Oberlausitz / Niederschlesien     

Oberlausitz är en region, som till största delen ligger i Sachsen, men som också har områden, som tillhör Brandenburg och Polen. I regionen ingår också delar av den gamla provinsen Niederschlesien, som tillhörde Preussen. Efter fredsslutet 1945 tillerkändes Polen landet öster om Oder-Neisse-linjen, medan de delar av Niederschlesien, som låg väster om Lausitzer Neisse delades mellan Sachsen och Brandenburg. Det rör sig för Sachsens del här om områden omkring Görlitz, Hoyerswerda, Rothenburg OL, Weisswasser och Niesky.

Oberlausitz är ett av Tysklands mest omtyckta semestermål och man räknar med att populariteten skall öka allt eftersom nedlagda brunkolsgruvor fylls med vatten och förvandlas till badsjöar. På så sätt uppstår fram till 2020 Lausitzer Seenland med ett 20-tal sjöar, där man också skall kunna segla och bedriva passagerartrafik med mindre båtar.

Den östra delen av regionen präglas av hed- och dammlandskapet med dess vidsträckta skogar och mer än tusen dammar, som bildar Tysklands största sammanhängande dammområde. Genom inflytande från olika vegetationszoner träffar man här på en mångfaldig flora och fauna, där många sällsynta fågelarter och växter är representerade. För att skydda detta område har en del av det speciellt värdefulla naturlandskapet förklarats som UNESCO-biosfärreservat.

Det är inte bara den unika naturen, som gör detta landskap värt att uppleva. I många orter och byar finns historiska anläggningar med tidigare gods och herrgårdar, små slott och parker, som erinrar om livet under förgångna tider. De flesta orterna är uppkomna ur slaviska bosättningar och under århundraden har det minsta slaviska folket, Lausitz sorber, bevarat sina nationella särarter. Tack vare dem är Lausitz idag tvåspråkigt och livet och kulturen är här rikare än i många andra regioner. Hed- och dammlandskapet är ett idealiskt semester- och rekreationsområde för naturälskare, cyklister och personer, som söker lugn och ro eller som är historiskt intresserade.

I Oberlausitzer Bergland (söder om Bautzen ned mot tjeckiska gränsen och Zittauer Gebirge) väntar ett landskap bestående av granitberg, vulkaniska runda bergstoppar och pittoreska dalar. I området rinner också floden Spree upp från ett flertal källor. Genom detta bergslandskap leder den s.k. Oberlausitzer Bergweg över de högsta och mest bekanta topparna. Utefter vägen finns bekväma raststugor och utsiktstorn för vandraren.

Ett traditionellt semesterområde både sommar- och vintertid är Zittauer Gebirge med sina bekanta kur- och rekreationsorter. Detta område är det minsta av dem som ingår i tyska Mittelgebirge. Det har en utsträckning av 5 x 15 km och har en höjd av knappt 800 m ö.h. Den speciella tjusningen med landskapet utgörs av de bisarra sandstensformationerna och en ursprunglig natur. 

Den senast tillkomna turistregionen är Euroregion Neisse i det område, där Tyskland, Polen och Tjeckien stöter samman. Det rör sig här om områdena Oberlausitz-Niederschlesien, Nordböhmen och den polska delen omkring Jelenia Góra i västra Polen. Denna region imponerar genom sin kultur och den unika skönheten i landskapet. Här kan man inom ett litet område få ta del av kultur på fyra olika språk.

I regionen finns gott om småstäder, de flesta med under 10 000 innevånare. Här omnämns ett antal av de större, som har speciellt turistiskt intresse, men det kan löna sig att botanisera närmare bland alla de små städerna och orterna också.

Kartan har välvilligt ställts till förfogande av www.oberlausitz.com

Om ursprunget till stadsnamnet Hoyerswerda (ca 42 700 inv.) finns inga säkra kunskaper, men det troliga är, att namnet går tillbaka till en av herrarna Hoyer av Friedeburg, som i ett gammalt dokument anges som ägare till borgen Hoyerswerda. Säkert är emellertid att området var befolkat redan omkr. 5 000 år f. Kr., eftersom fynd från denna tid finns. Under 1000-talet vandrar både slaviska och tyska bosättare in i regionen och tar landet i besittning samt grundar kolonier. 1268 omnämns för första gången Hoyerswerda i ett officiellt dokument. 1423 erhåller man stadsrätt. 1705 överlämnade August den Starke överhögheten över staden till hertiginnan Katharina von Teschen, som främjade handel och hantverk, vilket hjälpte staden i dess ekonomiska utveckling. Stadens verkliga ekonomiska uppsving kom emellertid inte förrän i början av 1900-talet, då man i området omkring Hoyerswerda öppnade flera dagbrott för brytning av brunkol. Samtidigt byggdes också kraftverk och fabriker för framställning av briketter. Vid krigsslutet 1945 förklarades staden som fästning, vilket innebar att den under försvarsstriderna blev kraftigt förstörd. 1955 påbörjades strax utanför staden Europas största brunkolförädlingsindustri, vilket leder till en ökad inflyttning till staden med ett stort behov av nya bostäder som följd. Dessa uppfördes i snabb följd enligt den då gängse byggnormen i ett förenklat utförande (s.k. Plattenbau).

Till stadens sevärdheter räknas gamla stan med torget och de omgivande gatorna och gränderna. Här finns också det 1449 färdigbyggda rådhuset i renässansstil med rundbågeportal och dubbel fristående trappa. 

Slottet byggdes under 1200-talet som vattenborg och fungerade under århundraden som gränsfästning mellan Böhmen och Brandenburg. Sedan det förstörts av krig och brand byggdes ett nytt renässansslott upp 1592. Sedan August den Starke hade överlämnat staden till hertiginnan Katharina von Teschen, lät hon bygga om och till slottet i barockstil och lät dessutom anlägga en slottsträdgård. Efter att byggnaden 1781 hade blivit offentlig egendom, inhystes där bl.a. en domstol och ett fängelse. Slottet är numera k-märkt och grundligt renoverat. Här återfinns numera stadsmuseet, stadsarkivet och turistinformationen. Vidare finns också utställnings- och konsertlokaler.

Gamla stans silhuett präglas av förutom slottet och rådhuset också av Johanneskyrkan. Denna sengotiska, treskeppiga hallkyrka omnämndes först 1346. I samband med en ombyggnad 1851 demonterades den tvärstående kyrkan och tornet fick ett högt, spetsigt tak. Efter den vittomfattande förstörelsen i april 1945, som också förstörde inredningen, byggdes den åter upp. Sedan 1985 pryds tornet åter av barock kupol. 

I Zeissig, en av stadens förorter, kan man besöka Konrad Zuse Computermeuseum. Zuse, som är en av stadens bemärkta personer, kunde redan 1941 framställa den första fullt funktionsdugliga programstyrda och fritt programmerbara räknaren. Han kallas därför "datorns fader". Under lång tid gällde amerikanen Howard Aiken som datorns uppfinnare med sin "MARK I" intill dess att Zuse efter årslånga stridigheter tillerkändes segern. I museet kan man se räknehjälpmedel från den allra första början fram till dagens mest komplicerade datorer.

Stadsmuseet ger genom olika utställningar inblickar i stadens uppbyggnad, där bl.a. en speciell utställning om sorberna skildrar dessas betydelse för den kulturella utvecklingen.

www.hoyerswerda.de 

Weisswasser (ca 21 900 inv.) fick sina bosättningar vid samma tidpunkt som Hoyerswerda. De på den tiden många klara sjöarna omgivna av täta skogar erbjöd goda överlevnadsbetingelser för de i trakten bosatta fiskarna, jägarna och samlarna. Ortens sorbiska namn, Bela Woda, kan ledas tillbaka till den tidens vitskimrande, lerartiga jord i de grunda vattnen på hedarna. Inte förrän 1552 finns orten skriftligen omnämnd och först 1593 finns den intecknad på en karta. I mitten av 1800-talet påbörjades brytningen av brunkol samtidigt som också det första tegelbruket tillkom. Anslutningen till järnvägsnätet 1867 blev en vändpunkt för orten, vars industrialisering nu tog fart. Framför allt gällde detta inom glasindustrin, där många nya verksamheter startades. Först 1935 erhölls stadsrättigheter. Under andra världskriget förstördes staden till 40 % och intogs i april av sovjetiska trupper. Strax efter krigets slut kunde man uppta sin gamla verksamhet inom glasindustrin, som sedan kom att utgöra den största delen av republikens glastillverkning i fråga om industri- och blyglas. I början av 90-talet bröt glasindustrin samman och av de många glasbruken finns bara två kvar.

I staden finns ett glasmuseum, där man visar, hur regionen påverkats av glasindustrin. Här visas också med hjälp av en omfattande samling, hur glastillverkningen uppstått och utvecklats. 

www.weisswasser.de 

Niesky (ca 10 900 inv.) ligger mitt i hed- och dammlandskapet och uppstod först 1742 som koloni till en församling herrnhutare. Detta är den yngsta staden i regionen och har utvecklats till en attraktiv stad, som fortfarande är fast förenad med herrnhutarnas traditioner. Stadens namn kommer från det böhmiska ordet för "låg", som markerade skillnaden mellan den nya bosättningsplatsen och de gamla i de böhmiska bergen. 

Stadens äldsta hus är det s.k. Raschkehuset, byggt 1742. Huset är av en mycket speciell typ, som är karaktäristisk för Böhmen och som kallas "Umgebindehaus". Dessa hus är konstruerade med hjälp av en stödkonstruktion omkring en byggnadskropp. Konstruktionens uppgift är det att avlasta huskroppen från takets och även övervåningens tyngd. Ofta förenas byggnadssättet med det som används för korsvirkeshus. Omkring 1800 fylldes korsvirkesstrukturen ut med puts enligt den dåtida smaken och de böhmiska elementen försvann. Vid saneringar under 1990-talet beslutade man sig för att återställa byggnaderna i det ursprungliga utförandet. Raschkehuset hyser idag museet och turistinformationen.

Församlingens kyrka är helt avvikande från andra kyrkor i området. Den byggdes 1874 och ersatte då en tidigare kyrksal, som hade tillkommit 1756. Denna tjänade som förebild för andra kyrksalar i sådana orter där herrnhutare var bofasta. Då församlingen växte, behövde man en större samlingslokal och byggde därför den nya kyrkan intill den gamla kyrksalen. Kyrkans inre är hållet utomordentligt enkelt, väggarna är strukna i vitt och inga  bilder, plastiker eller andra utsmyckningar finns. 

Foto:Fotostudio Kotter

Stadens centrala plats är Zinzendorfplatz, där de tre första husen byggdes. Platsen byggdes efter förebild från slottsanläggningen i Pillnitz med tre enkla barockbyggnader omkring en central parkliknande plats. Två axlar delade in platsen i fyra delar och nord-sydaxeln utgör ännu huvudtrafikleden. Öst-västaxeln förband de viktigaste gemensamma byggnaderna, kyrksalen och det gamla gemenskapshuset, som senare gjordes om till internatskola. 

www.niesky.de

Kamenz (ca 18 100 inv.), som kommer av ett sorbiskt ord med betydelsen "den lilla orten vid Stein", är känd som författaren G. E. Lessings födelsestad. Redan under 1100-talets slut påbörjades byggnationerna av det som senare skulle bli Kamenz. Omkring 1215 utökades och nybyggdes staden, som 1225 omnämndes skriftligen som stad. Det fördelaktiga läget vid den medeltida handelsvägen i öst-västlig riktning liksom tillhörigheten till det 1346 grundade sexstadsförbundet var av avgörande betydelse för stadens utveckling. Under åren 1421 - 1434 överfölls många av städerna i Oberlausitz av hussiterna, som 1429 lyckades erövra staden. 1547 förlorade de sex städerna sina privilegier till kejsaren och tvingades dessutom betala höga böter. Trettioåriga kriget innebar hårda påfrestningar för hela regionen och 1620 ställer sig Kamenz under den saxiske kurfurstens beskydd. Efter fredsfördraget i Prag 1635 får kurfursten hela Oberlausitz i pant av Böhmen. 1835 började stadens befästningar att demonteras och några år senare härjade en kraftig stadsbrand. Några rester av den tidigare stadsbefästningen finns kvar i området omkring huvudkyrkan, vid Mönchsmauer och i innerstadens västra delar. I övrigt har den ursprungliga stadsplaneringen från 1225 bevarats under århundradenas lopp. Den ekonomiska utvecklingen under 1900-talet koncentrerades till stor del till utvecklingen av industrier inom lera och keramik samt maskinfabriker.

Till stadens sevärdheter hör huvudkyrkan, St. Marien, som byggdes under 1400-talet av inhemsk granit. Av den medeltida inredningen finns kvar bl.a. två gotiska snidade altare, en dopfunt, en korsfästelsegrupp och en predikstol. Detta och inredningen i övrigt gör kyrkan till en av de bäst bevarade borgarkyrkorna. Kyrkans orgel från 1891 är byggd av orgelmästaren E. F. Walcker och är den näst största bevarade Walckerorgeln i Sachsen.

Bland stadens museer skall speciellt nämnas Lessingmuseet till minne av G. E. Lessing (1729 - 1781). Museets stadigvarande utställning informerar om författaren, diktaren, litteraturkritikern m.m. Lessings ovanliga levnadsväg. Då Lessings födelsehus förstördes vid stadsbranden 1842, byggdes till hans ära ett nytt hus kombinerat med ett museum på ett annat ställe i staden. Detta öppnades 1931 och används bl.a. för både forskningsändamål, föreläsningar och seminarier. 

www.kamenz.de 

Bischofswerda (ca 13 000 inv.) ligger mitt i Lausitz högland och utgör den västliga inkörsporten till Oberlausitz. Sorberna bosatte sig omkring 600 på platsen, som under 1000-talet byggdes ut till stad. Skriftligen omnämnd blir orten först 1227 och sedan 1361 är Bischofswerda officiellt stad. Under de följande århundradena visar staden upp en växlande historia med bränder, pest och hemsökelser av främmande trupper. Grunden för dagens stad utgör återuppbyggnaden och nygestaltningen  efter den stora branden 1813. Troligen uppstod denna på grund av de napoleonska truppernas slarv och innanför ringmuren kvarstod ytterst få byggnader. 

Till stadens sevärdheter hör den medeltida stadskärnan med det 1818 i klassicistisk stil byggda rådhuset och resterna av stadsmuren. Speciellt sevärd anses Christuskyrkan vara efter renoveringen 1991. Av den första romanska kyrkan, som brann upp 1469, finns inget kvar. Av den andra, gotiska, finns efter branden 1813 endast murarna kvar, som sedan utgjorde grunden för den nuvarande, klassicistiska kyrkan. 

www.bischofswerda.de 

Bautzen (ca 42 100 inv.) med den historiska stadskärnan höjer sig majestätiskt över Oberlausitz omgivande landskap. Det var här, som staden en gång började byggas. Man har kunnat belägga, att det redan 800 f. K. fanns stenåldersboplatser. Under 300-talet bosatte sig östgermanska stammar och under 700-talet invandrade slaver. 1002 omnämns staden för första gången skriftligen, stadsrättigheter fick man däremot 1231. 1346 ingår Bautzen i sexstadsförbundet. Samtidigt som hussiterna intog Kamens 1429, belägrade de också Bautzen, dock utan att kunna inta staden. Under trettioåriga kriget besattes och förstördes staden flera gånger och stora stadsbränder härjade. Tillsammans med andra städer i området kom Bautzen att från 1635 höra till Sachsen. Under krigen mot Napoleon stod 1813 ett slag mot de franska styrkorna strax utanför staden. Under andra världskrigets sista skede byggdes staden ut som fästning, vilket ökade på förstörelsen av byggnader och antalet fallna soldater. 

Bautzen är sorbernas kulturella och politiska centrum i Oberlausitz. Här har det lilla slaviska folket bibehållit sitt språk och sina traditioner. I staden har många sorbiska institutioner och kulturinrättningar sitt säte, däribland Tysklands enda tvåspråkiga teater, den tysk-sorbiska folkteatern. Bland de många traditioner, som bevarats kan nämnas påskens imponerande ryttarprocessioner, som alltid lockar många åskådare. Stadens sorbiska museum informerar i en ständig utställning om folkets historia, kultur och levnadssätt. Speciell tyngdpunkt läggs på att visa dräkter från alla regioner liksom sorbisk konst.

Bland stadens kyrkor intar St. Petrikyrkan en särställning. Denna tillkom under 1200-talet och invigdes 1221. Som centrum för det andliga livet byggdes den snart om och utökades 1464 med ett sydskepp, som gjorde kyrkan till en av de sällsynta fyrskeppiga kyrkorna. 1522 gjorde reformationen sitt intåg i staden och snart var större delen av stadens befolkning evangelisk. 1530 enades stadens kyrkliga och världsliga myndigheter om att kyrkan skulle användas av både de katolska och protestantiska församlingarna för deras gudstjänster. Denna ordning har bibehållits alltsedan dess. I samband med en stadsbrand 1634 förstördes kyrkan, som emellertid snart kunde byggas upp igen. Härvid bidrog flera städer, vars vapen kan ses i kyrkan. Även senare har reparationer genomförts, av vilka den senaste påbörjades 2005.

Stadens rådhus tillkom 1213 på tillskyndan av kung Ottokar I av Böhmen. Omkring 1490 uppfördes tornet och 1582 höjdes det med en våning. Byggnaden förstördes i en brand 1634 men återuppbyggdes för att 1704 åter förstöras. Nu förstördes också de tre gavlarna, som vette mot torget. 1705 påbörjades en återuppbyggnad i barockstil. Rådhusets nutida utseende går tillbaka till en om- och utbyggnad från 1729/32, då också den barocka dubbeltrappan på norrsidan uppstod. Sydsidans pilastrar tillkom 1863.

Ett speciellt avsnitt i Bautzens historia intar Bautzens fängelser. I början av 1900-talet byggdes två fängelser, Bautzen I och II, som senare kom att spela en stor roll inom regionens rättsväsende. Under perioden 1933-45 hölls här företrädesvis fångar, som var motståndare till nationalsocialismen och som kom från hela landet. Mellan 1945 och 1949 tjänade Bautzen I som interneringsläger åt den sovjetiska ockupationsmakten och understod som specialläger 4 (av sammanlagt nio i den forna ockupationszonen) NKWD (en förelöpare till KGB). Här internerades (utan rättegång) sådana personer, som hade haft samröre med den tidigare regimen. Samtidigt passade man också på att internera sådana socialdemokratiska och borgerliga personer, som var motståndare till det stalinistiska systemet. Under denna tid var lägren som regel överbefolkade med fem gånger det antal intagna, som de var avsedda för. Detta förde till epidemier och de intagna dog av tbc, undernäring och andra bristsjukdomar. 1950 övertas lägren av den tyska folkpolisen, vilket medförde ännu sämre villkor för de intagna, speciellt vad avser förplägnad och medicinsk omsorg. Detta ledde i Bautzen I mycket snabbt till ett fånguppror, som slogs ned med stor brutalitet. De intagna utgjordes numera av en blandning av svårt kriminellt belastade och sådana som dömts för någon politisk verksamhet, som t.ex. försök till republikflykt. 1990 övertogs fängelserna av det saxiska justitieministeriet, varvid i Bautzen II fängelseverksamheten avslutades. Här inrättades en plats till minne av alla dem, som i egenskap av politiskt förföljda suttit i Bautzens fängelser. Byggnaden kan besökas av intresserade och man erbjuder föreläsningar och visningar. Bautzen I är fortfarande fängelse, men numera med en helt annan inriktning mot social vård än tidigare.

www.bautzen.de 

Görlitz, Tysklands östligaste stad, (ca 60 500 inv.) omnämns 1071 för första gången och utvecklas till stad omkring 1220. Under 1260-talets slut utvidgas staden omkring det nuvarande övre torget, så att den får det omfång som den kom att ha under de följande 600 åren. Dess läge vid betydande korsningar mellan handelsvägar i alla riktningar gjorde att staden präglades av inflytanden ur olika geografiska riktningar.  Både tysk och slavisk kultur och levnadsart präglade staden och dess innevånare. 1303 erhöll man stadsrättigheter. 1346 ingick Görlitz i sexstadsförbundet. Stadens första blomstringstid inträffade under sen medeltid och framåt. I egenskap av industri- och handelscentrum intog Görlitz en ledande plats mellan Leipzig och Breslau. Stadens rikedom, militära betydelse och politiska stabilitet gjorde att den blev en av landsherrarna uppskattad bundsförvant. Genom freden i Prag 1635 kom staden att överföras till kurfurstendömet Sachsen. Sviterna efter krigen om överhögheten över Europa gjorde att den första blomstringstiden tog slut och staden led och stannade upp i tillväxten. 1815 överfördes Görlitz till Preussen, där det utgjorde en del av Schlesien. Detta medförde en stark utveckling av industrin och var början av en ny blomstringstid. 1816 grundades stadens första klädesfabrik och 1830 en vagnfabrik. Detta är fortfarande stadens största industri. Innevånarantalet växte kraftigt och staden utvecklades till ett ekonomiskt, politiskt och kulturellt centrum i preussiska Oberlausitz. Denna utveckling avbröts av de båda världskrigen. Då de tyska trupperna lämnade staden 7 maj 1945 sprängde de alla broar över Neisse, men i övrigt var staden tämligen oskadd. Genom bestämmelserna i Potsdamöverenskommelsen att floden Lausitzer Neisse skulle utgöra gränsflod, delades Görlitz i en polsk och en tysk del och staden blev för första gången gränsstad.

Till stadens sevärdheter hör rådhuset, som omnämndes första gången 1369 som plats för stadens förvaltning. Sitt nuvarande utseende har det fått efter flera ombyggnader: uret i rådhustornet tillkom 1524 men förändrades 1584, så att det också uppvisar månens faser; den praktfulla inredningen går tillbaka till renässanstiden och från nyrenässansen härstammar de utbyggnader, som stod klara 1903.

I staden finns ett flertal byggnader från 1500-talet som t.ex. Bibliska huset (kallas så tack vare utsmyckningen med bilder ur gamla och nya testamentet), Kaisertrutz (har fått namnet efter trettioåriga kriget, då staden, besatt av svenska trupper, trotsade de kejserliga och saxiska trupperna), Schönhof (räknas som Tysklands äldsta borgerliga med årtal försedda renässanshus) m.fl. Den enda bibehållna stadsporten till det ursprungligen tätbefolkade Nikolaivorstadt är Finstertor. Som en extra säkerhetsåtgärd kunde mellan gångens yttersidor ett galler släppas ned för att förhindra inpassering. På utsidan finns ett korsvirkeshus i frankisk stil, där skarprättaren hade sin bostad. På grund av sitt inte fullt så ärofyllda yrke måste han bo utanför stadsportarna.

Staden har ett mycket stort antal kyrkor, varav många är från 1500-talet eller tidigare men många också från 1900-talet. Till de äldre hör Auferstehungskirche, Dreifaltigkeitskirche, Frauenkirche och Peterskirche. 

Största museet i staden är Schlesisches Museum (i Schönhof) med samlingar av konst och föremål, som skildrar landet. Litet mera udda museer är Fotomuseet och Rübezahlmuseet. Det förra visar fotots historia och det senare historier om jätten Rübezahl i Riesengebirge, om vilken det har berättats historier under gott och väl 400 år.

www.goerlitz.de 

[Upp]