Sachsen

Sachsen, mitt i Europas hjärta, har en mycket omväxlande historia: germanska och slaviska stammar har bott här, svenskar och ryssar har tidvis besatt landet. Ibland har landet vunnit territorier i krig och ibland förlorat. Här kort landets historia.

Omkring 500 f. K. började germanska stammar att vandra in i det nuvarande Sachsen. Under århundradena efter Kristi födelse härskade i det saxiska området hermundurerna, som i stort bosatte sig utefter Elbes övre lopp. Delar av västra Sachsen hörde vid denna tid till det thüringska riket. Omkring 600 börjar slaver bosätta sig i området. 929 påbörjades borgen Meissen, sedan de slaviska daleminzerna hade besegrats av den saxiske hertigen och tyske kungen Heinrich I. Hans son, Otto I grundade 967 stiftet Meissen och ett förstärkt kristnande av sorberna påbörjades. 1089 förlänade kejsaren Heinrich IV greven Heinrich I av Eilenburg området Meissen. Greven tillhörde ätten Wettin, som därmed inom det saxiska området inledde ett regentskap, som varade i över 800 år. I och med 1100-talet påbörjas en första blomstringsperiod inom handel och kultur: Leipzig får stadsrättigheter, man börjar bryta silver i Erzgebirge, Chemnitz och Dresden blir städer och tack vare den ekonomiska utvecklingen vandrar många in i området och nya orter kan grundläggas. I slaget vid Lucka 1307 vinner ätten Wettin mot kejsaren och kan utöka sitt territorium. 1409 grundades universitetet i Leipzig, som skulle ta hand om sådana studenter, som fördrivits från universitetet i Prag. 1485 delades det wettinska herraväldet i en ernestinsk och en albertinsk linje. Under den följande tiden blir den albertinska linjen den förhärskande genom att den under sig förenar det nordliga Thüringen och området Meissen samt väljer Dresden som residens. Denna uppdelning mellan de två linjerna kom också att märkas under de efterkommande troskrigen. Efter att Luther hade anslagit sina teser i Wittenberg och därmed startat reformationen, kunde han ta sin tillflykt till Wartburg, som tillhörde den ernestinske kurfursten Fredrik den vise. Under det följande schmalkaldiska kriget stod de båda linjerna på varsin sida, den albertinska på kejsarens och den ernestinska på furstarnas, som anslutit sig till reformationen. Under 1500-talet utvecklas Sachsen till ett av de rikaste tyska länderna tack vare handel, hantverk och malmbrytning. Under det trettioåriga kriget förhöll sig Sachsen i början neutralt, men anslöt sig senare till den protestantiska sidan. Efter Gustav II Adolfs död slöt man fred med den kejserliga sidan och fick som tack Lausitz. Freden med svenskarna tillkom först 1645. Under krigets förlopp förlorade man ungefär hälften av befolkningen, delvis också beroende på flera år med pest. Under kurfursten Friedrich August I (den starke) skedde en övergång till katolicismen1697, eftersom detta var hans enda möjlighet att kunna få den polska kungakronan. Åter upplevde landet en ekonomisk och kulturell uppgång, som bl.a. visade sig i Dresdens barockbyggnader och grundandet av porslinstillverkningen i Meissen. Sedan kurfursten dött 1733, efterträddes han av Friedrich August II, som snart nog fick problem med grannlandet Preussen. Som en följd av detta förlorade Sachsen både inflytande, territorier och till slut också den polska kungakronan. Under de napoleonska krigen 1806 -1815 visar Friedrich August III dåligt omdöme genom att återigen växla sida. Från början hade han kämpat mot Napoleon, men efter att ha slutit fred och ingått i Rhenförbundet samt fått kungavärdighet, lät han nu landet strida på Napoleons sida i folkslaget vid Leipzig. Eftersom motståndarna vann slaget, stod han som förlorare och råkade dessutom själv i fångenskap. Vid Wienkongressen måste Sachsen avträda 2/3 av sin yta och 1/3 av sin befolkning till Preussen och blev samtidigt medlem av Tyska förbundet. 1830 uppstår oroligheter, då den protestantiska befolkningen demonstrerar mot det katolska hovet. Genom förändringar i den översta makten lyckas man åstadkomma ordning och året efter träder en liberal författning i kraft, med vilken Sachsen för första gången blir en odelbar konstitutionell monarki, i vilken vissa grundrättigheter garanteras. Under revolutionsåret 1848 kommer det till beväpnade oroligheter, sedan den föreslagna författningen för landet avslagits och lantdagen upplösts. Preussiska trupper hjälper till att slå ned oroligheterna. I tyska kriget 1866 förlorar Sachsen på Österrikes sida och inträder i Nordtyska förbundet. 1871 uppgår Sachsen som en del av det nygrundade Tyska riket. Från 1870 och seklet ut framstår Sachsen allt mera som det ledande tyska industrilandet med över 50 % av befolkningen verksam inom industrin. I anslutning till krigsslutet 1918 kom det till demonstrationer och arbetar- och soldatråd bildades och officiella byggnader ockuperades. I november avsattes kungen och en republik utropades. Weimarperioden karaktäriserades av oroligheter och många regeringar, som avlöste varandra intill dess, att regeringsmakten övertogs av nationalsocialisterna. Efter andra världskriget besattes landet av sovjetiska och delvis av amerikanska trupper. 1947 beslutas om en ny författning för landet Sachsen, som i och med grundandet av DDR 1949 uppgår i republiken. 1952 upplöstes alla länder i DDR för att sedan kallas förvaltningsområden. I och med samgåendet med Förbundsrepubliken Tyskland 1990 nygrundades fristaten Sachsen.

Fristaten Sachsen omfattar en yta av 18 413 km² och har ca 240 inv./km². Den geografiska indelningen av Sachsen kan ske enligt flera metoder. Sett till landets topografi kan en indelning i lågland, kuperat land och medelhögt bergsområde vara lämplig. Till kategorin lågland hör framför allt Leipziger Tieflandsbucht, Niederlausitz och Oberlausitz. Det kuperade landet representeras av Mittelsächsisches Hügelland med dess höga jordkvalitet. De saxiska medelhöga bergsområdena har något oskarpa gränser, men sträcker sig från Vogtland i väster med Elstergebirge över Westerzgebirge till Osterzgebirge. Sachsens högsta berg, Fichtelberg 1215 m, ligger inom Westerzgebirges område. För Erzgebirges del gäller, ju längre mot öster, desto lägre berg. Söderut sträcker sig denna bergskedja över gränsen mot Tjeckiska republiken. Slutligen delar Sächsisches Elbland i nordost Lausitzer Bergland och Zittauer Gebirge från Erzgebirge.

Befolkningsutvecklingen under åren efter återförenandet har präglats av en nedåtgående trend. Under tiden 1990 - 2004 utgjorde denna hela 13 %, vilket innebar att landet förlorade drygt 600 000 innevånare. Ungefär 3/5 av detta antal kan tillskrivas förhållandet födda - döda. Resterande 2/5 kan tillskrivas utvandringen västerut.

Inom Sachsen kan man urskilja följande turistiska regioner:

Saxiska borg- och hedlandet, Saxiska Elbelandet, Oberlausitz/Niederschlesien, Saxiska Schweiz, Erzgebirge, Westsachsen och Vogtland.

[Upp]