Karta över området med vänlig tillåtelse av www.vogtland.de
Netzschkau (ca 4 400 inv.) grundades under 800-talet av sorbiska invandrare och gav orten dess namn. Vid den tyska bosättningen under 1100-talet byggdes ett herresäte på en kulle ovanför torget. 1492 byggdes ett av de första saxiska slotten avsett enbart för bostadsändamål med stark betoning av det representativa både inne och ute. Detta är det äldsta och konsthistoriskt mest värdefulla slottet i Saxiska Vogtland. Här finns fortfarande möbler och målningar sedan feodaltiden.
I stadens utkant kan man se världens största järnvägsbro av
tegelsten. Den tillkom i slutet av 1840-talet, då järnvägen mellan Leipzig
och Nürnberg byggdes. Bron är 574 m lång och dess högsta höjd 78 m. För
bygget användes 26 milj. tegelstenar.
Mylau (ca 2 900 inv.) uppstod under 1300-talet och fick stadsrättigheter 1367. Staden fick ingen större betydelse förrän under 1600-talets slut, då den började växa ut, sedan handväveriet hade introducerats. Detta utgjorde en förutsättning för textilindustrins utveckling under 1800-talet, då Mylau tillsammans med Netzschkau och Reichenbach blev betydande centra för den saxiska textilindustrin. Efter 1918 tillkom dessutom metallbearbetning som en viktig industri.
Mylau har borgen att tacka för sin tillkomst. Denna byggdes
omkring 1180 på en klippa ovanför staden som en följd av den tyska
bosättningen i Vogtland. Till sin konstruktion är denna borg en romansk
försvarsborg, som har kvar tre av tornen. Under 1500-talet förändrades
borgens funktion från att vara ämnad för försvar till att tjäna som bostad.
Under 1800-talets början köptes den in av en textilfabrikant och gjordes om
till fabrik. Då borgen förföll förvärvades den av staden, som använder den
som rådhus, samtidigt som den också hyser restaurang och museum. Museet är
Vogtlands största inom området naturkunskap
.
Stadens första, romanska kyrka från 1250 revs 1887 och ersattes med en nygotisk tegelkyrka med ett ovanligt högt torn (72 m). Till originalutrustningen hör bl.a. altare och predikstol. Kyrkans Silbermannorgel tillverkades 1731 och stod tidigare i den gamla kyrkan. Genom restaureringsarbeten i slutet av 1980-talet har man kunnat återställa kyrkans interiörmålningar.
Reichenbach (ca 21 800 inv.) uppstod förmodligen ur en
slavisk bosättning och vid tiden för den tyska östexpansionen i början av
1100-talet fanns en bosättning av franker i den nuvarande Gamla stan. Staden
utvecklades vid en trafikmässigt gynnsam punkt i Vogtland och räknas till de
äldsta städerna i området. De tidigare vattenrika bäckarna har gett staden
dess namn. Staden är känd sedan 1212, då den tillkom på en platå ovanför 
den första kyrkan i Reichenbach och sedan säkrades med en stadsmur och
vallgrav. 1241 fick man stadsrättigheter. Allt eftersom utvecklades handel och
hantverk och staden blev under 1600-talet ett ansett centrum för
klädestillverkning. Genom ett antal stadsbränder minskades stadens välstånd
men trots detta kunde den vidareutvecklas framför allt inom textilindustrin.
Anslutningen till de tyska järnvägarna påskyndade industrialiseringen och
flera företag startades, som fanns kvar fram till andra världskriget.
Rester av den gamla stadsmuren kan man se vid Sebastian-Bach-Platz.
[Upp]
