mest utnyttjade anlagda vattenväg. Det finns möjligheter att bese kanalslussarna eller
göra en kanalresa.
Staden Brunsbüttels historia är inte särskilt lång.
Stadsrättigheter fick man 1948, däremot är orten känd sedan 1200-talet. Inte heller
då var den särskilt stor, utan utgjorde mer eller mindre en utgångspunkt för de
piratdåd, som kustborna 
iscensatte mot handelsfartyg på Elbe. Så småningom blev de
mera civiliserade och övergick till fiske, jordbruk och handel. Som en extra
inkomstkälla förbehöll de sig rätten till vrakgods på stränderna, vilket kunde bli
en god ekonomisk vinst tack vare hansestädernas blomstrande handel.
Återkommande genombrott av dammarna gjorde att man slutligen var tvungen att flytta alla
byggnader till en högre belägen plats. Men även här råkade de ut för
översvämningar, som kostade många människor livet.
Sitt stora uppsving upplevde staden i och med att
Kielkanalen byggdes och staden har alltsedan dess stadigt växt. Genom tillkomsten av kanalen har under de senaste femtio åren flera stora företag
flyttat till orten. Detta har i sin tur medfört att små och mellanstora företag inom
industri och service också har växt i antal.
| Genom detta område passerar turistleden: Gröna kustvägen |
[Upp] |
